Det är fortfarande mörkt när Sandra Linander och de andra lämnar hotellet. Huvudstadens ljus speglar sig i regnblanka ytor.
En av den äldre modellens tunnelbanevagnar, de med bruna säten, för våra resenärer under staden ut mot Rinkeby. Sandra, som är från Nyköping, Marcus Severinsson från Jönköping, Maria Hellström från Motala och Nicklas Olofsson från Falun är alla del av Stockholmskommenderingen som pågår från januari till juni i år. Kommenderingen är en del i ett arbete som görs för att regionen ska kunna göra en förflyttning framåt i arbetet mot den tunga kriminalitet och, framför allt, det dödliga våld som pågår.
Anders Rissel är operativt ansvarig för den operation som kommenderingen ingår i. Den har inte fått något vitsigt namn och det finns ett syfte med både det och att det inte är en särskild händelse, menar han.
– Vi har gjort ett analysarbete där vi har försökt rama in problemet och ta reda på var vi kan nå effekt.
Det man kommit fram till, säger han, är att det finns ett bra arbete ute i verksamheten, men att polisområdena och lokalpolisområdena inte mäktar med. Därför har man äskat och fått tillfällig förstärkning som riktas mot Järva på norra sidan om staden, och Vårby och Flemingsberg i söder. Områden där mordutredningarna på senaste tiden blivit många.
– Det här ska inte vara den där sortens operation där man går in och slår till med fokus på tillfälliga resultat. Syftet är att avlasta så att man klarar av att hinna med där man inte orkat eller haft förmåga att jobba. Och att få ett resultat som kan hålla över tid.
Anders Rissel, operativt ansvarig för Stockholmskommenderingen.
Att det rör sig om 180 poliser och civilanställda har Polismyndigheten gått ut med, men fördelningen vill man inte prata om.
Förstärkningen är bred och innehåller såväl spanare som drönarresurser och poliser i yttre tjänst som ska vara synliga. Men just mängdbrottsutredare verkar vara en viktig del i helheten.
– Ofta är ju personerna som planerar och begår de här morden som vi har haft aktiva inom flera brott. På så vis kan vi få tag i dem andra vägar. På så sätt kan man ju till exempel hindra att mord sker. Sen frigör vi ju också tid för utredarna att jobba med de här mordutredningarna.
Sandra konstaterar just det när hon får frågan vad som är den största skillnaden mot att jobba i hennes vanliga lokalpolisområde hemma i Nyköping.
– De man utreder har begått så många brott. Det är sällan bara ett.
Hur länge de kommenderade poliserna är på plats varierar. Sandra var tänkt att stanna tre månader från början. Varannan vecka jobbar hon hemifrån då hon är själv med små barn. Samma upplägg har kollegan Marcus. Ett upplägg som passar Sandra bra.
– Jag har ett behov av att utvecklas och testa nya saker.
Sandra, som blev klar med polisutbildningen 2012, har faktiskt hunnit lämna myndigheten en vända, jobbat på socialtjänsten och pluggat till fastighetsförvaltare.
– Delvis var det på grund av lönen. Men också lite brist på möjligheter att utvecklas. Det här är ett sätt för mig att känna att jag får göra det.
Nu har Sandra fått förlängt och stannar till 17 juni, då kommenderingen avslutas.
På den otypiskt fräscha polisstationen i Rinkeby är det ljust och öppet inrett. Kontorslandskap ser inte alla utredare med blida ögon på men Sandra och hennes kollegor ser det som en fördel.
– Det blir mer av ett samarbete när man inte stänger in sig på ett kontor, säger Nicklas.
Han är civil utredare och jobbar hemma i Falun med våld i nära relationer. Han och Maria jobbar på plats i Stockholm hela sina kommenderingar.
Alla brukar äta frukost och middag på hotellet. Det står Polismyndigheten för.
– Och jag och Nicklas åkte hit, till polishuset och lagade matlådor för hela veckan i söndags, berättar Maria.
Att bo mycket på hotell är ingenting någon av dem tycker är särskilt besvärligt. De noterar att personalen lärt sig vad de heter. Själva har de lärt sig vilka som är mer eller mindre service-minded.
