– Det har hörts smällar från en svartklubb på Hisingen. En bekräftad gärningsman. Uppgiften är att säkra upp lokalen och agera utefter vad ni hittar där inne. Men först djupa andetag, komma in i rätt mindset.
En stunds tystnad, några blundar, andas djupt. Calle, instruktören, har just presenterat morgonens övningsscenario för de fem deltagarna på grundutbildningen. Den 20 veckor långa grundutbildningen för att bli insatspoliser, eller insatsoperatörer som det egentligen heter, på insatsstyrkan i Väst.
Övningsobjektet de står utanför är ett nedlagt kontorskomplex utanför Göteborg. Instruktörerna har varit här på morgonen för att iordningställa övningsmiljön. Ur en högtalare vrålar Prodigy Smack my bitch up när de aspirerande insatspoliserna brutit sig in genom dörren. Discolampor blinkar. På dansgolvet ligger två skadade (dockor). Längre in i lokalen konfronterar de gärningsmannen (en av instruktörerna). Övningens fokus är att vårda skadade i en hotfull miljö. Att få stopp på stora blödningar, skapa eller behålla fria luftvägar, skydda mot nedkylning, sträva efter snabb avtransport.
– Övningen avbryts! ropar instruktören Fredrik när dockorna efter mycket omvårdnad lagts i hypotermipåsar.
Gruppen samlas och går igenom övningens framgångsfaktorer och rödflaggor.
För att hitta lokaler som övningsobjekt har insatsstyrkan kontinuerlig kontakt med fastighetsägare. Kanske kan de få låna ett hus som ändå ska rivas, en gammal skola, en övergiven villa? Att ha fått tillgång till denna stora kontorsbyggnad är en dröm, tycker de. Många våningar, både stora och små ytor. Möbler som lämnats kvar. Inga grannar att ta hänsyn till. Ägaren har dock planer på att bygga om huset till bostäder, så Polisen får använda det under villkoret att de inte skadar utsidan.
– Hur många behöver mikro, frågar Fredrik?
Det är dags för lunch och på övningsobjektet finns inga sådana faciliteter. Tre mikrovågsugnar och två kaffebryggare bärs ut från det ”vita moderskeppet”. De kallar sin buss så. Balaklavor dras av, medhavda matlådor värms. Bestick har de fått ta med från stationen. Händerna är röda av fejkblodet från övningen. Raklödder är bra för att få bort det, tipsar Fredrik.
Polisens nationella insatskoncept, NIK, bildades 2015 och är fördelat på tre nivåer:
- Nationella insatsstyrkan.
- Förstärkt regional insatsstyrka (i region Stockholm, Väst och Syd).
- Regional insatsstyrka (i region Nord, Mitt, Öst och Bergslagen).
De runt 400 insatspoliserna är mer utbildade i taktiska principer och metoder, och har mer utrustning och hjälpmedel, jämfört med ingripandepoliser. De kallas in vid särskilt farliga och komplicerade situationer som den ordinarie polisverksamheten inte kan hantera. Exempelvis vid bevissäkring med hög komplexitet, grov organiserad brottslighet, människorov, gisslansituationer, kidnappningar, grova rån, svårtillgängliga miljöer och terrorattentat.
Daniel, Erik, Joel, Johan och Jonathan heter de fem som ska ta plats i den förstärkta regionala insatsstyrkan i Väst. Polistidningen är med dem en dag på deras näst sista vecka på grundutbildningen, så när detta publiceras är de färdiga insatsoperatörer. De har alla jobbat som ingripandepoliser. En av dem har de senaste fyra åren varit områdespolis. Den äldsta är 33 år. Den med längst erfarenhet blev polis 2015. För att bli insatspolis finns ingen åldersgräns uppåt eller nedåt. Inte heller krav på ett visst antal år i tjänst.
VEM KAN BLI INSATSPOLIS?
Polisens regionala insatsstyrkor rekryterar bara poliser. De flesta kommer från ingripandeverksamheten.
Nationella insatsstyrkan rekryterar även från Försvarsmakten, Kustbevakningen och Tullen.
Intresseanmälan till grundutbildning för de respektive insatsstyrkorna sker vanligtvis sen höst och annonseras på Intrapolis under Lediga jobb.
En sak som skiljer de tre olika nivåerna inom insatskonceptet åt är tiden för utbildning och träning:
Nationella insatsstyrkan har 40 veckors grundutbildning och ägnar 50 procent av tjänstgöringstiden åt vidmakthållande träning.
