”Ta livet av dig”, ”äckel”, ”hora”, ”dö”, ”jag ska slå ihjäl dig”.
Du har precis kommit in på mitt kontor på polisstationen i Falkenberg, du sitter med sänkt huvud och mobilen i ett krampaktigt grepp i din hand. Jag ser en tår som faller ner på golvet från din nästipp. Elever från din skola har återigen tagit kontakt med dig via Snapchat och talat om för dig hur värdelös du är och att du är ful. Om du tog ditt liv skulle du göra alla en stor tjänst. Om du väljer att inte ta ditt liv så kommer de fortsätta att dagligen ta kontakt med dig, hota dig och tala om för alla andra på skolan vilken ful och äcklig hora du är. Du orkar inte mer och funderar på att göra det alla önskar, att ta ditt liv.
Du är inte den första som utsatts för detta och du är inte den sista. Fler och fler ungdomar tar i dag kontakt med polisen då påhoppen blivit för grova. Dock är det många som kommer först efter flera år av utsatthet och först när de vågat öppna upp sig till någon annan och berättat om vad de får utstå.
Mobbning, hot och hat har funnits i alla tider. Den stora skillnaden är att förr hände mobbningen i skolan eller när någon träffade sina plågoandar på stan. I dag är våra ungdomar kontaktbara dygnet runt via sina telefoner, datorer och läsplattor. Dessutom använder de sig av appar där meddelanden som skickas försvinner efter några sekunder. Meddelandet är borta men det som stod finns kvar hos den som tog emot det. Utvecklingen av det digitala samhället är i mångt och mycket positivt men det finns även negativa delar som kan få stora konsekvenser för den som utsätts.
Som poliser är vi ju bra på att prata med ungdomar som vi träffar i olika miljöer. Träffar vi ungdomar som befinner sig på en motorträff så faller det sig naturligt för oss att prata med dem om bilar. Träffar vi ungdomar på en fest faller det sig naturligt för oss att vi pratar med dem om alkohol och droger. Hur ska vi på ett naturligt sätt prata med ungdomar om näthat? Troligtvis är det så att när vi pratar med en grupp ungdomar så är det någon av dem som just vid det tillfället tar emot meddelanden som är av samma karaktär som flickan jag mötte på stationen.
Attityden i samhället har hårdnat och att våra unga ska behöva ta emot hat, hot, kränkande bilder och sexuella trakasserier via sina sociala medier är inte okej. Vi måste prata mer med våra ungdomar om näthat och vilka konsekvenser det kan få.
Flickan kom till polisen för att hon vågade bryta mönstret. Hon vågade ta kontakt med en vuxen och berätta vad hon utsatts för. Hon hade utsatts för näthat under flera år, hennes plågoandars ord hade blivit hennes verklighet. Hon trodde hon var sämre än andra och att hon inte var värd att leva. Jag vet inte hur flickan mår i dag men mötet med henne bär jag med mig.
Att barn och ungdomar mår så dåligt gör ont att se. Tänk om vi kan vara de som hjälper dem att bryta mönstret. Att våga ta upp ämnet och prata om näthat kan rädda liv.
