Den 77-åriga kvinnan är trött på killar på elsparkcyklar. Hon sticker in huvudet i husbilen när Leo och Eva äter lunch och berättar att ett gäng kört förbi henne i hög fart, att hon inte har världens bästa balans och är rädd för vad som händer om hon ramlar.
– Jag blir skiträdd. Vad kan man göra åt det? Jag ser aldrig polisen, säger hon.
I dag står husbilen på Järntorget i Göteborg och när Leo Johansson och Eva Bergman kliver ut efter snabblunchen kommer en man fram direkt, psykolog. Han berättar att han är trött på ordningsvakterna i området som inte har en ”jättekul attityd”, och är glad att se poliser. En tjej reser sig från en av bänkarna runt fontänen och frågar om stöket på Andra långgatan lugnat sig. En kille kommer fram och berättar om ett, enligt honom, indirekt problem.
– Det finns inga offentliga toaletter på Järntorget, men man blir bötfälld om man urinerar på allmän plats.
Att Leo och Eva hamnade i en husbil på Järntorget började med en olycka. Leo var ridande polis, men föll från hästen och slog i huvudet så illa att han med tiden fick problem med talet. Han fick till slut sjukpension (det som numera heter sjukersättning). Men med tiden förbättrades hälsan och efter tio år började han på Polisen i Borås. Efter ett tag fick han en tjänst på det mobila poliskontoret i Älvsborg som åker ut till kommuner utan permanent station.
– Sen kom jag till Göteborg city och hade en tanke att det skulle vara en bra grej också här. Syftet att vara mer tillgänglig.
Han drog idén för Eva, som också kommit tillbaka till Göteborg efter drygt tio år för Polisens utlandsstyrka. De känner varandra från tiden som nyexade poliser i början på 80-talet.
– Då satt Eva i festkommittén och ordnade alltid roliga grejer tillsammans med ett stort gäng. Jag visste att hon var väldigt driven, pigg och glad på nya grejer. Det var självklart att fråga henne, säger Leo.
Hon gillade idén, som de presenterade för ledningen. De fick testa att stå med husbilen utanför Nordstan och vid Järntorget sju kvällar under julhandeln 2021. Det föll väl ut och de fick fortsätta.
– Vi har tur som får låna husbilen från Skövde. De har inte den verksamheten längre, säger Leo.
Efter lite fix och trix med bilen och kontakt med kommunen för att hitta platser med tillgång till el föll valet på fem uppställningsplatser med olika karaktär och bekymmer: Brunnsparken, Järntorget, Kapellplatsen, Mariaplan och Slottsskogen. Här finns allt ifrån köpcentrum, skolor, knutpunkter, krogar, bostäder, droger, kontor, turister och plats för rekreation.
De står med husbilen på torsdagar mellan klockan 11 och 17 och den bemannas av minst två poliser. Leo är alltid med, Eva oftast. Hon betonar vikten av att bilen är trivsam. Den är inredd med kylskåp, kaffekokare, mikro, två datorer, stolar och soffa, och värme till kalla dagar.
– Det är en arbetsplats, inte bara en värmestuga.
De kan göra de flesta polisiära ärendena här. Vanligast är att ta emot anmälningar och tips.
– Folk kan komma med uppgifter som är till nytta för oss, men som de inte tar sig hela vägen till stationen, ringer eller går in på hemsidan för att lämna. Vi gör det lättillgängligt. Dessutom är det många äldre som inte är bekväma med datorn, säger Leo.
En gång kom en man fram och anmälde att han fått sina däck sönderskurna, som hämnd för sitt engagemang mot droger. Sen visade han Eva var narkotikan brukade gömmas och en hundpatrull togs dit. Ibland lämnar de bilen och fotpatrullerar.
– Mycket handlar om att skapa trygghet. Och trygghet för en 12-åring är något annat än för en 80-åring. Det handlar om att inte göra en värdering, vi ska finnas till för alla, säger Eva och berättar om den äldre kvinnan som bodde vid Järntorget och inte vågade gå ut efter klockan 16 vintertid, men kom ut när de stod där.
