Lika lön för lika arbete?

Snittlönen för en ingripandepolis i region Öst är tusenlappar lägre än för kollegan i Stockholm.

– Vi ligger lågt tydligen. Det var ju inte den bilden jag hade, säger Lars Håkan Skoog.

Han är förhandlingsansvarig på Polisförbundet i region Öst och har gått igenom statistiken som Polistidningen fått från hr-avdelningen nationellt. Där kan man bland annat se att ingripandepoliser i Öst har lägre medellöner än kollegorna i andra regioner. Framför allt är glappet stort i förhållande till Stockholm. Siffrorna är nya för Lars Håkan Skoog.

– Jag har skickat vidare filen till min motpart på arbetsgivarsidan här i regionen. Det spontana svaret därifrån var att det här inte ser så bra ut. 

Att region Öst har ett lågt löneläge bland ingripandepoliser tror han är ett arv från tiden före omorganisationen 2015. Poliserna i Jönköpings län tjänade dåligt och hans uppdrag som förhandlingsansvarig har varit att jämna ut skillnaderna inom regionen. Poliserna i Östergötland och Sörmland har fått stå tillbaka när Jönköpingskollegorna har fått extra påslag för att komma i kapp. Det har påverkat snittet för hela kollektivet negativt, enligt honom.

Jämför ni bara inom regionen när ni förhandlar med arbetsgivaren, aldrig nationellt?
– Jo, det gör vi väl också, men arbetsgivaren är inte så inbjudande till det, för man har bara den budget som gäller för regionen, och vi får samma löneunderlagssumma per medlem som alla andra regioner.

När arbetsgivaren skriver att det är så mycket dyrare att bo i Stockholm så att vi måste höja lönerna där, då reser jag ragg.

Det skulle kunna vara så, påpekar han, att Öst ligger bättre till när det gäller andra funktioner än dem som Polistidningen har begärt statistik för. I princip tycker han att det ska vara samma lön för samma funktion oavsett landsända. Men i dagsläget vill han inte jämföra lönerna i Öst med storstadsregioner som Stockholm och Väst.

– Vi brukar jämföra oss med Mitt, Bergslagen och Nord som liknar oss i storlek. Och gör man det så handlar det bara om hundralappar i skillnad.

Men varför inte jämföra med storstadsregionerna?
– Jag gapar inte efter hela kakan direkt. Stockholm har en annan styrka i sin fackliga verksamhet. Det står 4 700 medlemmar bakom Andreas Strand (förhandlingsansvarig i Stockholm, reds anm), jämfört med mina 1 600. Det är klart att det ger ett större tryck. Sedan har jag inget emot att storstäderna är lönedrivande för det kan jag använda som ett argument i mina förhandlingar.

Han gillar däremot inte arbetsgivarens idé om att lägga årets extra budgetmedel om 360 miljoner på ingångslöner i Stockholm.

– När arbetsgivaren skriver att det är så mycket dyrare att bo i Stockholm så att vi måste höja lönerna där, då reser jag ragg. Alla poliser i region Stockholm bor inte i innerstaden.

Andreas Strand, förhandlingsansvarig på Polisförbundet i Stockholm, tycker inte att det borde vara en nyhet för någon att lönerna ligger högre i Stockholm. Det gäller inte bara för poliser utan för statsanställda i allmänhet. För Polisens del tillkommer problemen med att rekrytera i huvudstaden, vilket skapar ett behov av att höja ingångslönerna där.

– Om man tror att man kan rekrytera poliser efter utbildning på 26 500 kr så har man fel. Det är inte good enough.

Andreas Strand poängterar att Stockholm är den enda region som fortfarande inte har lika många poliser som före omorganisationen.

– Alla andra regioner ligger däremot plus i förhållande till 2015.

Det är en bumerang som kan slå tillbaka på olika sätt beroende på vilken kategori man lyfter fram.

I Stockholm har fack och arbetsgivare medvetet lagt en del av de senaste årens KUV-pengar på poliser som är yngre i tjänst, bland annat har man satt en lägstalön på 29 000 i månaden.

