Polisbristen har inneburit att andra yrkesgrupper anställts för att utföra polisiära uppgifter. Uppgifter som de varken är utrustade eller fullt utbildade för. Vi kallar det för bluewashing.
Det blev så här för att beslutet om tillväxt och fler poliser kom för sent. Bluewashingens utbredning blev ett faktum när Polismyndigheten blev tvungen att fylla på med fler civila i väntan på fler poliser och när kommunerna såg sig tvingade att anställa allt fler ordningsvakter på grund av polisbristen.
För vissa är det här inget problem. Det viktigaste för dem är att man snabbt kommer upp i ordningshållande och brottsutredande numerär. Vem som utför uppgifterna ses som mindre viktigt. Men det är viktigt med rätt kompetens för olika uppgifter och i dag är det ett problem att många inte förstår skillnaderna mellan olika kompetenser.
Att vara polis är att ha uppfyllt en gedigen kravlista på kognitiva förmågor, samhälls- och människointresse, på rättsmedvetenhet, ansvarstagande, social och kommunikativ förmåga, stabilitet och mental uthållighet.
Att vara polis är att ha levt upp till fysiska och medicinska krav.
Att vara polis är att ha gått en utbildning som är skräddarsydd för de uppgifter som enligt lag är polisens. Det är att ha en enorm bredd i kunskaper, förmågor, arbetsverktyg och uppgifter. Och det är att ha ett batteri av arbetslivserfarenheter som andra yrkesgrupper inte har.
I sin bredd och i sin helhet är den polisiära kompetensen unik och dess värde därför så mycket större än det som ligger i skyldigheter och befogenheter.
Jämfört med ordningsvakter kan nog de flesta se att poliser har så mycket mer när det kommer till förmågor. Men ju längre bort vi rör oss från yttre tjänst, desto sämre blir förståelsen för den polisiära kompetensen. Poliser har en särställning även när vi sitter civilklädda vid ett skrivbord. Även där utmärker vi oss på grund av våra polisiära kunskaper och erfarenheter. Vi sitter inte där enbart för våra befogenheters skull utan också för att vi är en oersättlig bit i ett större kompetenspussel.
En mängd olika civila kompetenser är absolut nödvändiga för polisens verksamhet. Men de civila kompetenserna ska aldrig ersätta de polisiära – de ska komplettera dem. Detsamma gäller ordningsvakter. De har blivit till ett nödvändigt komplement till poliser, men ska aldrig ersätta dem.
Ska polisutbildningens platser fyllas och poliser motiveras att stanna kvar i yrket måste den polisiära kompetensen få ett vidare erkännande. Den polisiära kompetensen måste ses som den unika kompetens den faktiskt är. Den måste värderas, vårdas och utvecklas.
Det handlar om att bättre nyttja den polisiära kompetensen för verksamhetens och för allmänhetens bästa. Men det handlar också om att sätta rätt värde på polisyrket, så att fler med de rätta förmågorna lockas till yrket och så att fler poliser vill stanna i kåren. Genom att göra polisyrket mer attraktivt löser vi på ett kvalitativt och långsiktigt hållbart sätt polisbristen. Vi gör det inte genom bluewashing.
