Jag kände igen mig i debattartikeln ”Jag kanske inte är lämplig men vem är då det?” Levnadsbeskrivningen stämmer nästan på pricken på mig själv. Samma utbildning och ålder. Mycket livserfarenhet och 9 på begåvninsgtestet. Jag engagerar mig i ungdomsfotboll och i hemvärnet, med mera. Tänkte att jag skulle kunna bidra, med tanke på bristen på poliser, samtidigt som yrket verkar givande och jag gärna vill göra en insats – win-win.
Jag fick dock inte ens prata med en riktig människa/psykolog utan åkte ut redan på personlighetstestet (vilket dock en psykolog berättade för mig).
Jag har inte så mycket att säga om att jag inte verkar passa in i Polismyndighetens mall. Men det är väldigt konstigt att framtiden ska avgöras under 10 minuter där man som begåvad person måste ge ett positivt svar på en av följande två frågor: ”Jag blir ofta irriterad då jag arbetar i grupp” och ”Jag har ofta svårt att komma ur ett dåligt humör”. Jag tycker mig inte ha något av problemen, men måste välja en av frågorna och svara på en skala mellan ett och fem där ett ”stämmer lite” och fem ”stämmer mycket”. Det går inte att avstå eller svara nekande.
Det var flera frågor av denna karaktär där jag tvingades göra val mellan två helt osannolika saker eller saker av helt olika karaktär. Vilken fråga ska jag välja att svara på då? Jag valde det som jag trodde var minst dåligt eftersom det inte gick att relatera till. Så svaren blev ”god dag yxskaft”. Kändes ju inte alls bra.
Jag tänker nog inte söka om eftersom jag inte förstår vad som förväntas av mig. Eller så går jag dit igen om ett år och klarar det.
För att slippa testa samma personer flera gånger borde det kanske finnas lite mer feedback samt en bra förklaring om hur dessa till synes irrelevanta frågor kan bestämma om man är lämplig eller inte.
Anonym
