Annons

Annons

Jörgen valde hundgörat

Västeråspolisen Jörgen Odh skaffade sin första hund och sadlade om från arbetsledare till hundförare. "Det är det bästa beslut jag tagit i hela mitt liv", säger han.
Västeråspolisen Jörgen Odh skaffade sin första hund och sadlade om från arbetsledare till hundförare. "Det är det bästa beslut jag tagit i hela mitt liv", säger han.

Vi träffar Jörgen Odh och Lennie på Brunnby gård strax utanför Västerås där hundförarna i lokalpolisområde Västerås håller till. Eller egentligen träffar vi mest Jörgen. Lennie är en hund med stor integritet som inte tar någon vidare notis om varken reporter eller fotograf.
– Han har sin comfort zone, säger Jörgen och mäter med händerna upp avstånd runt kroppen.
Att han inte är så intresserad av andra människor än Jörgen och hans närmaste familj är en av anledningarna till att han hamnade där han är i dag.

Jag har alltid jobbat uniformerat och trivs med det.

Jörgen har en bakgrund inom Försvarsmakten och har bland annat varit på FN mission i Bosnien under Balkankriget.

Han har också jobbat som säljare i många år. Tanken på att bli polis tror han alltid har funnits där och han hade hunnit söka till utbildningen flera gånger när han till slut kom in 2002.
– Jag har alltid jobbat uniformerat och trivs med det.

Nyligen bröt Jörgen handleden. Han halkade på en isfläck och har efter det varit tvungen att jobba dagpass en period. Han längtar tillbaka till skiftarbetet.
– Jag tycker om att jobba när det är mörkt.

Efter att 2011 ha varit på utlandsmission i Kosovo, den här gången i Polisens regi, kom han så småningom att jobba som vakthavande befäl i Västerås fram till omorganisationen. Den påverkade Jörgen direkt då hans tjänst, som var kopplad till LKC i Västerås, inte längre fanns kvar. Han fick ny tjänst som stationsbefäl och förundersökningsledare.

Jag har alltid gillat hundar och tycker det stämmer det här med att hunden är människans bästa vän.

Det var råddigt i början, säger han.
– Man sa att det inte skulle bli så men det blev väldigt centraliserat. Besluten hamnade långt borta jämfört med när vi var en egen myndighet.

Som svar på frågan om det löst sig med åren skrattar han till och slår ut med händerna.

Runt årsskiftet 2018/2019 sökte han ett vikariat som gruppchef för yttre befäl i Västmanland.
– Jag gillar att jobba operativt och att leda en grupp. Men det blev mycket administrativt.
Samtidigt växte hans nya karriär till sig på hemmaplan.

Att spåra är det både Lennie och Jörgen tycker är roligast på jobbet.

Jörgens fru Kicki har ett stort hundintresse som inte var svårt för honom att plocka upp. När de blev tillsammans hade hon en äldre jack russel, men hon hade tidigare haft schäfer och hade erfarenhet av att tävla i lydnad.
– Jag har alltid gillat hundar och tycker det stämmer det här med att hunden är människans bästa vän, säger han.

2016 bestämde de sig för att bli fodervärdar åt en valp från Försvaret. Det var stark kärlek vid första mötet med Försvarsmaktens Lennie.
– Han var åtta veckor och som en mjuk boll. En sprallig liten kille. Med vassa tänder. Det är svårt att beskriva känslan.

Som fodervärd tar man hand om en tänkt tjänstehund tills den är cirka 15–16 månader och ska genomgå lämplighetsprov. Sedan är det bara för fodervärden att förbereda sig på att skiljas åt. Om hunden inte klarar testet kan man få köpa den.

När det var dags för Lennie tror Jörgen att han inte var riktigt mogen uppgiften.
– Han gjorde ett bra test men brast i två delar. Dels hade han inte så mycket kamp. En mognadsfråga tror jag. Och så var det det här med att man vill att en tjänstehund ska tycka att det är kul med människor, men han är lite avvaktande.

Jörgen förklarar att hundarna inom Försvarsmakten kan behöva jobba med olika hundförare och snabbt kan behöva ”byta människa” på ett helt annat sätt än hur man jobbar inom Polisen.

Jörgen beskriver det som en mental påfrestning att förbereda sig på att skiljas åt. Så när han inte klarade testet var det aldrig något snack om att inte behålla Lennie. Han blev en tävlingshund och fick fina resultat tillsammans med Jörgens fru i lydnad.
– Jag tränade spår med honom också. Det tycker jag fortfarande är det roligaste uppdraget som hundförare. Att spåra tillsammans.

Lennie hann bli tre och ett halvt när Jörgen bestämde sig för att göra polisiärt lämplighetsprov med honom och sedan fick han skola om även sig själv.

