Det var Isaks andra semesterdag. Han och sambon var på väg att lägga sig när han fick meddelandet på telefonen. Kollega skjuten. Oklart skadeläge. Snart kom meddelandet att han var allvarligt skadad. Isak ville in och jobba. När han fick klartecken åkte han in direkt. Det gjorde ont att lämna en orolig familj hemma, men i Isaks värld fanns inga tveksamheter, han skulle in.
Han fick i uppgift att jaga gärningsman och lokalisera intressanta individer. De fyllde en buss och åkte ut. Husrannsakningar, hämtningar, söka gårdar, eventuella flyktvägar, söka av hotell, säkra film. Dödsbeskedet kom när han var vid en hämtning av två personer och skulle göra en husrannsakan där. Isak beskriver det som att det egentligen inte förändrade situationen. Det kunde liksom inte bli värre. De var redan så långt nere på botten de kunde vara, att det ens kunde hända från början.
Känslorna under nattens jobb var hat, rädsla, tomhet, ilska, sorg. Fokus var att fånga gärningsman. Vid niotiden på morgonen gick han av. När han hängt av sig uniformen kom de första tårarna.
– Det här är det värsta man kan hamna inför som polis, eller egentligen för vem som helst, säger Isak som egentligen heter något annat.
Andreas Danman var områdespolis på Hisingen. Det är Isak också. De jobbade i olika grupper, men hade småpratat och jobbat ihop ett antal pass, senast helgen innan.
– Huvudmålet var och är att förhindra det dödliga våldet, säger Isak.
Andreas Danman sköts till döds när han var ute på ett rutinuppdrag i Biskopsgården på Hisingen i Göteborg sent en onsdagskväll 30 juni. En 17-åring är sedan 4 juli häktad på sannolika skäl misstänkt för mord och mordförsök. Det råder yppandeförbud i utredningen.
För Hisingens lokalpolisområdeschef Jörgen Thorén är det starkaste minnet när han kommer in till stationen natten för skjutningen.
– I ena delen av korridoren, folk som gråter och sörjer en nära kollega som dött. I andra delen folk som fortfarande bedriver den operativa verksamheten. Att det sker i samma korridor gör avtryck på en. Att klara det i den stunden är en ofattbar styrka organisationen visar upp, säger han.
– Den här händelsen har påverkat hela vår organisation och mig som chef.
Hur har den påverkat dig som chef?
– Att någon anställd drabbas av det här är det värsta som kan hända givetvis. Som chef på ett lokalpolisområde har man det yttersta ansvaret för personalen, då är det fruktansvärt när någonting sånt här sker.
Jörgen Thorén, lokalpolisområdeschef Hisingen.
Direkt på natten sattes krisstödsorganisationen in. Kommande dagar samlade man alla Hisingens medarbetare till samtal med krisstödshandledare, och har det funnits behov har man slussat vidare till företagshälsovård. Även de som var på semester fick komma in.
Polisförbundets huvudskyddsombud i region Väst, Björn Johnsson, lyfter hur väl han tycker krisstödet fungerade.
– Med gott minne om det katastrofala i det här har efterarbetet i hur man omhändertagit varandra varit fantastiskt bra. Det har visat att man verkligen bryr sig om varandra, och att vi har en professionalitet. Och det finns inget slutdatum. Vi är medvetna om att det kan komma reaktioner år efter. Det här har satt igång tankar och funderingar, inte minst hos anhöriga till poliser. Har vi medarbetare med oro hemifrån tar man det med sig till arbetsplatsen. Det kan till slut också bli en risk.
Björn Johnsson, huvudskyddsombud i region Väst.
Varken Björn Johnsson eller Jörgen Thorén kan i dag säga om något brast i rutinerna den kvällen, om det finns åtgärder att ta till så det inte händer igen. Bland annat har Arbetsmiljöverket begärt att få in en utredning av händelsen. Den är inlämnad, men mestadels sekretesskyddad på grund av förundersökning i brottmål. De betonar också att man behöver se vad den rättsliga processen landar i.
– Att Andreas förlorade livet är ett oerhört misslyckande för oss alla: Polismyndigheten, skyddsorganisationen och mig personligen. Vi lyckades inte värna Andreas i hans uppdrag. Hade vi kunnat förebygga det? Det är en fråga som inte är så lätt att svara på. Vi äger frågan att utrusta våra poliser, vi äger vår taktik och utbildning, men vi kan aldrig se in i en motiverad gärningsmans planer och tankar om vad som kommer hända de kommande 5, 10 minuterna, säger Björn Johnsson.
– Nu måste vi avvakta den rättsliga prövningen för att få en tydligare bild av skeendet. Utifrån det kan vi identifiera områden att förbättra. Vad var motivet, var det ett skott riktat mot en polis? Åtgärderna kan ta olika vägar utifrån det.
Områdespoliserna har ett inarbetat sätt att jobba med riskbedömningar och rutiner, och vid den här typen av händelser kanske de inte spelar så stor roll, säger han också. En aspekt han lyfter är att poliserna måste bli fler för att kunna jobba på ett säkert sätt.
