Tillbudsanmälan
Händelse: Civil polis samt civilanställd åker på sjukhusbevakning med en anhållen till handkirurgen Malmö. På sjukhuset hamnar den anhållne (grov misshandel med kniv) i rummet vid sidan om målsäganden i samma ärende. Målsägande får då besök, fler än 10 besökare i huvudsak män i åldern 18-30 år.
Förslag till åtgärd: Inte skicka ensam polis med civilanställd, det är att anse som ensamarbete.
Källa: Tillbudsanmälan från 2019 i Polisens Lisasystem.
Frågan om vem som ska få göra vad inom Polismyndigheten är känslig. Ställer man olika personalkategorier mot varandra kan resultatet bli ”organisatorisk och social ohälsa”, hävdar arbetsgivaren. Och känsligast av allt är kanske den fråga som väcks i ovanstående tillbudsanmälan. Ska det klassas som ensamarbete när en polis bildar patrull med en civil kollega och åker ut på ett potentiellt farligt uppdrag? Polisförbundet anser det, medan andra fackförbund inom Polisen ser det som en grav underskattning av deras medlemmar.
– Enligt Polisförbundet ska de civila inte räknas alls. Men vi menar att civila kan vara en tillgång om de får rätt utbildning, säger Karna Tillheden som är ordförande för Seko Polisen.
Karna Tillheden, ordförande Seko Polisen.
Konflikten är långt ifrån ny, men den fick förnyad aktualitet förra hösten när de polisiära huvudskyddsombuden i region Stockholm krävde omedelbart stopp för civilanställdas arbete i riskmiljöer, till exempel vid husrannsakningar, dörrknackningar och förhör. Motiveringen var att civilanställda har fått utökade befogenheter och nya arbetsuppgifter som aldrig har riskbedömts. De riskerar därför att hamna i farliga situationer som de saknar befogenheter, utbildning och utrustning för att hantera, skrev skyddsombuden.
Arbetsgivaren ville inte gå med på något förbud, och när huvudskyddsombuden gick vidare till Arbetsmiljöverket blev det nej även där. Däremot krävde Arbetsmiljöverket att Polisen skulle styra upp de riskbedömningar som görs lokalt när arbetstagare utför potentiellt farliga uppgifter. I ett utkast till föreläggande skrev Arbetsmiljöverket att arbetsgivaren måste se till att det görs riskbedömningar ”i de situationer där arbetsuppgifter utförs av civilanställda, enskilt eller tillsammans med polis.” Arbetsgivaren protesterade mot formuleringen som man menade ställde olika personalkategorier mot varandra, vilket kunde leda till slitningar mellan grupperna. Arbetsmiljöverket backade och i den slutliga versionen stod det i stället att Polismyndigheten skulle säkerställa att man på lokal nivå undersöker risker för hot och våld mot sina ”arbetstagare”.
För att möta Arbetsmiljöverkets krav startade Polisen ett landsomfattande arbete med att riskbedöma vanligt förekommande arbetsuppgifter där personalen riskerar att utsättas för våld eller hot om våld. Jobbet gjordes lokalt under hösten 2021 av chefer och skyddsombud ute i regioner och avdelningar. Syftet var att ta fram generella riskbedömningar som kan användas som stöd för de chefer som löpande gör riskbedömningar i enskilda fall.
Exempel på riskbedömda arbetsuppgifter
- Husrannsakningar
- Arbete i arrest
- Förhör innanför skalskydd
- Förhör utanför skalskydd
- Dörrknackning
- Stämningsmannadelgivning
Källa: Polismyndighetens svar till Arbetsmiljöverket.
