Som lärare på polisutbildningen vid Södertörns högskola ser jag med stark skepsis på framtiden, av två skäl. Det ena är förmåga och lämplighet hos en del studenter. Det andra är myndighetens hantering av dem.

Det absoluta flertalet studenter i dag är gedigna unga män och kvinnor som jag med glädje skulle dela radiobil med. Men det finns också studenter som ertappats med att fuska, som måste äta psykofarmaka för att klara vardagen och som visar upp sina egna körkort och frågar hur man vet vilka siffror som är personnumret. Studenter som under övning, mer än halvvägs in i utbildningen, skjuter en ”berusad man” som inte vill lämna ifrån sig sin spritflaska.

Det är bara några exempel. Om läsaren inte redan förstått de problem som kan uppstå på grund av exemplen, ska jag förtydliga.

Vi kommer med nuvarande antagningskrav och rutiner att få poliser som saknar tillräckliga kunskaper för att ingripa korrekt. Som visat på ett beteende som gör att de gott och väl kan tänkas fabricera bevis och som kan utgöra en fara för sig själva och andra. Vi kommer att få poliser som jobbar under straffansvar med så låg begåvningsnivå att de inte skulle få göra värnplikten.  

Jag anser att Polismyndighetens ledning och de politiker som styr måste bestämma sig för ett av två alternativ. Vill vi ha normalbegåvade, ärliga, kompetenta och mentalt friska poliser? Även om vi inte blir fler så snabbt som önskat? Eller vill vi ha så många poliser som möjligt så snabbt som möjligt? Även om ett större antal än tidigare beter sig på sådant sätt att allmänhetens såväl som rättssamhällets förtroende för poliser försämras?

För mig är valet självklart. Oavsett, bör vi vara öppna och ärliga med konsekvenserna av de val vi gör.

Om man, som Polismyndigheten, avser att låta nya poliser växa in i rollen på plats i lokalpolisområdet och få mer handledning än tidigare, måste detta genomsyra hela organisationen. Nuvarande praxis är att HR utdelar varningar till fuskande studenter som sedan kan studera vidare som om inget har hänt. Först vid upprepat fusk avskiljs studenten. I dag förekommer att nya poliser, som roterar efter aspirantterminen beter sig undermåligt och den aktuella verksamheten hanterar det med inställningen att ”hen ska i alla fall inte vara kvar hos oss så det där får hens LPO hantera senare”. Men ”senare” är provanställningstiden slut.

Om Polismyndigheten står fast vid sin inriktning, måste man därmed ta fram mycket tydliga rutiner för bedömning av poliser under provanställningsperioden och för när anställningen ska avslutas. Annars behöver gränsen för vad som ska anses vara godtagbar kunskap, beteende och lämplighet för fast anställda justeras nedåt.

Ingen vettig människa anser väl det vara acceptabelt att framtidens poliser inte längre utgör det föredöme som ankommer på oss enligt polisförordningen eller en trygghet för allmänheten. Men om vi inte gör något åt kraven vid antagningen, ökar möjligheterna att avskilja olämpliga studenter och tar fram tydliga riktlinjer för provanställningen, är det en sådan framtid jag ser.

Min förhoppning är att beslutsfattare på alla nivåer tar kloka beslut med öppna ögon och med en transparens som vår fina myndighet förtjänar.

Johan Siverland, polisinspektör och lärare på polisutbildningen vid Södertörns högskola.

Läs replik här!