Jörgen Thorén säger att det är nödvändigt att göra en utvärdering av händelsen för att komma fram till om det är något de kan göra för att förhindra att det sker igen.
– Det som Andreas gjorde där och då är det som ingår i polisens uppdrag, ett normalarbete vi gör hela tiden. Vi ska vara ett naturligt inslag i Biskopsgården och ha hög aktivitet mot nätverkskriminella på ett tydligt gränssättande och relationsskapande sätt. Det går inte förebygga allt, men vi tittar givetvis på om vi kunde gjort något annorlunda, säger han.
Två saker som alla Polistidningen pratar med lyfter som viktiga för att kunna gå vidare är uppbackningen från allmänheten, delaktigheten i sorgen, empatin. Minnesplatsen med blomster, alla samtal och kramar, kondoleanser. Och hedersbegravningen var viktig. Både för dem som var i Vasakyrkan och för dem som såg den digitalt från Svenska mässan. Efter begravningen hade de även en samling på mässan med alla medarbetare från Hisingen.
Katharina von Sydow, Polisförbundets ordförande i Väst, berättar att förbundet inför hedersbegravningen engagerade sig i förberedelser och planeringen. Bland annat för att så många som möjligt skulle få möjlighet att delta.
Katharina von Sydow, Polisförbundets ordförande i Väst.
Hon närvarade själv i kyrkan tillsammans med förbundsordföranden och ordföranden för Storgöteborg, Andreas familj, vänner, turkamrater och högsta polisledningen. Vackert, värdigt och sorgligt, beskriver hon.
Någon vecka innan begravningen hade hon varit hemma hos Andreas sambo och överlämnat 30 000 kronor.
– Vi kallar det Gåvan och det är något Polisförbundet Väst ger till efterlevande när en aktiv medlem gått bort. När det är som mest kaotiskt ska man inte behöva fundera på den omedelbara ekonomin. Det som hänt känns meningslöst och det är en otrolig sorg för hans anhöriga och hela Polissverige, säger Katharina von Sydow.
Hon betonar vikten av efterarbetet och Polisförbundets delaktighet i det.
– Det är viktigt att vi säkerställer att allt som kan göras görs för att minimera risken att något liknande händer igen.
Isak tycker att det viktigaste för att komma vidare är att prata, och få lov att prata. Och att man får stöd från samhället. Med stöd menar han förändring.
– Det värsta som kan hända nu, enligt mig, är att det inte blir förändring, och det är främst en politisk fråga. Är detta startskottet på en politisk förändring eller en kriminell förändring som gör det värre för oss?
Vad Polismyndigheten själv kan göra tycker han är att höja lönerna för områdespoliser, eftersom han anser att de generellt sett är mer utsatta och blottade. Sen efterlyser han fler mc-förare till de utsatta områdena. Annars tycker han att de har en bra arbetsmetodik på Hisingen.
Även om det är ovanligt att poliser dödas i tjänsten tycker Isak att det är svårt att se det ur det perspektivet nu när det kommit så nära. Han säger att han själv och kollegor fått en tankeställare.
– Vad håller vi på med, vi kämpar dygnet runt och gör ett jävligt bra jobb, vad får vi för det? När politiken och lagar ser ut som de gör spelar det ingen roll vad vi gör. Vi är tyvärr ganska luttrade när det kommer till skjutningar och mord, men nu får man en helt annan tankegång om yrket i sig, om det är värt det.
Tycker du att det är värt det?
– Jobbet i sig, och gemenskapen, är fantastisk. Den starkaste känslan är när man når fram till någon och faktiskt gör en förändring. Jag vill vara där det händer också. Jag gillar när adrenalinet kommer, jakten och det där. Men det är inte värt vad som helst. Det viktigaste är att man faktiskt kommer hem efter jobbet. Den tröskeln har sänkts och rädslan är vad detta kan betyda i framtiden. Samtidigt är det nu man inte ska ge upp och sluta.
DETTA HAR HÄNT
30 juni kl. 22.34: Larm om skottlossning i Biskopsgården, Göteborg. En person är skadad och förd till sjukhus. Den skadade är polis.
1 juli kl. 02.54: Polismyndigheten går ut med att den skadade polisen är avliden.
1 juli kl. 12.00: Tyst minut över hela landet.
2 juli: En 17-åring grips och anhålls.
4 juli: 17-åringen häktas och är på sannolika skäl misstänkt för mord och mordförsök.
30 juli: Hedersbegravning i Vasakyrkan, Göteborg. Ceremonin följs digitalt av poliser och anställda från försvaret i en lokal på Svenska mässan. Andreas Danman arbetade inom Försvarsmakten innan han blev polis.
DETTA HÄNDER NU
3 september: Polismyndigheten ska senast ha lämnat in en utredning till Arbetsmiljöverket, AV. Enligt AV:s föreskrifter ska arbetsgivare utreda orsakerna till de olyckor och allvarliga tillbud som inträffar i verksamheten, och genomföra förebyggande åtgärder.
Den misstänkte är fortfarande häktad.
– Jag räknar inte med ett åtal före oktober, säger kammaråklagare Ulrika Åberg till Polistidningen.
