Jag sökte till polisutbildningen, detta är något jag funderat på nästan hela mitt vuxna liv. I dag är jag 40+ och har haft både serviceyrken och kvalificerade yrken då jag har civilingenjörsexamen.
Jag har varit engagerad i ideell verksamhet och har stor erfarenhet av att arbeta med och träffa nya människor. Har jobbat med teambuilding, instruktör i olika aktiviteter och som lägerledare.
Jag har startat ideella idrottsföreningar och jag ställer alltid upp när någon behöver hjälp med flytt eller annat.
Min uppväxt var problemfri. Jag är uppväxt i ett hus i skogen med min familj som var stabil.
I skolan hade jag inga problem och kom utan ansträngning in på det program jag önskade på gymnasiet. Har rest mycket i världen och träffade många olika sorters människor.
Jag har gått igenom en relation med psykisk ohälsa där min partner mådde rejält dåligt så jag har sett detta på nära håll och detta pratade vi mycket om på psykologintervjun. Jag pratade ingående kring detta och tänkte att detta var en bra erfarenhet, speciellt då allt löste sig och min fd partner mår i dag bra. Denna erfarenhet är svår att skaffa sig via utbildning. Har läst att problemet med psykisk ohälsa ökar och att detta är något som polisen får handskas med i all större utsträckning.
Har en del vänner som är och har varit poliser, dessa uppmuntrade mig att söka och sa att min bakgrund är perfekt och att de inte såg några hinder i vare sig min fysik eller min personlighet.
Kom till prövning. Cykel 6, styrka 8, begåvning 9. Godkänd nivå är cykel 5, styrka 6, begåvning 3. Max är 9.
Psykologen fann mig inte lämplig så jag fick åka hem, utan feedback såklart.
Hur skall platserna fyllas om det är så här? Jag kanske inte är lämplig men vem är då det? Många hoppar ju av och platser står tomma. Dessutom har jag bekanta som jobbar med utbildningen som beskriver en situation där många som studerar saknar livserfarenhet.
Sållas lämpliga människor bort utan att man får reda på varför så finns det ju inget att göra. Söker jag nu igen och kommer in så är det ju något fel då jag är samma människa nästa år.
Hade innan denna prövning en sorg över att polisen går på knäna men nu så här efter prövningen så känns det som att myndigheten skjuter sig själv i foten.
Jag respekterar att jag inte är lämplig, men jag har svårt att förstå varför och kommer heller inte få några svar.
Det kanske är läge att se över rekryteringen? Jag är övertygad om att jag inte är ensam, många som sållas bort söker igen och kommer in. Om metoden och bedömningen är korrekt och rättssäker så borde detta inte vara möjligt.
Anonym
