Tilldragande. Lockande. Eftertraktad. Alla är synonymer till ordet attraktiv. 2017 skrev justitiedepartementet ”Uppdrag till Polismyndigheten angående förbättrad arbetsmiljö och fler karriärvägar för polisanställda”. I denna text kan man läsa:
För att lyckas locka fler att vilja söka sig till myndigheten och färre att vilja lämna yrket är det viktigt att Polismyndigheten är en attraktiv arbetsgivare, med en god arbetsmiljö och goda möjligheter för de anställda att utvecklas.
Polismyndigheten har i dag en tydlig kommunikationsstrategi som går ut på att bygga varumärket Polisen. Där ryms ingen intern kritik, inget som solkar bilden. Att ifrågasätta om man är en attraktiv arbetsgivare passar med andra ord inte in. Polismyndigheten pratar i dag i stället om att man ska vara en attraktiv arbetsplats. En till synes liten justering, men som rymmer en rejäl ansvarsförskjutning. För när en attraktiv arbetsgivare är en arbetsgivarfråga, så blir en attraktiv arbetsplats något där man kan skjuta över en betydligt större del av ansvaret på arbetstagarna.
Är det inte rimligt att vi arbetstagare är med och bidrar till att vår arbetsplats blir attraktiv? Självklart, men läs vad regeringen skrev. Man talade om arbetsmiljö och om möjligheten till utveckling för de anställda, ansvar som vilar tungt på arbetsgivaren.
Den 1/10 2021 skulle vi som är anslutna till Polisförbundet fått vår nya lön. Revisionen hade redan skjutits fram ett år. När det här skrivs står vi fortfarande långt ifrån en ny lön. Det som syns till är ett partsgemensamt direktiv. I skarven mellan revision och den politiska satsningen på 360 miljoner kronor i extra lönemedel för 2021 så har ett förslag till ”möjlighet att utvecklas” sett dagens ljus. Det kallas KUV, inkluderar bara personal i yttre tjänst och innehåller delar som är direkt diskriminerande mot till exempel föräldralediga.
Vi vet samtidigt att arbetsmiljön för oss poliser fortsatt tyngs av hot och våld. Till synes tydliga interna problem värjer sig arbetsgivaren för att lösa för att i stället satsa på glättiga infoblad och peppiga informationsträffar.
Det är med den bakgrunden som jag reagerar så starkt på den där lilla justeringen, från arbetsgivare till arbetsplats. För jag är mer än gärna med och bidrar, men förväntar mig att arbetsgivaren går i täten och är tydliga med vad man vill. Min förväntan på utveckling är större än ett krav på laserutbildning.
I dagarna ringde en synnerligen kompetent polis mig och talade om sina tankar på att lämna myndigheten, på grund av brist på utveckling, utmaning och uppskattning. Några dagar senare lämnade en annan kollega till Tullen, och ytterligare en till Kriminalvården.
Om rikspolischefen kan ta ut riktningen, se till att få övriga chefer med sig och visa på att de har tydliga ambitioner så vågar jag lova att de inte behöver tänka på om det står arbetsgivare eller arbetsplats i myndighetens kommunikation. För då kommer vi andra mer än gärna bidra till att vi blir både lockande och tilldragande som både arbetsgivare och arbetsplats.