– I andra regioner har man satsat på andra kategorier. Det kan säkert skapa en frustration hos våra medlemmar om de ser att andra regioner har satsat på hundförare eller spanare på ett sätt som vi inte har haft möjlighet att göra. Så det är en bumerang som kan slå tillbaka på olika sätt beroende på vilken kategori man lyfter fram.

Enligt Andreas Strand har satsningen på höjda ingångslöner i Stockholm pressat upp lönesnittet i ingripandeverksamheten, eftersom en stor del av de nyanställda poliserna finns där.

Men region Stockholm ligger i topp även om man tittar på utredarna, både de som är äldre och yngre i tjänst. Hur kommer det sig?
– De stora skillnaderna finns i de äldre omgångarna och det kan ha historiska skäl från tiden innan omorganisationen. Tittar man däremot på utredare som är yngre i tjänst är skillnaderna marginella mellan olika regioner, några hundringar hit eller dit.

Tycker du att det bör finnas regionala löneskillnader inom Polisen? Eller borde skillnaderna jämnas ut på sikt?
– Oavsett hur man ställer sig till frågeställningen så visar verkligheten på att de regionala förutsättningarna ser olika ut. Just rekryteringen av poliser visar på behovet av regional anpassning av löneläget. I detta fall i region Stockholm. Det är inte konstigare än att vissa IGV-poliser i Norrlands inland fick ett eget beredskapstillägg som är betydligt högre än för övriga poliser just för att klara av sin bemanning där.

Text: Per Hagström

Medellön för ingripandepolis/polis lokalpolisområde

Välj intervall för aspirantår.

* Uppgift om medellön saknas för detta aspirantårsintervall eftersom det är för få individer i den aktuella gruppen.

Medellön för utredare

Välj intervall för aspirantår.

”Sen dog diskussionen”

Kay Bauer, utredare på grova brott i Malmö, vill ha en levande diskussion om de regionala löneskillnaderna. Men han anser att de tystas ner av både fack och arbetsgivare.

– Jag har under många år diskuterat löneskillnader och hur mycket mer Stockholmspoliser tjänar än poliser i övriga landet.

Kay Bauer representerar själv Polisförbundet som skyddsombud och personalombud.

Enligt honom diskuterades de regionala löneskillnaderna i samband med omorganisationen i olika fackliga sammanhang. Han menar att han själv och många med honom stod för linjen att man i en myndighet borde tjäna lika mycket för samma arbete.

– Sen dog den diskussionen. Men jag ville ju veta hur det förhöll sig med skillnaderna.

Kay Bauer berättar att han begärde ut lönestatistik från Polismyndigheten för decemberlönen 2019 och då fick vad han frågade efter. Men sedan, när han försökte att i efterhand begära ut lönerna för maj 2020, stötte han på patrull. Han fick svaret att det var besvärligt och ombads kontakta Polisförbundet för att få siffrorna. Under resans gång blev han av Polismyndigheten också hänvisad till sekretess­lagstiftning och ”rikets säkerhet”.

Slutligen landade det i att arbetsgivaren nekade till att lämna ut uppgifterna med hänvisning till förhandlingssekretess.

– Jag förstod också att man även från Polisförbundets sida inte ville släppa ifrån sig siffrorna. Jag fick till mig att de behövde förklaras för att kunna förstås. Bland annat att skillnaderna beror på mycket spetskompetens i Stockholm som inte finns på andra ställen.

– Men jag tror ju inte att de varken har mer att göra eller är mer kompetenta i Stockholm än vad vi är i Malmö.

För mig är det uppenbart att det här med regionala löneskillnader vill man inte prata om.

Kay Bauer berättar att representanter för facket och arbetsgivaren i ett möte tillsammans har bett honom sluta begära ut siffrorna.

Till slut överklagade Kay Bauer Polismyndighetens beslut till kammarrätten som gav honom rätt i att uppgifterna skulle lämnas ut.

– Men för mig är det uppenbart att det här med regionala löneskillnader vill man inte prata om, säger Kay Bauer.

Sophia Willander är ordförande för Polisförbundet i region Syd, och sitter också i förbundsstyrelsen. Hon håller med om att det finns de som inte vill diskutera de regionala löneskillnaderna. Hon säger också att som det är nu är det till stor del arbetsgivaren som äger frågan.

