Polisen är på inget sätt kunskapsfientlig, poängterar Per Sundström som är expert inom forskning och innovation på rikspolischefens kansli. Men hittills har myndigheten lutat sig tungt mot erfarenhetsbaserad kunskap för att utforma metoder och arbetssätt. Den sortens kunskap är visserligen helt nödvändig, men för att ge maximal effekt behöver den kombineras med forskning, enligt honom.
– Genom forskning kan vi bli säkra på vad, i det vi gör, som faktiskt får det att fungera. Det är ett komplement till den viktiga intuitionen och magkänslan. Och forskning hjälper till när vi ska vidareutveckla eller förändra metoder, eftersom vi då vet bättre vilka faktorer som man bör skruva på.
Per Sundström, rikspolischefens kansli.
Han har tidigare arbetat på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, och konstaterar att Polisen och Försvarsmakten har kommit olika långt på det här området.
– Det är ju annars myndigheter som är lika på många sätt. Verksamheten är 24/7 och inbegriper våldsutövning till exempel. Men till skillnad från Polisen har Försvarsmakten en lång tradition, flera decenniers erfarenhet, av att jobba med forskning för att utveckla sin verksamhet.
Han är en av dem som ska få Polismyndigheten på banan i det här avseendet. En grundförutsättning för ett forskningsbaserat arbetssätt är att det finns akademiker som forskar om frågor som är relevanta för polisiärt arbete.
– Tänk dig att man efter en påskhelg av våldsamma upplopp kunde samla en task force av forskare som har ägnat flera år åt att studera upploppssituationer, hur de byggs upp och hur man kan upplösa dem. Personer som redan har en kunskapsbas att stå på och som, tillsammans med poliser, snabbt kan hjälpa myndigheten framåt.
Ska dammsuga databaserna
FOI ska kartlägga genomförd och pågående forskning som är relevant för Polisen.
- Tillsammans med Polisen identifiera källor att söka i.
- Definiera vilka sökord som ska användas.
- Genomföra sökningen med hjälp av Polisens bibliotek.
- Klustra det man hittar i möjliga forskningsdelområden och göra en bedömning av kunskapsläget.
Slutredovisning i slutet av augusti i år.
Källa: Polismyndigheten, ärende nr A091.384/2022.
Problemet är att forskning om polisiärt arbete i en svensk kontext är en bristvara. Polismyndigheten har gett FOI i uppdrag att hitta den forskning som finns och klustra den i olika kunskapsområden så att man kan skönja konturerna av vad som skulle kunna bli ett nytt forskningsfält: polisiärt arbete. Per Sundström vet redan nu att man kommer att hitta många vita fläckar.
– Det finns kunskapsluckor precis överallt, när det gäller allt från brottsförebyggande insatser och utredning till underrättelse och arbete i yttre tjänst. Forskningsbehovet är inte mättat någonstans.
Det som behövs är ett sammanhållet forskningsfält, enligt honom.
– I nuläget finns det mindre grupperingar som tittar på specifika frågor eller ämnen, och har gjort det bra, men Polisen måste koppla ihop pusselbitarna för att få en fungerande helhet.
En idé är att skapa ett forskningsnätverk.
– Det skulle vara ett nätverk där Polismyndigheten är drivande vad gäller inriktningen på arbete, men där vi involverar ett antal duktiga aktörer som kan forskningshantverket, till exempel de universitet som bedriver polisutbildning i dag.
Men vill myndigheten ha inflytande kan den behöva skjuta till egna pengar, tror Per Sundström. Det går att söka pengar från stora forskningsfinansiärer som Vetenskapsrådet, Vinnova och Forte, men de föredrar forskningsprojekt med en bredare profil.
– Om vi vill ha forskning som är specifik för Polisen och som ligger nära tillämpning i till exempel vår operativa verksamhet måste vi troligen lösa det själva.
Per Sundström kan inte säga hur många miljoner Polisen satsar på forskning i dagsläget. Klart är att man inte kommer i närheten av de dryga 800 miljoner kronor som Försvarsmakten har i sin budget för forskning och utveckling.
Polismyndighetens ambitioner på det här området kan också beskrivas som en strävan att skapa en professionsforskning för poliser, enligt Per Sundström.
– Det vill säga att poliser ska ha ett brett fält av forskning att luta sig mot för att utveckla och kvalitetssäkra sitt arbete. På samma sätt som det är helt självklart att läkare, sjuksköterskor och socialsekreterare har ett sådant forskningsfält i dag.
