Löneresan är påbörjad men målet inte nått. Därför är det bra att regeringen föreslagit att Polismyndigheten ska få de pengar myndigheten begärt för 2022 och 2023.
Jag utgår från att det här innebär att Polismyndigheten kommer att hålla det löfte som finns tydligt utskrivet i det budgetunderlag som överlämnades till regeringen tidigare i år. Löftet om att ”accelerera arbetet med att uppvärdera polisyrket”.
Gör man inte det kommer det att uppstå en svekdebatt eftersom Polismyndigheten svart på vitt uttryckt nödvändigheten av en fortsatt uppvärdering. Det har man gjort i samma underlag där man skriver ut hur mycket pengar man behöver för de kommande åren.
I skrivande stund, nästan tre veckor innan detta publiceras, vet jag att det kärvar lite i avtalsförhandlingarna. Det är inget ovanligt. Balansgången av givande och tagande som krävs för att inte köra fast är svår att få till. För att lyckas gäller det att hålla huvudet kallt så att man kan tänka ut möjliga vägar förbi hindren som garanterat dyker upp längs vägen.
Vi vill mycket i förhandlingarna och hur långt vi kommer att nå den här gången är just nu alldeles för tidigt att säga. Men vad som inte är för tidigt att säga är att det viktiga politiska intresset för högre löner finns kvar. Både Moderaterna och Liberalerna har i dagarna upprepat att de även fortsatt vill ha öronmärkta pengar för högre polislöner.
Liberalerna har dessutom blickat framåt och meddelat att de vill satsa på tillväxt i form av ytterligare 5 000 poliser efter 2024. Det är oerhört välkommet. Politikerna får inte ännu en gång göra en polissatsning och sedan tro att allt är klart och problemen lösta.
För att både pågående och framtida satsningar på polistillväxt ska fungera behöver polisarbete löna sig betydligt bättre än det gör i dag. Det räcker inte med de pengatillskott vi hittills sett och det räcker inte med de närmaste tillskotten vi ser framför oss. Satsningarna måste fortsätta. Det är en lång resa kvar innan alla poliser kommer att vara nöjda.
Polisuppdraget är oerhört viktigt – att värna allas vår trygghet, säkerhet och ytterst hela vår demokrati. Poliskåren hör till en av de allra viktigaste yrkesgrupperna vi har. En grupp som tar ett enormt ansvar, utsätts för risker och återkommande låter sin egen trygghet och säkerhet, och sitt eget välmående, stå tillbaka för att hjälpa och skydda andra.
Poliser utgör dessutom en grupp anställda som med sin stora bredd av kunskaper och färdigheter kan användas för en mängd skilda arbetsuppgifter på ett sätt som andra grupper inte kan. Allt det här måste synas tydligare i plånboken.
Därför måste Polismyndigheten leverera i förhandlingarna. De har skrivit att de vill accelerera uppvärderingen av polisyrket. De har begärt en summa pengar och regeringen skriver att de ska få den. Nu måste Polismyndigheten gå från ord till handling och göra det på ett sätt som inte ytterligare splittrar kåren. Vi har inte råd med att fler missnöjda poliser lämnar yrket i ett samhälle där det fortfarande råder stor polisbrist.
