Har vi tillåtande öppna val av förtroendevalda i Polisförbundet? Eller lever vi med en tystnadskultur där den egna fackliga karriären är viktigare än medlemmarna?

Vi läste inför sommaren hur valberedningen föreslagit en ny förbundsstyrelse i höst. Arbetet beskrivs som gediget och de har hittat det bästa laget. Information har nått mig om att de hade ett förslag innan lunch men tvärvände och gick vidare med ett annat på eftermiddagen. Flera regioner sitter nu nöjda då de fått med ”sina” kandidater. Vadå ”sina” kandidater? Förbundsstyrelsen ska arbeta för Sveriges medlemmar. Var hen har sin hemvist saknar helt betydelse.

Nu har valberedningen sagt sitt. Nåde den som har avvikande åsikt på kongressen. Det budskapet går nu ut i regionerna med direkta uppmaningar till alla att ställa sig bakom valberedningens förslag.

Kulturen hur vi genomför val inom förbundet är gammal. Riktig förankring av metoderna lyser med sin frånvaro ute i landet. Har valberedningen verkligen hört sig för om kandidaterna på riktigt?  Har någon haft modet att påtala att en kandidat har egenskaper som är allt annat än attraktiva? Är den nya tilltänkta ordföranden det bästa för framtiden? Kanske. Finns det andra kandidater som bättre bär poliserna in i framtiden med de utmaningar som vi redan har och de vi inte känner till? Kanske.

Det fanns fem kandidater till ordförandeposten som exempel och det självklara vore att de är fortsatt intresserade och ställer upp hela vägen, eller? Görs valet redan innan kongressen av valberedningen?

Är det verkligen ett riktigt val med bara en kandidat? Med ombud som sitter och knyter näven i fickan för att hålla skenet uppe.

Finns det någon som har mod nog att utmana systemet och tilläggsnominera på kongressen och rösta på ”sin kandidat”? För det är vad som krävs för att det ska bli ett val värt namnet. Varför har det inte genomförts provval innan?

Medlemmarna i regionerna vill se något nytt, det är supertydligt. Men då krävs det att någon ställer sig upp och utmanar systemet. Systemet som lever kvar krampaktigt då det varit gångbart historiskt, nästa gång är det kanske min tur och då måste systemet bibehållas intakt.

Polisförbundet ska arbeta för medlemmarnas bästa och när den egna framgången är viktigare än medlemmarnas sak då måste någon säga ifrån, med risk för att utmanövreras av kulturen som tyvärr råder inom förbundet, där oliktänkare förpassas ut genom bakdörren.

Tvärtemot är det oliktänkande som gör oss starka som förbund, annars får vi aldrig hela bilden av verkligheten! Utveckling måste vara en naturlig del av vår organisation för att anpassa oss till omvärlden. Vi tappar bort oss som förbund om våra funktioner blir för personbundna och om dessa val redan avgörs på förhand av valberedningen.

Förbundet står inför ett vägval för framtiden. Jag som medlem står inte bakom valberedningens förslag som är oseriöst på flera punkter men vem lyssnar på medlemmen egentligen?

Anonym förtroendevald 

Läs replik här!