Jesper, eftersom jag får mig en liten känga i din debattartikel vill jag försöka mig på att bemöta en del av det du skriver.

För det första håller jag med dig helt och hållet om att de allra flesta polisstudenter är duktiga på alla sätt och vis och än mer att de ska våga göra fel under utbildningen. Att göra misstag bidrar till ett bättre lärande förutsatt naturligtvis att lärarlaget förvaltar situationerna väl och låter studenterna reflektera och resonera sig fram till en bättre lösning och helst testa den lösningen i ett nytt genomförande.

Med det sagt, vill jag invända mot att de exempel som lyfts i 200 sekunder skulle vara en nidbild. Jag är helt enig med dig om att det sätt det presenteras på gör att man lätt kan tänka att alla studenterna är på det viset, när vi alla som jobbar eller studerar på lärosätena vet att det inte är så. Men det är de facto händelser som skett och som förtjänar att fångas upp av en lärande polisorganisation som ställer sig frågorna ”Gör vi rätt saker?”, Har vi rätt rutiner?” och ”Har vi rätt antagningskrav?”

Sakfrågan är ju den att det finns studenter som fuskar sig fram och som på andra sätt är uppenbart olämpliga men de studenterna får ändå fortsätta sina studier. Den frågan väntar jag fortfarande på att någon i ansvarig befattning inom myndigheten ska bemöta. Tycker vi att det ska vara så? Varför i så fall?

Som du skriver, ”De allra flesta kommer att bli alldeles utmärkta poliser, som kan både tanka, hantera konflikter […]”. Jag instämmer till fullo. Det är de fåtalet som vi redan under utbildningen kan se faller utanför detta som vi behöver hantera på ett bättre och snabbare sätt än i dag. För allas bästa.

Johan Siverland, polisinspektör och lärare vid polisutbildningen vid Södertörns högskola