– Men det blir mycket tvätt för oss som bara åker hem varannan helg, säger Maria.
– Jag ska inte jinxa det här nu, men det har faktiskt varit lugnt, inleder förundersökningsledaren Thomas Sandin morgonens möte som äger rum när alla kommit på plats och samlat ihop sig för dagen.
Marcus Severinsson har tidigare konstaterat att definitionen av lugnt inte riktigt är densamma i Järva som i Jönköping.
– Någon våldtäkt, några rån, det kanske man inte riktigt är van vid räknas som lugnt.
Alla fyra var nog inledningsvis präglade av bilden av Rinkeby som en farlig plats, där man fick ducka för vinande kulor på torget och poliserna fick eskorteras till och från jobb.
– Men så är det ju inte. Nu är det ju mindre oroligt än vad jag har förstått att det varit tidigare, säger Sandra.
Hon konstaterar att de flesta som bor här vill ha ett lugnt, fungerande samhälle. Ett fåtal ställer till med mycket.
– Sen har man ett säkerhetstänk. Men det är kanske något man har som polis. Vi försöker väl åka hit tillsammans så ofta vi kan.
Något som skiljer arbetet här från hemma är också att de har nästan uteslutande ärenden med frihetsberövade. Och de misstänkta har ofta ganska många brott i bagaget.
Det som hanteras av mängdbrott här på stationen i Rinkeby är kanske inte den brottstyp gemene man tänker sig. Småstölder och liknande handhas av någonting som kallas för Drivhuset. Mängdbrottsutredarna här jobbar med relativt grova brott. Just när Polistidningen är på besök är Maria dessutom utlånad till ett mord.
När du jobbar borta över natt har du rätt till
Traktamente, enligt statliga villkorsavtalet.
Förrättningstillägg, enligt polisernas egna kollektivavtal.
För den som är borta i mer än tre månader finns även en ersättning kopplad till lokala omställningsmedel.
Källa: Polisförbundet
Sandra och hennes kollega Jönköpingspolisen Marcus Severinsson åker hem varannan vecka för att jobba på distans. Och för att ta hand om sina barn. De andra två bor på hotellet på Kungsholmen på heltid och nöjer sig med att åka hem varannan helg. Ytterligare kollegor bor på samma hotell och den här kvällen har den ordinarie personalen på utredningen anordnat afterwork med bowling.
– Det gör de varannan vecka. Och som tur är de veckor jag är här, säger Sandra.
Efter morgonmötet tar Sandra och Marcus en bil och åker till Kista galleria för att hämta övervakningsfilmer. Gallerian är ett hopplock av betong som ser ut att vara byggt i flera etapper med många år emellan. Den har definitivt sett sina glansdagar komma och gå. Ett tag blir de stående med gnisslande vindrutetorkare på en parkering. De är osäkra på vilken ingång som gäller för att komma till övervakningscentralen, en snart är de på plats med minimal regntid.
Den ena filmen får de ut, men när de försöker få ut en som Maria bett dem försöka få när de ändå var där ber väktaren på plats att de ska ringa säkerhetschefen.
– Han som jobbar här i vanliga fall är sjuk. Jag jobbar nere på golvet i vanliga fall.
Den verkar inte finnas sparad dessvärre.
– Det som kan skilja sig lite här från hemma det är att det är färskare ärenden här och vi hämtar filmerna själva oftare, säger Marcus.
Men han är nöjd då han fått sin sekvens från ett misstänkt narkotikaärende.
Förundersökningsledaren Thomas Sandin har varit med länge. När vi är tillbaka på stationen och han får frågan hur det är att få nationell förstärkning svarar han krasst.
– Vi har plats för tio i den här utredargruppen. Men vi skulle bara vara tre om det inte var för insatsen. Nu jobbar vi som vi borde jobba hela tiden, säger han.
Och han undrar var alla pengar som politikerna satsar på Polisen tar vägen. För som han förstår det finns det inga pengar att rekrytera fast personal för. Om det fanns folk att rekrytera.
– Förut var det naturligt att gå in på krim, men nu sugs all rutin upp av olika specialenheter. Och av Noa.
