Jag förstår att du och andra civilt anställda kan reagera på vår bluewashingkampanj. Därför är vi noga med att betona att brottsbekämpning kräver många kompetenser – såväl polisiära som civila. Det handlar inte om att civil kompetens inte är nödvändig – för det är den verkligen.

Vår kampanj handlar om att öka förståelsen för att den polisiära kompetensen är viktig för alla de brottsbekämpande verksamhetsområdena. Den handlar om att Polismyndigheten måste använda de kompetenser och de resurser de har – både poliser och civilt anställda – på bästa sätt för att säkerställa en verksamhet som leder till goda resultat och mot gemensamma mål – en ökad trygghet i hela samhället.

För att komma till rätta med polisbristen beslutade regeringen 2017 att Polismyndigheten skulle växa med 10.000 fler polisanställda till år 2024, varav majoriteten skulle vara poliser. Polismyndigheten har sedan dess växt i rekordfart. Men av 4.600 nyanställda är bara drygt 1.300 poliser. Platser står fortfarande tomma på polisutbildningen och många poliser lämnar yrket i förtid. Dessutom gör varannan polis inom utredningsverksamhet något aktivt för att söka ett yrkesliv utanför Polismyndigheten.

För att få fler att vilja bli polis och fler att stanna kvar i yrket så måste lönerna höjas. Det är bakgrunden till att riksdagen har skjutit till pengar för riktade polislönesatsningar. Men yrkets attraktivitet handlar inte bara om lön. Det handlar också om förståelse för, och värdering av, den kompetens poliser har. Den utbildning och de erfarenheter poliser får genom sin yrkesutövning i skilda situationer, ger oss unika kunskaper och förmågor lämpade för det brottsbekämpande uppdraget. Den kompetensen går inte fullt ut att ersätta av annan kompetens, lika lite som polisiär kompetens kan ersätta annan civil specialistkompetens.

När det fattas poliser inom såväl den inre som yttre verksamheten påverkar det myndighetens förmåga att leverera resultat. Internrevisionen har tidigare just pekat på att polisbristen i vissa utredningsenheter påverkat resultaten negativt. Och för bara ett par veckor sedan slog även erfarna poliser larm i en artikel i Svenska Dagbladet om bristen på polisiär erfarenhet inom grova brott.

Det finns också en oro bland våra medlemmar för att hamna som ensam polis, med bara civila kollegor i situationer med betydande risker, såsom till exempel vid husrannsakan eller vid förhör. Civilt anställda har inte den utbildning, de befogenheter eller skyldigheter att backa upp om situationen skulle urarta. Våra medlemmar vittnar också om att de utestängts från att söka exempelvis utredningstjänster, vilket uppfattas som om arbetsgivaren verkar för att hålla kvar poliser i yttre tjänst. I dag anser också sju av tio poliser att det inte finns tillräckligt med karriär- och utvecklingsvägar för dem i deras nuvarande funktion. 

Utöver detta kommer många illavarslande förslag från andra externa aktörer – exempelvis att polisutbildningen bör kortas, delas upp eller att kommunala polisstyrkor ska skapas med bara sex månaders utbildning men där man fortfarande har samma befogenheter som dagens poliskår. Vi är övertygade om att detta skulle påverka Polismyndighetens förmåga negativt, men det skulle även göra polisyrket mindre attraktivt med risk för att färre lämpliga söker sig till yrket framöver.

Lena Nitz, ordförande Polisförbundet