Facken inom Polisen har kritiserat hur arbetsgivaren hanterar anställda och polisstudenter som förlorar sin säkerhetsklass. Ett problem är att många inte får veta varför säkerhetsavdelningen har underkänt dem, eftersom den informationen är sekretessbelagd. För att få jobba på Polismyndigheten eller gå polisutbildningen krävs minst säkerhetsklass 3. Förlorar man den klassningen kan man inte arbeta kvar eller fortsätta studera.
Nu har Polisen låtit en extern utredare, Kristina Rennerstedt, se över hanteringen av säkerhetsärenden. En av de saker hon har undersökt är om man kan ge fackliga representanter större insyn i processen. Man skulle kunna ha en ordning där de får fullständig information om säkerhetsärenden som rör medlemmar i deras organisationer, resonerar hon. Det här under förutsättning att de fackliga har genomgått säkerhetsprövning för uppdraget och skrivit under en förbindelse om att inte föra sekretessbelagd information vidare.
Fackrepresentanterna skulle kunna få information efter att beslut har fattats i varje enskilt fall eller samlat vid ett antal tillfällen per år, skriver utredaren. ”Arbetstagarorganisationerna skulle på så sätt ha kunnat få en inblick i de bedömningar och sekretessavvägningar som görs och möjlighet att skaffa sig en uppfattning om hur Polismyndigheten tillämpar regelverket.”
Säkerhetsklass
När man ansöker till polisutbildningen görs en säkerhetsprövning. Den består av en registerkontroll, säkerhetsprövningsintervju och grundutredning.
När man är klar med sin aspiranttjänstgöring och ska söka tjänst som polis görs en ny säkerhetsprövning.
Under anställningstiden görs regelbundet uppföljande säkerhetsprövningsintervjuer.
Man placeras i säkerhetsklasserna 1, 2 eller 3. De flesta hamnar i klass 3. Skillnaden beror på i vilken omfattning man får ta del av sekretessbelagda uppgifter.
Källa: Polismyndigheten.
Men i sin rapport* landar utredaren i att en sådan ordning inte är att rekommendera. Hon pekar på att de fackliga skulle få del av information som de inte kan föra vidare vare sig till berörd medlem eller kollegor. Det skulle sätta dem i ”en oerhört svår sits”, enligt utredaren. För facket står medlemmarna i fokus, konstaterar hon, och i det här fallet skulle fackliga få del av information som de ”inte kan agera utifrån å medlemmarnas vägnar”.
En annan invändning är att uppgifter i säkerhetsärenden kan vara mycket känsliga ur ett säkerhetsperspektiv och därför bör hållas inom en snäv krets. ”Eftersom det finns fyra olika fackförbund inom Polismyndigheten skulle antagligen minst fyra representanter behöva väljas ut för uppdraget”, konstaterar utredaren i den delen.
I stället tycker hon att man ska titta på möjligheten att införa ett särskilt insynsråd för säkerhetsärenden, med ledamöter som utses av regeringen. Rådet skulle ha till uppgift att bevaka rättssäkerhetsaspekter i handläggningen av säkerhetsärenden och rapportera eventuella brister till Polismyndigheten eller den myndighet som utövar tillsyn på säkerhetsskyddsområdet. En förebild skulle kunna vara integritetsskyddsrådet vid Försvarets radioanstalt, anser utredaren.
Facken inom Polisen har även kritiserat att säkerhetsavdelningens beslut om underkänd säkerhetsprövning inte kan överklagas, vilket framgår av säkerhetsskyddslagen. Utredaren pekar på de märkliga konsekvenser som kan uppstå om en anställd däremot överklagar Polismyndighetens beslut om uppsägning på grund av den förlorade säkerhetsklassen. Den delen går nämligen att överklaga. Av Arbetsdomstolens praxis framgår att ett beslut om förlorad säkerhetsklass inte i sig utgör saklig grund för uppsägning, utan det är omständigheterna bakom beslutet som kan utgöra saklig grund. Om arbetsgivaren inte kan redogöra för dessa omständigheter på grund av sekretess kommer domstolen ogiltigförklara uppsägningen. Domstolen har däremot ingen möjlighet att ändra beslutet om säkerhetsklass. Det innebär att Polismyndigheten kan hamna i en situation där man har en anställd som inte får delta i verksamheten. Det här eftersom säkerhetsskyddslagen förbjuder att någon som inte är säkerhetsklassad deltar i säkerhetskänslig verksamhet. Enligt utredaren är det här en kollision mellan olika regelverk som hon inte kan lösa, utan som måste lyftas till lagstiftaren.
Utredaren kommer dock med andra förslag på åtgärder. Hon tycker bland annat att Polismyndigheten behöver satsa mer på utbildning av medarbetarna när det gäller säkerhetsskydd. ”Polismyndigheten har ett ansvar för att säkerställa att alla anställda och andra som deltar i myndighetens säkerhetskänsliga verksamhet känner till vilka regler och rekommendationer gällande säkerhetsskydd de har att förhålla sig till”.
Utredaren påpekar också att rättssäkerheten är sämre i ärenden som rör polisstudenter än den är för anställda. Polisstudenter har ingen möjlighet att överklaga till domstol om de blir avskilda från utbildningen på grund av förlorad säkerhetsklass. De kan vända sig till Polisens personalansvarsnämnd och begära en överprövning, men i realiteten görs ingen sådan. Nämnden får inte ens del av omständigheterna som ligger bakom säkerhetsavdelningens beslut, till skillnad från när nämnden prövar ärenden som rör anställda. Möjligheten att överklaga till domstol är en fråga för lagstiftaren, konstaterar utredaren. Men hon rekommenderar att personalansvarsnämnden får ett bättre beslutsunderlag från säkerhetsavdelningen: ”Precis som när det gäller anställda bör säkerhetsavdelningen bistå med en promemoria som i den mån det är möjligt med hänsyn till sekretess innehåller en beskrivning av de omständigheter som motiverat beslutet i säkerhetsärendet”.
* Polismyndighetens handläggning av säkerhetsärenden, diarienummer A396.239/2021.