Förstärkt regional insatsstyrka har 20 veckors grundutbildning och ägnar 30 procent av tjänstgöringstiden till vidmakthållande träning.
Regional insatsstyrka har 10 veckors grundutbildning och ägnar 20 procent av tjänstgöringstiden till vidmakthållande träning.
Runt 10 procent av de som söker till grundutbildningen brukar också komma in. Det sista arbetsprovet för att ta sig hela vägen går även under namnet hell week. De har skrivit på papper att inte prata om den, men kan säga att den var ”väldigt omvälvande”. De känner alla en viss typ av utvaldhet efter att ha klarat provet.
– Men jag vet ju väldigt många riktigt bra poliser som inte klarar det, säger Daniel.
Alla poliser har sin viktiga funktion, alla matchar bara inte just insatsstyrkans kravprofil, resonerar de. Daniel betonar att de är en del i en samverkan med andra delar inom Polisen, som är deras uppdragsgivare.
Förutom operatörer finns på insatsstyrkan Väst bland annat en teknikledare och en logistik– och fordonsansvarig. Även instruktörer som är grundutbildningens huvudlärare.
Alla fem säger att de redan känt av en särskild stämning och samhörighet, engagemang och driv, i korridorerna. Att det är något som skiljer sig från där de tidigare jobbat inom Polisen. En annan skillnad är att 30 procent av arbetstiden är avsatt för utbildning och träning.
– När man jobbar på IGV är det jättemycket match och lite träning. Här kan man träna mycket, och analysera. Vi har tid att bli duktiga, säger Joel.
Under grundutbildningen samlas de blivande insatspoliserna på stationen i Göteborg klockan 7.30 varje morgon för att reflektera kring gårdagen och starta upp dagen. Likaså var det denna måndagsmorgon när Polistidningen var på plats. De summerade förra veckan, en vecka med maritimt tema. Alla märkbart nöjda.
– Taktik kör vi ofta, men just till havs var en annan grej, säger Jonathan.
På fredagen övade de PDV, pågående dödligt våld, på skärgårdsön Sillfarsholmen. Inspirationen kom från Utöya. De tyckte att dagen blev ett bevis på att de känner sig trygga med gruppen, utrustningen och sin kunskap.
– Det som stressade var tiden det tog att ta sig till ön. Sen tycker jag att samverkansbiten med Kustbevakningen och Sjöpolisen var grym, säger Daniel.
Övningen på Sillfarsholmen gjorde avtryck och de bollar sina erfarenheter över mötesbordet och en kopp kaffe.
– Vi kunde bocka av mycket på vägen fram till ön, så när vi kom fram visste alla vad de skulle göra. Det var jävligt effektivt och sparade tid. Och när man såg figuranterna som sprang i panik på ön var det som om alla snäppade upp ytterligare. Levande figuranter gör det lättare att leva sig in i en övning, säger Jonathan.
En annan övning under den maritima veckan var att med hjälp av Kustbevakningens båtar komma i kapp och klättra ombord på fartyg i hastighet. Det blev bland annat på två Stena Line och en fiskebåt. Det var många fartyg ute så de passade också på att leta efter en hög båt för att testa sin högsta stege. De hittade en portugisisk båt som sa okej till att vara övningsobjekt. Killarna skrattar till när de berättar att en man i besättningen tog en selfie med dem.
På söndagskvällen fick killarna ett meddelande från instruktören om dagens upplägg och utrustning. När de efter morgonmötet packar bussarna för dagen rullar ett gäng andra bilar in i garaget. Den ordinarie insatsstyrkan kommer tillbaka efter att under morgonen ha varit på annan ort för husrannsakningar. En av dem kommer fram, spritar händerna och frågar om läget. Jonathan frågar om det blev tidigt. De började vid 5.
– Då var jag också uppe. Grabben var vaken, ler Jonathan.
För att jobba i insatsstyrkan Väst har han flyttat från Växjö med sambon och två barn. Grabben är taggad på ny förskola och nya kompisar, berättar han.
Alla instämmer i att grundutbildningen varit intensiv och att de är riktigt trötta nu på slutet.
– Så fort man tror man är bra skruvar de lite på det så man inte blir nöjd. Frustrerande, men det funkar, säger Joel.
De med familj tycker att utbildningens tempo krävt en mycket tolerant partner.
– Man har inte varit den bästa pappan och sambon under dessa veckor, säger Daniel.
Just i dag är hans dotter hemma med 40 graders feber, och det är sambon som får vabba.
