”Är du redo för en större uppgift?”, står det på tablettasken. Uppäten, slängd i gruset intill trottoaren, i sällskap med några fimpar. Den kommer från Polismyndighetens kampanj som ska få fler att söka till polisutbildningen.
Längs med rulltrappan ner till tunnelbanan hänger reklambudskapen på rad. ”Är du redo för en större uppgift?”, står det på några av dem.
Sen säger myndigheten välkommen till poliserna som är redo för en större uppgift genom att sätta dem på att utfärda pass. I till exempel region Väst har 90 nyexaminerade poliser tagits i anspråk för att jobba i passluckan.
Att utfärda pass är ett viktigt jobb, men det borde inte vara ett polisjobb. Visst är det temporärt och nödläge, alla måste hjälpas åt, men signaleffekten är stark. Och den motivationsdödande effekten för en nybakad polis som vill bekämpa brott likaså.
Hur tar man hand om sina nya? Det är så avgörande och svårt att det är ett ämne det forskas om. En del av anpassningen ligger på en själv. Mycket ligger på arbetsgivaren och detta är kanske inte Polisens vassaste gren. För är inte passgrejen bara ett symtom på ett större problem med hur Polisen välkomnar dem som är redo för en större uppgift? Det handlar, också omvänt, om att inte sätta nya och oerfarna på så övermäktiga uppgifter att de inte hanterar situationen. Att inte bränna ut den gnista som finns.
Att lyckas omhulda de nyas nyfikenhet, hunger och uppdaterade kunskaper, samtidigt som att värdesätta de rutinerades erfarenhet, trygghet och beteendebank. Det är en balansgång jag tycker Sveriges största myndighet borde ha talang nog att gå.
”Det är bara bajsmacka på bajsmacka”, sa en av de nyexade
poliserna i Väst om situationen, i en av våra artiklar. Måtte hen få en bättre fortsättning på poliskarriären. Annars löses inga större uppgifter.
