Tre gånger har jag fått äran och förtroendet att bli vald till ordförande för fackförbundet som företräder en av Sveriges allra viktigaste yrkeskårer. Nu har snart ofattbara tolv år passerat och på Polisförbundets kongress senare i september gör jag min sista dag på världens bästa jobb.
Som förtroendevald har man till uppgift att med medlemmarnas hjälp se sådant som inte är bra och kämpa för att förändra och förbättra det. Precis som när man jobbar som polis vill man hjälpa, skydda och ställa till rätta. Man vill känna att man gör skillnad.
Under mina första år som ordförande var jag frustrerad över hur trögt det var att få igenom minsta lilla förändring och förbättring – trots att jag hade en enorm kraft i ryggen i form av en superstark medlemskår, duktiga förtroendevalda och kanslipersonal.
Snart insåg jag några viktiga saker: 1. Tålamod är absolut nödvändigt för att orka fortsätta framåt. 2. Det som är rätt ur en medlems perspektiv är det inte för en annan. Det innebär en stor mängd svåra avvägningar 3. Klar blir man aldrig. När ett problem är löst väntar tio andra. 4. Även om man påverkar i rätt riktning blir lösningen från arbetsgivare och politiker inte alltid som man vill, men nära nog …
Trots svårigheterna har vi åstadkommit en hel del de här åren, medlemmar och förtroendevalda tillsammans.
När jag blev ordförande 2010 fanns det inte ett enda politiskt parti som tyckte att Sverige behövde fler poliser – eller att poliser behövde högre löner. Det krävdes nästan sju års påverkansarbete för att få den allmänna opinionen och våra politiker att förstå det! Och plötsligt var alla överens och tyckte som poliskåren och Polisförbundet.
Beslutet om tusentals fler poliser togs. Särskilda pengar för höjda polislöner avsattes och med dem kunde vi förhandla fram marknadens bästa treårsavtal. Vi höll kvar trycket mot politiken och särskilda lönepengar avsattes flera gånger till. I år nådde vi en överenskommelse om hur pengarna ska fördelas framöver.
Under perioden har Polisförbundet också intensifierat arbetet med att vara rösten för Sveriges poliser. Vi har berättat hur det ser ut där ute med hot, våld, risker, arbetsbelastning och andra arbetsmiljöfrågor. Vi har med medlemmarnas hjälp tydligare kunnat sätta ord på ett förändrat samhälle och en förändrad brottslighet.
Sedan 2010 har det skett ett skifte i inställningen till poliskåren. Allt fler står öppet bakom polisen, förstår kårens utmaningar och arbetsvardag och ser poliser som viktiga samhällsbärare.
Bakom allt det här ligger en framgångskraft som det är otroligt viktigt att ni håller fast vid – medlemmar och förtroendevalda tillsammans. Glöm aldrig bort att fackförbund inte bara finns för individen. De finns också för att ge kollektivet en röst. Poliskårens röst har varit med och beskrivit den verklighet politikerna i årets valrörelse försöker buda över varandra för att hantera. En valrörelse där våra frågor ligger i topp.
Med det sagt finns många utmaningar kvar att hantera. För att klara av dem behöver ni fortsätta att hålla ihop, hålla i, hålla ut och hålla fast i det ni tror på.
Från djupet av mitt hjärta: Tack för den här tiden!
