I videoförhörsrummet sitter en kvinna. Hon berättar om senaste gången hon blev slagen av sin man. Med tårfyllda ögon berättar hon att deras dotter var där, att hon såg det som hände och att hon blev rädd. Men för att höra dottern som vittne krävdes samtycke av båda vårdnadshavarna.
Forskning visar att barn som bevittnat våld har större risk att drabbas av både fysisk och psykisk ohälsa. Dottern kan ha lidit skada av det hon sett och hört. Tanken på vad som är barnets bästa väcks.
Nu har strävan efter barnets bästa tagit ett steg framåt. Det har blivit straffbart att låta barn bevittna vissa brott. Barn som bevittnar våld mellan sina föräldrar har blivit målsägande till brottet barnfridsbrott. Det straffrättsliga skyddet för barnen har stärkts.
I väntrummet sitter ett syskonpar. De lyssnar spänt när jag berättar hur förhören kommer gå till. De har båda sett våld i hemmet men är nu målsägande med anledning av den nya lagen. Ett biträde finns vid deras sida. Om en stund ska de få möjlighet att berätta vad som har hänt.
Syskonen hörs var för sig. De berättar noga om det våld som de sett mellan föräldrarna. De berättar vad de såg, hörde och kände och vi får en klarare bild av händelseförloppet. Biträdet och en för syskonen trygg person möter upp efter förhöret.
Det äldre syskonet uttrycker en lättnad över att ha fått berätta om sin upplevelse. Hon har blivit sedd och hörd i förundersökningen.
En liten tanke smyger sig tillbaka till förhöret med kvinnan. Om lagen hade trätt i kraft tidigare hade dottern troligtvis också blivit förhörd och fått sina rättigheter som målsägande. Nu krävs inte samtycke från vårdnadshavarna för att barnen ska höras. De blir målsägande och har samma rätt till biträde och skadestånd som andra målsägande.
En stolthet och lättnad infinner sig hos mig och arbetet som barnförhörsledare känns än mer meningsfullt. Detta är en ny lag och vi rör oss fortfarande på oprövad mark. Men barnens rättigheter har förstärkts. Anmälningar har inkommit och en del domar har fallit. Antalet barnförhör blir fler och det ska bli intressant att se vad den nya lagen kommer bidra med för dessa barn i stort.
Barnen är målsägande och de får komma till tals. Men det är inte säkert att det som är bäst för ett barn är det för ett annat. Att känna sig sedd, hörd och delaktig kan te sig på olika sätt.
En pojke kryper ihop i väntrummets soffa, han gungar fram och tillbaka med händerna sammanflätade i sitt knä. Han är fast besluten att inte säga något. Han har redan berättat om sina upplevelser för socialtjänsten. Trots att jag försöker bemöta honom med en vänlig blick och en förtroendeingivande stämma, sitter han kvar i samma vaggande position. Han vill inte medverka i något polisförhör.
Det som är bäst för förundersökningen kanske inte är bäst för honom, även om han är målsägande. Beslut togs att ett förhör inte var det bästa för pojken där och då.
När pojken förstår att förhöret inte blir av sjunker hans axlar en aning. Och när han lämnar Barnahuset gör han det med lätta steg och även han med en känsla av att ha blivit både hörd och sedd.