Hur fungerade då arbetet med riskbedömningarna? Polistidningen har frågat huvudskyddsombud runt om i landet, och bilden är splittrad. Polisförbundets skyddsorganisation i region Syd har lämnat in en protest mot hur bedömningarna har genomförts på vissa arbetsplatser. Där kan man läsa att representanter från HR har instruerat chefer och skyddsombud att de inte får göra skillnad på civilanställda och poliser när risker lyfts och diskuteras, samt att begreppet ensamarbete inte får användas. Inskränkningarna gör att skyddsorganisationen inte kan ställa sig bakom resultatet.
Åsa Wulff, huvudskyddsombud.
Åsa Wulff, huvudskyddsombud i polisområde Nordvästra Skåne, skriver i ett mejl till Polistidningen att merparten av riskbedömningarna har gjorts på ett bra sätt. Men på vissa håll har arbetsgivarrepresentanter, tillsammans med HR, tryckt på för att risker ska kategoriseras som gröna medan skyddsombuden har velat flagga rött. Skyddsombud ska också ha blivit tillsagda att de inte får prata om beväpnad/obeväpnad kompetens, uniformerad/icke uniformerad personal eller diskutera vilka skillnader i risker och förutsättningar som olika kompetenser innebär – något som Åsa Wulff beskriver som ”beklämmande”.
Björn Johnsson, regionalt huvudskyddsombudet i Väst, är däremot nöjd med de riskbedömningar som har gjorts och ser förbättringar i vissa avseenden. Det gäller bland annat arbetsmiljön för yttre befäl, mc-poliser och personal i arrester.
– Vi har inte haft några konflikter med arbetsgivaren kring frågan om civil kontra polis. Vi har tillsammans identifierat flera områden som är behäftade med påtaglig risk för hot och våld. Har man den typen av risk i arresten ska det vara två arrestantvakter eller en vakt och en polis. I den yttre miljön är grundförutsättningen att det ska vara två poliser som utför uppgiften.
Björn Johnsson, regionalt huvudskyddsombud.
Björn Johnssons motpart på arbetsgivarsidan, Charlotta Nordberg på HR i region Väst, håller inte riktigt med om den slutsatsen och tycker att det är en förenkling.
– Det enda som är svart eller vitt i det här är de riktlinjer för ensamarbete som vi har att förhålla oss till i hela Polismyndigheten. Det finns bara en regel i de riktlinjerna där man säger att en viss uppgift ska utföras av poliser, och det gäller ingripande mot och transport av misstänkt. Det ska alltid göras av två och det ska göras av poliser.
I region Mitt har arbetsgivaren en annan uppfattning enligt Peter Lindbergh, samordnare för arbetsmiljöfrågor på regionkansliet.
– Vi har tagit fram en powerpoint om riskmiljöer där det står att vid påtaglig risk för våld eller hot om våld, då ska det vara minst två poliser. Är riskerna mindre ska rätt kompetens väljas utifrån en genomförd riskbedömning.
Han ger ett par exempel för att illustrera skillnaden:
– Påtaglig risk kan det vara vid dörrknackning efter en skjutning i ett särskilt utsatt område. Om man däremot knackar dörr i ett villaområde med anledning av båtmotorstölder i hamnen är risken kanske mindre.
Polisförbundets nationella huvudskyddsombud Patrik Danielsson är inte förvånad över att riskbedömningarna spretar över landet. Det var just därför han och de civila fackens nationella huvudskyddsombud gick in med en gemensam så kallad 6:6 a-begäran våren 2021. De ville att det skulle göras en nationell riskbedömning kring hot och våld innan frågan skickades ut lokalt. Enligt deras begäran skulle riskbedömningen omfatta ”de arbetsuppgifter som utförs av civila utan biträde av polis eller där civila och poliser är satta att gemensamt utföra en arbetsuppgift”.
Den nationella riskbedömningen genomfördes men slutade med att arbetsgivaren gick ut med instruktioner till chefer som inte hade stämts av med arbetstagarorganisationerna. Där stod visserligen att personalens utbildning, befogenheter och utrustning kunde vägas in i de lokala riskbedömningarna, men kategorierna civila och poliser nämndes inte.
