Annons

Annons

”Det finns ett före och ett efter”

I slutet av oktober begravdes David och Andreas, som dog tillsammans med den skyddsperson kring vilken en hel verksamhet byggts upp. Utredningarna kring vad som faktiskt hände kommer troligtvis att fortsätta in på nästa år, men deras kollegor är nu planerade på nya uppdrag.
25 november 2021, 10:42

Olyckan ägde rum på E4 utanför Markaryd i Småland på söndagseftermiddagen den 3 oktober. Konstnären Lars Vilks var på väg hem efter ett besök i Stockholm. Livvakterna färdades i en specialförstärkt bil som kördes av en av dem. I en följebil fanns ytterligare två livvakter. Bilen kom över på fel sida vägen och kolliderade med en lastbil.

En omfattande utredning om varför bilen kommit över på fel sida vägen pågår ännu. Likaså utreds om yttre påverkan skulle kunna ligga bakom händelsen. Ingenting så här långt tycks peka på detta. Enligt Stefan Sintéus, chef för utredningsenheten i region Syd, kommer utredningarna inte bli klara före årsskiftet.

Tyst minut på Stortorget i Malmö. Foto: Johan Nilsson / TT

Livvaktsgruppen har funnits sedan 2010 och har en unik kompetens i att skydda personer med en hotbild liknande den som Lars Vilks levde med. De tränade regelbundet tillsammans. Polistidningen fick 2017 följa med gruppen på en övning. Tidningen mötte då en sammansvetsad arbetsgrupp som verkade tillfreds med sitt jobb. Även om de var medvetna om riskerna och hotbilden så påpekade en av livvakterna, som samtliga var med i reportaget med fingerade namn, att hans sambo var mer orolig när han jobbade på ingripandeverksamheten.
– Man kanske stoppar en bil och går fram till den och du vet aldrig vem som sitter däri.

Samtidigt var de medvetna om att skyddspersonens, konstnären Lars Vilks, hotbild färgade av sig på dem själva och de var glada över att ibland kunna jobba med andra uppdrag.

Stefan Sintéus har tidigare beskrivit tiden efter olyckan som ”en fruktansvärd period”. Men också som en tid då lagandan och yrkesstoltheten i gruppen har framträtt.
– När de pratar om David och Andreas så gör de det med en oerhörd stolthet över det arbete de genomfört. De har haft en svår uppgift och mött svåra situationer under åren och levde hela tiden med en hotbild, har han sagt till Polistidningen.

Han beskriver de omkomna poliserna som omtyckta kollegor och duktiga poliser. Men de var också älskade familjemedlemmar och deras familjer har valt att hålla begravningarna privata. Stefan Sintéus bekräftar att familjerna valt bort hedersbegravningar. Men att kollegor varit på plats och så även han själv.

Jag hade tusenfaldigt hellre velat hänga medaljerna på deras livvaktskavajer ståendes med dem framför mig, men tyvärr blev det inte så.

Poliserna har också, av polisregion Syd, förärats med medaljer som bevis på deras ”skärpa och kompetenser”. ”Jag hade tusenfaldigt hellre velat hänga medaljerna på deras livvaktskavajer ståendes med dem framför mig, men tyvärr blev det inte så”, skriver Stefan Sintéus i ett brev till medarbetarna på Polisens intranät.

De avlidna livvakternas kollegor är enligt Stefan Sintéus inplanerade på nya uppdrag där deras specialkompetenser ska användas. Kompetenser som särskilt går ut på att kunna skydda personer som utsätts för hot med koppling till deras utövande av demokrati och yttrandefrihet. Åklagare har nämnts som ett exempel på en sådan grupp. Enligt honom ser livvaktsgruppen positivt på uppdragen.

På ett sätt återgår man ju till det normala. Vi går till jobbet och vi fullgör uppdraget.

Maria Wessberg, tidigare huvudskyddsombud för regionala enheter, hade vid tillfället för olyckan livvakterna inom sitt skyddsområde. Hon förklarar att det är ett knivigt uppdrag att driva skyddsfrågor för en dold verksamhet där uppdragets komplexitet inte är för allas kännedom. Men hon säger att krishanteringen i samband med olyckan har varit bra.
 – Jag upplever att krisarbetet som snabbt var på plats på flera ställen är en väl fungerande organisation, säger hon.

Sophia Willander, ordförande för Polisförbundet i region Syd, uppfattar det också som att krisarbetet fungerat bra. Men det går, enligt henne, inte att komma ifrån att händelsen har präglat arbetsplatsen i Malmö där livvakterna har sin bas.
 – På ett sätt återgår man ju till det normala. Vi går till jobbet och vi fullgör uppdraget. Men det finns ett före och ett efter. För hela polissverige. Men kanske framför allt för region Syd och det är fortfarande en arbetsplats i sorg.

Ämnen i artikeln

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Är du intresserad av ett nyhetsbrev från Polistidningen?

The quick, brown fox jumps over a lazy dog. DJs flock by when MTV ax quiz prog. Junk MTV quiz graced by fox whelps. Bawds jog, flick quartz, vex nymphs. Waltz, bad nymph.

Andra läser
Mest läst