Den berörda polisen arbetar i receptionen på en mindre polisstation i södra Sverige. Hon har haft en långdragen konflikt med ett par av de civilanställda på stationen och dessutom känt sig trakasserad av en av sina chefer. Arbetsmiljön beskrivs som problematisk av både fack och arbetsgivare. I augusti förra året uppdagades det att polisen hade tagit ett paket kaffe värt 38 kronor från stationens kök, och i våras dömdes hon för stöld av tingsrätten. Hon fick villkorlig dom men slapp böter, eftersom hon med största sannolikhet kommer att förlora jobbet på grund av domen. Polisen är dock fortfarande anställd eftersom domen är överklagad till hovrätten och alltså inte har vunnit laga kraft.

I september i år blossade konflikten på stationen upp igen. En av kollegorna kontaktade gruppchefen och påstod att polisen sminkar sig och borstar håret på arbetstid. Vad som hände sedan beskrivs på lite olika sätt av arbetsgivaren och Polisförbundet i deras inlagor till Arbetsdomstolen. Enligt arbetsgivaren sökte polisen upp kollegan på hennes rum och anklagade henne för att skvallra. Kollegan ska då ha uppmanat polisen att lämna rummet, och när hon inte gjorde det föste kollegan ut henne ur rummet. Polisförbundet beskriver det som att kollegan gav polisen en rejäl knuff och sedan fortsatta att knuffa och putta henne ut ur rummet innan kollegan slängde igen dörren.

Efter händelsen ansåg arbetsgivaren att man behövde sära på de inblandade i konflikten, och tog ett beslut om att polisen tills vidare skulle arbeta vid en annan station fem mil bort. Polisförbundet var kritiskt till att polisen tvingades att byta arbetsplats. Det var trots allt hon som hade blivit utsatt för ett fysiskt angrepp, menade förbundet. Polisen hann sedan bara arbeta två dagar på den andra stationen innan förbundet gick in med ett så kallat tolkningsföreträde. Genom tolkningsföreträdet bestämde Polisförbundet att deras medlem inte hade någon arbetsskyldighet utanför hemmastationen, vilket innebar att hon kunde återvända dit.