Återigen är polisutbildningen i fokus. Nu handlar det inte om de återkommande ropen på fler poliser utan studenternas bristande kompetens och sänkta antagningskrav. En debatt som tagit extra fart efter Aftonbladetprogrammet 200 sekunder där ett urval av extrema händelser presenterats som en generaliserbar sanning.

Höstterminen 22 har vi på polisprogrammet vid Malmö universitet välkomnat och introducerat 126 nya polisstudenter till utbildningen och i samband med detta fått ta del av deras erfarenhetsberättelser och förväntningar på såväl utbildning som polisyrket.

Våra nya studenter har en palett av spännande kompetenser. Piloter, lärare, ekonomer, socionomer, sjuksköterskor, ingenjörer, fritidsledare och militärer som av olika skäl valt att karriärväxla och påbörja sina studier mot drömyrket. Men vi har även studenter som kommer direkt från gymnasiet, som fortfarande bor hemma hos sina föräldrar och som precis tagit sitt körkort. Vår yngsta student är nyss fyllda 19 och vår äldsta 54 vilket innebär att deras utbildningsresa kommer att kantas av helt olika utmaningar.

Trots denna enorma erfarenhetsvariation finns det flera saker som förenar våra polisstudenter. De är nämligen samtliga rekryterade på samma grunder, de kommer examineras utifrån samma lärandemål och de delar alla samma dröm om en yrkesroll där de kan hjälpa sina medmänniskor och få en möjlighet att göra skillnad i samhället.

Mitt i denna inspiration känns det därför sorgligt och provocerande att ta del av den beskrivning som ges av våra studenters minst sagt bristfälliga kompetensnivå. Nidbilden som målas upp skildrar våra polisstudenter som kortväxta lågbegåvade män och kvinnor som skjuter folk som dricker öl, inte kan tanka och låser in sig i polisbilen av rädsla så fort ett ärende hettar till. Detta undervärderar inte bara kunskapsnivån bland våra studenter utan framför allt kompetensen hos Plikt- och prövningsverket och personalen vid landets fem polisutbildningar samt de instruktörer och handledare som utbildar studenterna under aspirantutbildningen.

En olycklig realtidssynergi av denna presentation blir en lärmiljö där våra studenter nu räds att misslyckas.

Våra studenter uppmanas ständigt att vara nyfikna, våga ställa frågor och framför allt våga utmana sig själva under sin utbildningstid. När man utmanar sig själv gör man då och då misstag som leder till utvecklig och förståelse. För när allt kommer omkring är det just på polisutbildningen våra studenter ska göra sina misstag och inte ute i verksamheten. Utan ett tillåtande lärandeklimat begränsas kunskapsutvecklingen, och om vi som arbetar med undervisningen inte förstår utbildningsprogressionen och Polismyndighetens utbildningsbeställning saknar vi nog förmåga att handleda våra studenter.

Sverige har i dag en polisutbildning av hög kvalitet som bedrivs av kompetent och engagerad personal. Vi har duktiga handledare och instruktörer och svensk polis är bland de bäst utbildade i världen. Men framför allt har vi duktiga polisstudenter som har ställt om sina liv för att hjälpa till att hantera de utmaningar som vårt samhälle står inför. De allra flesta kommer att bli alldeles utmärkta poliser, som kan både tanka, hantera konflikter fysiskt och verbalt, utreda brott och agera vid skolattacker och upplopp för att skydda våra demokratiska fri- och rättigheter.

Jesper Hallgren, polisinspektör och lärare i poliskunskap samt ansvarig för distansutbildningen vid Malmö universitet