”Ta fram anpassad utbildning (t ex ’KrimKon’) för personal som normalt inte arbetar i yttre tjänst eller har erfarenhet av taktiska överväganden/våldsanvändning”, skriver region Väst i ett brev till HR nationellt. ”Det finns behov av Polkon (anpassad variant) även för civilanställd personal”, lyder budskapet från region Nord. ”Medarbetare med annan utbildning och erfarenhet än den polisiära, bedöms behöva ha en gemensam utbildningsnivå gällande säkerhet, taktik och kommunikation etc.”, anser region Öst.
I höstas genomförde polisregionerna ett stort arbete med att riskbedöma arbetsuppgifter som innebär en risk för våld och hot om våld. Det handlade om allt från arbete i reception till uppdrag i regionala insatsstyrkan. Bakgrunden är att Arbetsmiljöverket har krävt att Polismyndigheten ska styra upp sitt arbete med riskbedömningar (se faktaruta nedan).
ARBETSMILJÖVERKETS KRAV MOT POLISEN
- Ni ska säkerställa att ni på lokal nivå regelbundet undersöker och bedömer risker för våld och hot om våld mot era arbetstagare. De arbetssituationer som undersökningen och riskbedömningen minst ska omfatta är arbete i arrest, vid husrannsakan, dörrknackning, förhör på fält och delgivning.
- Ni ska säkerställa att de arbetsledare och chefer som har till uppgift att utföra undersökningar och riskbedömningar enligt punkten 1 har tillräckliga befogenheter, resurser, kunskaper och kompetens för detta.
Ärendet hos Arbetsmiljöverket är ännu inte avslutat.
När regionerna var klara med sina riskbedömningar skickade de in resultatet till HR nationellt. En brist som samtliga regioner, utom Mitt, pekar på är att det saknas en utbildning i konflikthantering för civilanställda. Poliserna har sitt Polkon, men de civilanställda skulle behöva ett Civkon. Polisförbundets nationella huvudskyddsombud Patrik Danielsson ser problem med den idén.
– Jag har inget emot att civila får en säkerhetsutbildning där de lär sig hur man slår larm, försvarar sig själva eller tar sig ur farliga situationer. Det behövs för civila som till exempel håller förhör eller sitter i receptioner där man tar emot vapen.
Patrik Danielsson, nationellt huvudskyddsombud, Polisförbundet.
Men jämförelserna med Polkon oroar honom.
– Polkon handlar ju om taktiska överväganden som poliser måste göra som en del av sin ingripandeskyldighet vid olika våldssituationer. Det är ju inte en uppgift för civila.
Charlotta Nordberg är HR-specialist och företräder arbetsgivarsidan i region Väst – en av de regioner som tycker att den här typen av utbildning behövs. I Väst beskrivs den tänkta målgruppen som ”… personal som normalt inte arbetar i yttre tjänst eller har erfarenhet av taktiska överväganden/ våldsanvändning”.
– Innehållet i utbildningen är inte klart. Det finns olika förslag och den kallas för olika namn, men den kan till exempel handla om självskydd eller att göra klokare riskbedömningar. Däremot handlar det inte om att civilanställda ska göra sådant som poliser ska göra, säger hon.
Polisförbundets Patrik Danielsson känner sig inte övertygad. Han befarar att en Civkon-utbildning kan komma att användas som argument för att skicka ut civila i potentiellt farliga situationer som borde hanteras av poliser.
– Stockholm har ett pågående pilotprojekt med en sådan här utbildning och den har renderat i en hel del konflikter mellan arbetsgivaren och skyddsorganisationen. Där har vi exempel på chefer som har uttryckt att civila kan skickas ut i riskmiljöer bara de har gått den här endagsutbildningen. Det blir ett incitament att likställa civila med poliser, trots att poliser har en två och ett halvt år lång utbildning, och dessutom helt andra befogenheter och utrustning för att jobba i miljöer med påtaglig fara för hot eller våld.
Förslaget om en utbildning i konflikthantering för civilanställda stöds av de civila facken inom myndigheten. Karna Tillheden är ordförande för Seko Polisen som organiserar både civilanställda och en del poliser. Hon har svårt att förstå vad Polisförbundet är så rädda för. Hon tycker att en nationell säkerhetsutbildning för civila borde vara en självklarhet.
– Vi är inte ute efter att få polismans befogenheter, och det handlar inte om att medvetet skicka in civila i farliga situationer, utan att ge dem verktyg att hantera det våld som ändå kan uppstå. Skulle man lyssna på Polisförbundet då skulle inte en enda civilanställd få lov att lämna polishuset någon gång, säger hon.
Hon ser ingen större risk att chefer kommer att skicka civila på farliga jobb med hänvisning till utbildningen.
– Vi vill ju att cheferna ska göra en riskbedömning i varje enskilt fall och då måste de veta vad som ingår i Civkon jämfört med Polkon och vilken kompetens medarbetarna får genom utbildningen.
Karna Tillheden, ordförande Seko Polisen.
Frågan om Civkon är bara det senaste kapitlet i en långdragen konflikt kring vad olika yrkeskategorier ska göra och inte göra inom Polismyndigheten. I det pågående ärendet hos Arbetsmiljöverket har Polisförbundet drivit att arbetsuppgifter som innebär en påtaglig risk för våld eller hot om våld ska utföras av minst två poliser, och att myndigheten ska slå fast detta i nationella riktlinjer. Men arbetsgivaren vill inte att det ska handla om vad poliser respektive civila får göra. Man riskerar att ”ställa olika personalkategorier mot varandra” och skapa polarisering i den sociala arbetsmiljön, enligt arbetsgivaren.
På ytan är det ett rent arbetsmiljöärende, men när Polistidningen pratar med de inblandade parterna haglar anklagelserna om diverse dolda agendor. Polisförbundet är bara ute efter att skydda polisernas särställning, hävdar företrädare för de andra fackförbunden. Polisförbundet tycker att de civila facken blundar för riskerna i sin iver att bredda medlemmarnas arbetsuppgifter. Arbetsgivaren säger att man inte vill skilja på olika personalkategorier för att det skapar polarisering inom personalen. Men den verkliga anledningen, menar vissa huvudskyddsombud, är att arbetsgivaren vill ha full flexibilitet att skicka ut civilanställda när det inte finns poliser att tillgå på grund av polisbristen.
