Under fredagen samlades representanter från Polisförbundets olika regioner för att tycka till om det slutbud som arbetsgivaren lämnat om fördelningen av de 360 miljonerna. Kort efteråt fattade förbundsstyrelsen ett enhälligt beslut om att säga nej till budet.
– Om man kokar ner alltihop så handlar det om att det finns en för stor brist på tillit i relation till arbetsgivaren både nationellt och regionalt, säger Martina Perzanowska.
Martina Perzanowska,
Polisförbundets förhandlingschef
Avtalskonstruktionen som låg på bordet innebar att man skulle skjuta ner vissa frågor till den regionala nivån.
– Problemet är att våra förtroendevalda på regional nivå inte litar på att de kan föra konstruktiva och bra resonemang med sina lokala motparter. Arbetsgivaren är väldigt samordnad vilket gör att polischeferna regionalt får väldigt lite inflytande och våra förtroendevalda upplever att det är väldigt svårt att komma överens.
Polisförbundet och arbetsgivaren är eniga om att polisyrket måste uppvärderas. Stötesten är hur det ska gå till.
– Vi har visat att vi vill ha en bred polislönesatsning eftersom polisarbete är ett lagarbete. Det var vårt portalyrkande att de som inte fick del av polislönesatsningen förra gången skulle få det den här gången.
Kan du berätta något om hur arbetsgivarens bud såg ut, vad det var ni sade nej till?
– Nej, jag kan inte gå in på det i och med att vi sade nej. Det spelar ingen roll med tanke på att överenskommelsen inte blev verklighet.
I ett pressmeddelande skriver Polismyndigheten att deras bud innehöll bland annat följande:
- Ett högre lönerevisionsutrymme än vad parterna var överens om i våras.
- Olika former av lönetillägg för att dels gynna arbete under veckoslut, dels gynna de medarbetare som utbildar och handleder nya kollegor.
- Ett särskilt lönetillägg för poliser i Stockholm. Detta för att säkerställa polistillväxten i Stockholm där utmaningarna är som störst att locka tillräckligt många till polisyrket.
- Höjda begynnelselöner för nya poliser.
Läs mer:
Polisförbundets nej innebär att arbetsgivaren nu kommer att fördela årets 360 miljoner ensidigt, och det arbetet fortsätter nu på arbetsgivarsidan. Martina Perzanowska medger att det innebär en risk, men ser inte hur den hade kunnat undvikas i det här fallet.
– Om vi inte tror på överenskommelsen, då ställer vi oss hellre vid sidan om. Om våra förtroendevalda säger att de inte kommer att få det nödvändiga inflytandet då väljer vi att tacka nej. Ett avtal som man ingår måste man gemensamt bära ansvaret för. Vi som organisation kan inte bära ansvaret för något som vi inte tror på.
I nästa vecka kommer förbundet kontakta arbetsgivaren för att lägga upp en plan för de förhandlingar som nu tar vid, det vill säga förhandlingar om löneutrymmet på 3,63 procent kopplat till Ralsen.
Många medlemmar som inte fick ta del av de 360 miljonerna senast hade hoppats på ett extra påslag den här gången. Kan de få en större del av Ralspengarna i stället?
– Jag kan inte kommentera hur vi kommer att gå vidare i den delen. Däremot är det ju så att vi som organisation har våra yrkanden kvar och i slutändan är det så att jag som förhandlingschef jobbar på uppdrag av förtroendevalda och medlemmar.