– Hon har precis börjat plugga själv och är lite irriterad på att mycket fokus är på mig och min utbildning. Men jag får betala tillbaka nu.
UTBILDNINGSTECKNET
Lagerkransen, dolken och vingarna får bäras av de förstärkta regionala insatsstyrkorna i Stockholm, Väst och Syd.
Lagerkransen står för utbildning och dolken för spetskompetens.
Vingarna är inspirerade av en örn, hur den flyger högt på himlen, övervakar och har helhetsperspektiv tills den slår till utan vetskap för bytet.
Utrymmet mellan dolkens udd och lagerkransen står för verkligheten, den är som den är och kan inte påverkas. Men genom utbildning och förberedelser ska utrymmet krympa och vara så litet som möjligt.
Redan under utbildningen har de varit med på några skarpa jobb tillsammans med den ordinarie insatsstyrkan.
– Det har varit skönt att känna att det vi gör på övningarna funkar i verkligheten, säger Jonathan.
I den där verkligheten kommer de jobba treskift, med beredskap vissa nattpass. De kommer placeras i olika turlag. De tycker att de blivit en sammansvetsad grupp, men att det är bra att splittras och få lära av de erfarna.
– Det känns som vi är jävligt synkade och jobbar bra ihop, det är en känsla jag tar med mig, säger Erik.
Han minns att han som ingripandepolis fick en väldigt positiv bild av insatsstyrkan när han mötte dem ute på jobb. Att de gav honom trygghet. Där vill jag en dag vara, tänkte han då. Han har inte jobbat som ingripandepolis särskilt länge och säger att han inte söker sig bort från något, utan kommer sakna bredden i uppgifterna och vardagens samverkan med andra aktörer.
– Här på insatsstyrkan blir man mer nischad och isolerad.
Johan Widlund är ordförande för Polisförbundet på insatsstyrkan Väst och har varit insatsoperatör i 15 år. Han säger att det genomgående är en väldigt bra arbetsplats med kamratskap och hög nivå på utbildning, vilket bidragit till att han stannat så länge. Han är dock kritisk till löneutvecklingen.
– En del som har arbetat hos oss på insatsstyrkan i åtta, tio år har en månadslön på 35.000 kronor vilket ska jämföras med ingångslönen för en insatspolis i Väst på 33.000 kronor. Det är då uppenbart att löneutvecklingen inte är bra. Vi genomgår en svår och krävande antagningsprocess, har specialutbildning och arbetar i de svåraste miljöerna. Väldigt många hos oss lägger ner ett otroligt stort engagemang i sitt arbete, många gånger mer än vad de får betalt för. I viss mån tycker jag att man bygger en myndighetsverksamhet på den goda viljan hos den enskilde individen.
I ett av rummen på insatsstyrkans station hänger små träsköldar med namn på alla som jobbar där. Fem platser är tomma när Polistidningen är på plats. I samma rum sitter en grupp tjejer från polisutbildningen i Borås. De är intresserade av verksamheten, får information, testar rekryteringens fystester och kör övningar i övningshuset. I insatsstyrkan Väst finns i dagsläget inte en enda operatör som är kvinna och att Boråsstudenterna är där är en del i ett projekt för förändring. I projektets uppdragsdirektiv står att ”arbetet syftar till att säkerställa en effektiv personalförsörjning på insatsstyrkan genom att attrahera kvinnor och på så vis bredda rekryteringsbasen. Genom en jämnare könsfördelning kan även andra värden skapas.”
– I grunden är det för få tjejer som söker, säger Sebastian Persson, insatsstyrkans rekryteringsansvariga.
– De flesta av dem, max en till två tjejer vid varje sökning, är förberedda rent fysiskt. Vältränade. Det felar inte där. Det är andra delar i vår kravprofil som inte fylls upp.
Han nämner delar som ihärdighet, personlig mognad och förmåga att hantera stress.
– Min känsla är att när en tjej söker så vet hon att hon klarar alla officiella krav, till skillnad från många killar.
Grundutbildningen utgår från region Västs unika problembild. Att de har Skandinaviens största hamn är en, kärnkraftverket Ringhals en annan. Dit ska de på besök i morgon. Efter lunchen och kaffe i pappmuggar på en gräsplätt utanför kontorskomplexet går de tillbaka in och kör en övning med en av operatörerna som är duktig på närkamp och brottning. Case: narkotikasök i Biskopsgården.
– Man kan väl säga att man längtar ut i verkligheten igen efter 20 veckors utbildning. Det kommer bli en bra sommar! säger Daniel.