Det är en ynnest att få tid att prata, tycker de båda. Ge råd. Synas. Återkomma. Till boende, näringsidkare och de som jobbar ensamma i butiker och bagerier. Till hemlösa och psykiskt sköra.
– Det kan tyckas harmlöst, men många säger att det känns så bra att vi står där och de ser oss. Det ger en synlig trygghet, så påtaglig, säger Eva.
Att prata rekrytering med ungdomar är också prio. Leo minns speciellt en gång när han pratade med en somalisk kille som trodde att han inte kunde bli polis eftersom han var svart.
– Det blev som en positiv överraskning för honom. Förhoppningsvis sprider han det till sina kompisar.
Eva minns samtalet med 12 åringen som bodde på en tvärgata, hade sett dem och kom ner och pratade om vilka ämnen hon skulle läsa för att bli polis.
– Hon kunde fyra språk, var så målinriktad. Jag blev helt mållös.
De säger att uppskattningen de får nästan förvånar dem. Båda ser framför sig tjejen som inte direkt såg ut som en poliskramare, men som hade köpt finkaffe och pepparkakor till dem.
– Ibland kan det nästan kännas lite överdrivet, riktigt så bra är vi inte. Men det känns väldigt meningsfullt, något av det mest meningsfulla jag hållit på med, säger Leo.
När de står nära lekparken i Slottsskogen kan dock uppskattningen bli lite väl bra.
– Ibland blir det rena invasionen av barn. Käckt i och för sig, men vi måste tänka på de med polisiära ärenden som vill prata ostört.
LEO JOHANSSON
Ålder: 62.
Började polisutbildningen: 1979.
Drivkraft: ”Att synliggöra polisen och finnas lättillgänglig för allmänheten, skapa trygghet.”
EVA BERGMAN
Ålder: 64.
Började polisutbildningen: 1978.
Drivkraft: ”Att alla ska bli bemötta utifrån svensk polis uppdrag och värderingar, och att jag som polis är till för den enskilda människan och inte tvärtom.”
Både Leo och Eva går på tvåskift och jobbar förutom i husbilen på stationens anmälningsmottagning i Göteborg city. Leo har en anställning på 50 procent eftersom skadan fortfarande begränsar. Eva jobbar heltid och säger att hon inte vill vara i husbilen all tid. Men att det är ett utmärkt alternativ om man vill vara kvar ute, men inte längre mäktar med tempot i radiobil och treskift.
På sikt finns större ambitioner. De vill få mer tid än torsdagarna och ställa upp husbilen på konserter, megaloppisar och festivaler.
Men är detta rätt prioriterad verksamhet i polisbristens och skjutningarnas Sverige? Leo, Eva och lokalpolisledningen resonerar som så att alla lokalpolisområden har sin unika problembild. Göteborg city präglas av problem i spår av handeln, turister, krogar, allmänna sammankomster och offentliga tillställningar, och de fem uppställningsplatserna är valda med hänsyn till det. På samma sätt är gängkonflikter en problembild i vissa Göteborgsförorter, och arbetssättet med husbil kanske inte alls passar där.
– I dag om någonsin är det viktigt att komma ut och det är jätteuppskattat från alla håll och kanter. Jag blir nästan rörd av det, och det är viktigt för en själv som polis också, att det inte bara blir hårdvara. Detta är en annan sida som också är polisarbete, att möta den vanliga människan, säger Eva.
HUR MÅNGA MOBILA KONTOR FINNS DET?
Polismyndigheten har ett 20-tal mobila poliskontor, MPK, utspridda i de sju regionerna.
Syftet med de mobila kontoren varierar något. På orter där det saknas en permanent polisstation är syftet att skapa synlighet och tillgänglighet, men det kan också handla om att vara extra tillgänglig vid stora evenemang med många besökare.