– Och det är det nog lätt att bli bekväm i. Men det ska vi såklart inte.

Syd-ordföranden säger att hon är ödmjuk inför olika perspektiv i frågan och kan förstå kritik mot att man frångår principen om lön efter förtjänst och prestation. Men säger sedan att frågan är komplex.

Stockholm kan alltid luta sig mot att det är svårt att rekrytera.

– Man kan inte bortse ifrån att det kostar mer att bo i Stockholm och det är svårt att få poliser att vilja jobba där. Stockholm kan alltid luta sig mot att det är svårt att rekrytera.

Sophia Willander tror att regionala löneskillnader är någonting som alltid kommer att finnas. Och att hur förbundet än hanterar frågan i lönerörelsen kommer några vara missnöjda. Men att lägga locket på tror hon inte är en lösning.

– Jag tycker att det här är en för stor och viktig fråga för att vi inte ska ta i den.

Text: Emma Eneström

Vi ställde en fråga på Twitter …

Hej poliser! Vad har ni för tankar om att tjäna olika beroende på var man bor? Alltså regionala löneskillnader. Ska det vara samma lön för samma jobb eller ska andra faktorer få påverka? Så som belastningen på orten eller levnadskostnader?

— Emma Eneström (@EmmaEnestrom) August 23, 2021

Jag mår inte dåligt om en polis på landsbygden tjänar lila mycket som mig i stan..

— Patrick 👾 (@patmclove) August 23, 2021

Givetvis skall lönerna vara högst i Stockholm, så är det i alla andra branscher. Högre tempo och högre kostnader.

— Mr person (@carlrooger) August 24, 2021

Lika lön för lika arbetsuppgift och ansvar.

Har hört agrumentet med levnadskostnader från storstäderna i alla år. Det skulle innebära att en Polis i Hemavan skulle ha en rejäl löneökning för att norrmännen köper husen där och att de i Dorotea ska ha betydligt lägre lön…— Inspektör J.M (@Trafikarn) August 23, 2021

Svår fråga. Ska vi vara ärliga med varandra så är det ju skilda världar beroende vart man arbetar. Ska inte det värderas?

— Hundföraren (@Hundforaren) August 24, 2021

Alla ska såklart tjäna lika lite.

— Dantor (@godverkan) August 23, 2021

Läs fler tweets i botten av artikeln.

Förhandlingschefen: Lönerna måste få variera

Ska det inte vara lika lön för lika arbete hos en och samma arbetsgivare? Nej, inte alltid. Tillgång och efterfrågan på den lokala arbetsmarknaden måste också kunna påverka, enligt Polisförbundet.

Polisförbundet har ett lönepolitiskt program som antogs av kongressen 2020. Läser man det är det lätt att tro att polisers löner bara ska bestämmas av sådant som arbetsuppgifternas svårighetsgrad, graden av ansvar samt arbetstagarens skicklighet och resultat. Men Niklas Simson, förbundets förhandlingschef fram till sista september, pekar på en skrivning som han menar öppnar för att låta lönen påverkas även av geografiska faktorer:

”För att locka nya till yrket måste man ha konkurrenskraftiga ingångslöner som är följsamma i förhållande till övrig löneutveckling över tid. Detta är nödvändigt för att nå målet att öka antalet poliser.”

Formuleringen ”övrig löneutveckling över tid” syftar, enligt honom, på att man behöver ta hänsyn till vilka löner andra arbetsgivare erbjuder på den lokala arbetsmarknaden. Konkurrens om arbetskraften är olika hård på olika orter, vilket betyder att lönerna kan behöva variera geografiskt, enligt Niklas Simson.

– Det kan finnas kompetensförsörjningsproblem i storstadsregioner, men också i glesbygd, och vi vill gärna att arbetsgivaren använder löneinstrumentet för att få tillräckligt med folk på varje plats.

Men hur tydligt är Polisförbundet med att det finns geografiska löneskillnader? I dagsläget är det inte en statistik som man redovisar för medlemmarna.

