Den 6 oktober 2022 kunde man läsa i Polistidningen att “Särskilda händelser riskerar att ta över”. Att bevaka ett större geografiskt område och med personalresurser över tid är Polismyndighetens akilleshäl. En särskild händelse (vilken blev en av de största och mest omfattande i Polismyndighetens historia) var gränsbevakningen under pandemin. Gränsen mot Norge blev en utmaning. Polisen kunde bevaka de större gränsövergångarna men hade inte resurser för de mindre. Hur många “superspridare” kunde köra in i Sverige?

Ett annat exempel var vid Lernacken och Øresundsbron. I ett inslag i SVT:s Sydnytt den 12 mars 2021 berättades det att 13.000 personer avvisats sedan december. Gränskontrollen i Syd slukade resurser och minst 1.000 arbetspass skulle fyllas varje vecka. För att klara uppgiften kallades polispersonal från hela region Syd in. Där ingår Skåne, Blekinge, Kronoberg samt Kalmar. Men även personal från andra delar av landet och pensionärer fick hjälpa till.

Den 19 mars 2021 kunde man läsa i DN: ”Inresekontrollerna slukar resurser”. Var tionde polis i yttre tjänst användes nu för att kontrollera gränserna och inreseförbudet för att stoppa viruset, vilket innebar att en stor del av landets poliser saknades på gator och torg. Nästa pandemi kan bli än värre. Det är inte frågan om den kommer utan när den kommer.

De särskilda händelserna kommer att öka med klimatförändringar, nya pandemier samt det försämrade säkerhetsläget i vårt närområde. Risken för ett militärt angrepp mot vårt land är, trots viss ökning, inte övervägande stor. Däremot har risken för så kallade hybridangrepp ökat. Vad som sker under ett sådant angrepp finns det ingen som vet förutom att alla blir beroende av de cirka 8.000 poliser som finns i yttre tjänst nationellt. De kommer att behöva prioritera storstadsregionerna. Polisen kommer att stå ensamma och de har inga extra resurser att räkna med. Ordningsvakter, väktare, Försvarsmakten, allmänheten blir alla beroende av poliserna. Ökad belastning är lika med sämre arbetsmiljö.

Beredskapspolisen var utbildade för att sättas in vid de ovanstående händelserna. Det fanns dock ett problem. De såg ut som välutbildade poliser och det skulle kunna skapa förvirring. Men om man drabbas av de ovanstående kriserna har man inte tid att bekymra sig om den saken. Beredskapspolisen var inte ett “gäng som sprang ute på stan med viftande vapen”. De hade samma utbildning och krav som skyddsvakter. De beväpnade skyddsvakter som bevakar Rosenbad och Polhemsgatan skapar inga bekymmer.

Jag har utformat en skiss om en beredskapspolis 2.0. Den beredskapspolisen ska ha en uniform som skiljer sig mot polisens, en självständig enhet på NOA med egen stab och en budget likt Nationellt Forensiskt Centrum med namnet Försvarsenheten. Det går bra att kontakta mig så kan jag redogöra hur förslaget ser ut.

Så, vari ligger problemet? Ska ogillande och prestige väga mer?

Mikael Juul Sörensen, före detta ordförande i Beredskapsföreningen och beredskapspolis