– Arbetsgivaren gick bakom vår rygg och skrev något som öppnar för att tolka det som att det är okej att låta alla utföra alla typer av arbetsuppgifter i alla miljöer, även där det föreligger en påtaglig fara för hot eller våld, säger Patrik Danielsson.
Patrik Danielsson, nationellt huvudskyddsombud, Polisförbundet.
Enligt honom har det fått konsekvenser för de riskbedömningar som nu har gjorts runt om i landet.
– Utan tydliga riktlinjer från nationellt håll har det blivit olika tolkningar. Jag vill att det ska klargöras vem som gör vad och under vilka förutsättningar.
Polisförbundets linje är att arbetsuppgifter som innebär en påtaglig risk för våld eller hot om våld ska utföras av minst två poliser. Det är något man vill att myndigheten ska slå fast i nationella riktlinjer. Men det har arbetsgivaren vägrat så här långt. Patrik Danielsson konstaterar att det i slutändan är de enskilda cheferna som har arbetsmiljöansvaret och kommer att få bära det om något händer.
Olov Augrell, som vid tiden för intervjun var enhetschef på Polisens HR-avdelning, bekräftar att arbetsgivaren inte vill riskbedöma olika personalkategorier och tycker sig ha stöd för det i uttalanden från Arbetsmiljöverket.
– Vi riskbedömer arbetsuppgifter, inte personalkategorier. Det blir märkligt att ställa olika kategorier mot varandra, och vi ser inte att det för verksamheten framåt.
Olov Augrell, enhetschef vid HR-avdelningen.
Polisförbundets Patrik Danielsson menar att ni gick bakom hans rygg när ni skickade ut resultatet av den riskbedömning som gjordes på nationell nivå. Vad säger du om det?
– Vi hade förberett riskbedömningen gemensamt med skyddsorganisationen, men sedan är utskicket en instruktion till våra chefer. Det är inget som vi håller skyddsorganisation ansvarig för. Vi hann inte samverka den slutliga utformningen, så det är en arbetsgivarprodukt.
Vi har fått uppgifter om att skyddsombud lokalt har fått höra av chefer att de inte får tala i termer av poliser/civila eller uniformerade/icke uniformerade i samband med de lokala riskbedömningarna. Bygger det på direktiv från HR nationellt?
– Jag känner inte igen det du berättar. Vi har definitivt inte uttryckt oss på det sättet. Man får lyfta vad man tycker behöver lyftas om man sitter med i en riskbedömning.
De civila facken tycker att Polisförbundet fokuserar ensidigt på frågan om arbete med en civil kollega ska klassas som ensamarbete, och inte visar samma engagemang för situationer där poliser faktiskt jobbar utan några kollegor alls. Patrik Danielsson svar är att man även tittar på den problematiken.
– Vi är väl medvetna om den delen och det måste komma i nästa steg med tanke på hur vår arbetsmiljö har försämrats generellt. I till exempel region Väst har skyddsorganisationen lyft frågan om ensamarbete för yttre befäl, hundförare och mc-poliser. Man kanske måste börja åka med två mc. Och ett yttre befäl kanske inte ska köra runt ensam i Biskopsgården, nämner han som exempel.
Arbetsgivaren har nu sammanställt ett svar på Arbetsmiljöverkets föreläggande där man redogör för de riskbedömningar som har gjorts runt om i landet. Arbetet kommer också fortsätta i en nationell arbetsgrupp med representanter för arbetsgivare och skyddsorganisation. Arbetsgruppen ska bland annat analysera det stora material som har tagits fram på lokal nivå för att se om det är något som behöver göras på nationell nivå för att underlätta för chefer lokalt när dessa riskbedömer. Ett önskemål som har kommit från flera polisregioner är att införa en utbildning i konflikthantering för civila, vilket vi har skrivit om tidigare.
Ärendet hos Arbetsmiljöverket pågår fortfarande.