Vi vet att skillnader i lönestrukturer riskerar att leda till spänningar i olika delar av förbundet, så därför håller vi ju de diskussionerna i första hand inom våra nätverk och i förbundsstyrelsen.

– Vi vet att skillnader i lönestrukturer riskerar att leda till spänningar i olika delar av förbundet, så därför håller vi ju de diskussionerna i första hand inom våra nätverk och i förbundsstyrelsen, till dess att vi har en ensad uppfattning om vad vi ska tycka i de olika frågorna.

Men har inte medlemmarna rätt att veta om det finns sådana skillnader?
– Ja, det beror på vad man menar med rätt att veta. Det är inga hemliga uppgifter så till vida att de är offentliga hos arbetsgivaren, så att var och en har möjlighet att ta del av dessa. Sedan vad vi är skyldiga att gå ut och berätta i olika frågor kan man alltid diskutera, men där följer vi de beslut som förbundsstyrelsen fattar.

Polistidningen har även bett om en intervju med Polismyndighetens förhandlingschef Mathias Berg för att höra vad han tycker om regionala löneskillnader. Bör de finnas och i så fall varför? Men han avböjer och svarar i stället i ett mejl att ”lönestatistik är ett svårt ämne att prata om eftersom siffror i en tabell i en första anblick kan ge uppfattningen om att det finns mer eller mindre stora löneskillnader”.

Han hänvisar också till en partsgemensam kartläggning som gjordes i början av 2010-talet som visade att det fanns löneskillnader mellan de dåvarande länspolismyndigheterna, ”men att dessa skillnader påminde om hur det ser ut på arbetsmarknaden i övrigt, och därmed fick anses vara acceptabla”. Troligen skulle resultatet bli detsamma om en liknande kartläggning gjordes i dag, skriver han.

Enligt Mathias Berg har lönerna jämnats ut över landet sedan den tidigare kartläggningen – inte minst efter myndighetsombildningen. Polistidningen har bett Polismyndigheten om siffror som stödjer det påståendet, men har inte fått några sådana.

Text: Per Hagström

Fler tweets i frågan:

Storstadstilläggen förr var väl till för att locka/behålla personal i storstäderna. Känns inte riktigt som det behövs nu.

— Mikael Westman (@05miwe) August 23, 2021

lopo? Nej. Lön ska man få utifrån vilka arbetsuppgifter man har, hur svåra de är, vilket ansvar man har och vilken erfarenhet/utbildning polisen har. Inget annat. Annars kan man ju begära mer lön för allt möjligt: man kanske har en dyr hobby, många barn…Blir vansinnigt.

— Frank Drebin (@RBoscorelli) August 23, 2021

-> arbetsgivare så är ju våra förutsättningar att driva lön väldigt begränsade.

Frågan är väl en facklig mardröm, då det splittrar det kollektiv vi är satta att företräda.— Fredrik Brokopp (@brohopp) August 24, 2021

Inför lika lön i hela landet för samma jobb baserat på funktion, utbildning och erfarenhet. Ha endast en minimal individuell lön. Vi jobbar ofta i team. Satsa inte bara på nyanställda- vi med lång erfarenhet får sällan något extra.

— Christer (@Christe95368465) August 23, 2021

Jag tycker att svårrekryterade orter/områden ska ha ett tillägg som personen har medan den jobbar där. I övrigt anser jag inte att ens arbetsort ska påverka lönen.

— Landsbygdspolis (@landsbygdspolis) August 23, 2021

Här behöver facket en gång för alla ta ett beslut om man ska vara enade eller hålla på och drabbla om detta. AG bara skrattar så länge det är interna diskussioner som inte kommer framåt. Enade blir starkare part mot AG. Behövs för att komma framåt å visa AG vilken kraft facket är

— Martin (@Marulven1) August 24, 2021

Vi har inte en planekonomi i det här landet, så det är rimligt att olika faktorer påverkar lön. Prestation, funktion, erfarenhet, kunskap, utbildningsnivå etc, men också hur svårt det är att rekrytera och löneläget generellt på arbetsorten.

— Skrivbordspolis (@Skrivbordspolis) August 23, 2021