Jörgen och Lennie har hittills gripit sex personer som de spårat och hittat ännu fler föremål. Det är varierat och stundom krävande att traska fram genom ömsom stadsmiljö och ömsom åkrar, men Lennie är duktig med nosen enligt husse och har lyckats spåra en misstänkt på cykel till och med. Några sök efter försvunna personer har de också gjort. Senast vid det tillfälle Polistidningen först skulle ha kommit på besök och Jörgen fick ställa in.

Den gången fick de dock avbryta då bedömningen gjordes att det gått för lång tid.
– Det är såklart tragiskt. Vi är ju där för att rädda liv.

Lennie hann bli tre och ett halvt när Jörgen bestämde sig för att göra polisiärt lämplighetsprov med honom och sedan fick han skola om även sig själv. Som hundförare känner han att han har hittat hem. Lennie har dressyrnivå ett för polishund och i skrivande stund är det dags att ta sig an nivå två. Jörgens handledsbrott har hamnat emellan, men när tidningen går i tryck hoppas Jörgen att det ska vara klart.

Det är 20 mil enkel väg, vilket kan försämra förutsättningarna för att lyckas med uppdraget.

Han övar mycket och inte sällan tillsammans med arbetskamraterna. Även på fritiden. Det är något som skiljer hans nya polisliv från det gamla lite. En annan sak är att han inte riktigt kommer nära människor på samma sätt.
– Vi är ju där med hundarna för att göra ett jobb. Vi tar ju inte uppgifter av allmänhet eller går in i lägenheter och tar hand om situationer på samma sätt.
Men han kan inte säga att det direkt är någonting han saknar.

Är det något som brister i hundföreriet är det hur man är organiserad, menar han. Han syftar på den ordning där hundförarna hör till lokalpolisområdet och har en egen gruppchef där, men att processägaren är på regionnivå.
– Jag tycker det är rörigt. Det vore bättre om vi var på polisområdet och varje polisområde skötte sig själva, säger han och syftar till exempel på att intressekonflikter kan uppstå mellan lokalpolisområdet och regionen.
– Ibland blir vi ju skickade väldigt långt bort också. För ett tag sedan fick vi åka till Söderhamn. Det är 20 mil enkel väg, vilket kan försämra förutsättningarna för att lyckas med uppdraget.

Det är det bästa beslut jag har tagit i hela mitt liv.

Lennie är Jörgens första egna hund. Att gå från ett liv utan hund till att leva med sin hund både i det privata och på jobbet känns helt rätt.
– Det är det bästa beslut jag har tagit i hela mitt liv.

Små saker har förändrats. Jörgen håller till exempel på med motorsporten enduro, något som fått maka på sig för den sortens aktiviteter som kan genomföras med hund. Men Lennie är med och springer, åker skidor och vandrar i fjällen tillsammans med matte och husse.

Bilden av att de flesta av Polisens hundförare är inbitna hundmänniskor från början stämmer inte riktigt enligt Jörgen, som nyss har haft ett gäng aspirerande förare på plats för tester.
– Det är kanske hälften, hälften.

Som hundförare känner Jörgen att han har hittat hem.

– Pang!
Lennie lägger huvudets sida mot marken men låter resten av kroppen ligga kvar på tassarna. Det är trots allt väldigt blött och kallt i den smältande snön.

Blicken frågar husse om det kanske räcker så. Men Jörgen upprepar kommandot. När han till slut välter på sidan kommer belöningen snabbt. Lite godis.En stunds lek. Sedan ett inkallningsmoment som de behöver nöta på inför stundande dressyrprov. Det skiljer sig lite åt mellan nivå ett och nivå två, till exempel vart hunden ska ta vägen när man kallar på den.

Lennie är en frisk och stark hund enligt husse. Några mindre skador har han haft. Som ett klokapselbrott för en tid sedan som tog lite tid att läka. Jörgen hoppas att kompisen har många år kvar i tjänst. Men hur tänker han framåt med tanke på att Lennie står honom så nära?
– Jag vill fortsätta med det här och när Lennie inte kan jobba mer kommer jag ta en ny hund, säger han.


JÖRGEN ODH

Ålder: 54 år.
Bor: Västerås.
Blev polis: 2004.
Familj: Frun Kicki, hennes 18 årige son samt schäferhanen Lennie, 6 år, och schäferhanen Oz, 3 år.
Intressen: Träna spårning med Lennie. Har deltagit i polishund-SM i Göteborg 2021.
Friluftsliv, att fjällvandra och åka skidor.
Enduro och löpning.
Har genomfört En svensk klassiker två gånger.


Försvarsmaktens Lennie

Ålder: 6 år.
Polishund sedan: Mars 2021.
Vikt: 36 kg.
Arbetsuppgifter: Patrullhund.
Specialtalang: Spår är hans grej.

 

Ämnen i artikeln

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Är du intresserad av ett nyhetsbrev från Polistidningen?

The quick, brown fox jumps over a lazy dog. DJs flock by when MTV ax quiz prog. Junk MTV quiz graced by fox whelps. Bawds jog, flick quartz, vex nymphs. Waltz, bad nymph.

Andra läser