Den verklighet han beskriver med utredare på knäna i högar av utredningar och det svek mot medborgarna som tynger ovanpå har vi sett många gånger förr och den hållbara lösningen tycks ännu långt bort. För vad händer när kommenderingen avslutas till sommaren?
Linda Rota, förundersökningsledare på grova brott, ansluter till samtalet för en stund och säger att hon hoppas att insatsen kan lätta på trycket och att det bästa kanske vore att permanent ha en sådan förstärkning som kunde flyttas runt efter behov.
– Det är så roligt att jobba nu, säger hon.
Och så tänds det som en lampa i ögonen på Thomas Sandin som kommer in på hur de jobbar under insatsen. Thomas ger sig på att förklara ett knepigt ärende med mobilstölder, som man tidigare antagligen skulle ha blivit tvungen att ge upp.
– Men en av poliserna här hade sett det här tillvägagångssättet tidigare i hela Mellansverige, där hon kommer ifrån, och sedan var hon igång.
Bit för bit rullas upp hur det tillresta tillskottet av utredare bidragit med olika specialkunskaper som tillsammans byggt en allt mer gedigen bevisning.
– Jo, vi fup:ar snart det där, säger Thomas.
Och när han kommer så långt har han fått upp ångan så det nästan immar lite bakom glasögonen. Arbetsglädjen går att ta på.
– Det är klart att det är bra med tillskottet utifrån. Andra erfarenheter och engagemang.
Enligt Anders Rissel är just detta också en poäng med kommenderingen. Något som är tänkt att ge efterverkningar även när personalen har åkt hem. Att lära av varandra och få nya perspektiv. Det är också tänkt att alla som ingår i kommenderingen ska agera ”innovationsobservatörer” och lämna kvar betraktelser i form av enkätsvar, workshops eller intervjuer som sedan innovationscentrum ansvarar för att förvalta.
– Det ska sedan ligga till grund för att göra ett bättre arbete framöver, säger Anders Rissel.
Är det här ett sätt för Polismyndigheten att försöka vara en lärande organisation? Det har det ju funnits mycket kritik om att man brister i.
– Ja, det är det. Det är det långsiktiga perspektivet i det här att hitta sätt att komma åt problematiken över tid.
Men vad händer när kommenderingen tar slut, kommer tiden räcka?
– Vi är ju glada för den förstärkning vi får och vi kommer hinna ganska mycket på kort tid. Men det är självklart så att Stockholm har det fortsatt tufft. Vi kommer att göra ett ordentligt bedömningsarbete och då kommer vi också fundera över om det finns anledning att begära fortsättning. Men jag förhåller mig till att vi har de här sex månaderna.
Faktum är att det blev fem månader på grund av att kommenderingen kom igång först efter jul och nyårets ledigheter. Blir det en förlängning kommer det ske först efter sommarsemestern, troligen efter valet och fram till julledigheten. Just med hänsyn till frånvaro och övrig belastning i regionerna, enligt Anders Rissel.
När Sandra får frågan vad hon tror att hon kommer att ta med sig hem när väl kommenderingen är över blir hon tvungen att fundera lite.
– Erfarenheter av att jobba med grövre brott, börjar hon lite trevande.
Men hon konstaterar att det nog kanske inte främst i hennes fall handlar om att lära sig om utredningar.
– Det är nog mer det här med att jobba tillsammans och hur det skapar driv i utredningarna.
Hon återkommer till det där med arbetsglädjen och den goda stämningen i gruppen.
– Det är ingen prestige, vi hjälps åt och vi är så olika och kan komplettera varandra.
Sammanhållningen som skapas i gänget som bor på samma hotell och åker tillsammans till jobbet på morgonen. Chefen på plats som ordnar gemensamma fysaktiviteter och aktiviteter för både ordinarie och tillresta på fritiden. Det är nog också bidragande till energin, tror hon.
Överbelastade mängdbrottsgrupper med intvingade roterare och vakanser är ingen ovanlig syn runtom i Polissverige. Skulle det då vara möjligt att skapa förutsättningar liknande de här på alla arbetsplatser? Till viss del tror ändå Sandra.
– Visst, det blir en särskild sammanhållning när man jobbar så här. Men en stor del av det är ju också att vi är här frivilligt. Vi vill göra det här, det tror jag är kanske det viktigaste.
