Som nästan nyanställd polis funderar jag redan på att lämna yrket. Jag älskar mitt arbete och mina kollegor, det är inte anledningen till mina funderingar utan så många andra.
Vi ska bli fler poliser till 2024, reklam görs för att det finns 83 olika tjänster inom Polisen. Ja, det låter ju bra, men det är ju inte så att alla poliser kan söka dessa tjänster. Jag hörde talas om de skyhöga, ogenomträngliga väggarna mellan region och polisområde, PO, redan när jag funderade på att söka en tjänst på regionen. Att det skulle bli svårt att ta sig tillbaka till PO och yttre tjänst igen. Men inte i min allra vildaste fantasi trodde jag att det skulle bli stört omöjligt! De tjänster som utlyses internt på PO är jag inte behörig att söka eftersom jag är på regionen. ”De har anställt för många enligt RFP:n (resursfördelningsplanen)”, säger de. Men ändå saknas det folk i yttre tjänst på grund av att kollegor är sjukskrivna eller på andra uppdrag/funktioner. I stället flyttar man runt de anställda inom PO och släcker bränderna temporärt i stället för att göra det permanent.
Blir vi fler genom att hindra medarbetare att byta arbetsplats? Nej, jag tror i stället att risken finns att vi slutar. Givetvis behövs det poliser på regionen med, men när det finns en tydlig önskan om att komma tillbaka till yttre tjänst måste det försöka lösas.
Lönen, det eviga tjatet. Men jag känner att det ändå måste beröras eftersom det är en del av mina tankar om att byta yrke. Jag gick in på en lön strax över 26.500 kronor och fick inte ta del av de 360 miljoner som delades ut 2020, detta eftersom jag är utredare. Detta gjorde ett litet sår i mitt innersta, en liten, liten reva. När arbetet med att fördela de nya 360 miljonerna skulle inledas tänkte jag att nu kommer man väl att satsa på oss som inte fick tidigare? Men nej. Den där revan inuti i mig blev större. Vill de inte behålla mig inom myndigheten? Varför är mitt jobb mindre värt än de som jobbar i yttre tjänst? De som examinerades samtidigt som mig har redan ett försprång på 2–3.000 kronor lönemässigt som jag troligtvis aldrig kommer att kunna komma ifatt. Vi har ju dessutom fått besked nu på hur pengarna ska fördelas och det är lite otydligt tycker jag, men jag tolkar det som att jag återigen blir utan en löneökning och får nöja mig med ett engångsbelopp. Det hade varit intressant att få veta hur myndigheten har resonerat kring fördelningen av pengarna. Jag ställer mig frågan om politiker känner till hur fördelningen har blivit och om det är i linje med deras beslut.
Yrkandet inför avtalsrörelsen inleddes med ”Polismyndighetens långsiktiga mål enligt strategi 2021 – framgångsrik brottsbekämpning och uppklaring, stark lokal närvaro och attraktiv arbetsplats och samarbetspartner”. I min roll som utredare är jag brottsbekämpare och ser till att limpan gräddas till perfektion och förhoppningsvis en bra, fällande dom i slutändan. Men jag ser inte att myndigheten är en attraktiv arbetsgivare just nu. Jag känner mig snarare sviken. Redan. Är det så det ska vara?
Utredare på regionen
