Det här är en berättelse om att uppleva att man straffats för att man stuckit ut hakan och om att fortsätta brinna med polishjärtat i bitar. Vi kommer in i den när åkrarna precis har börjat skifta i grönt utanför Nils-Magnus Lyrenäs hus, en bit ut på den skånska landsbygden. Sedan en tid tillbaka sover han dåligt. Kroppen beskriver han som ett vrak jämfört med vad den har varit.
Nils-Magnus var, till för snart två år sedan, del av ordningsgruppen med placering i Malmö norr. Den finns inte mer.
– De slog sönder någonting som fungerade och som behövdes, för att vi påtalade ett problem, säger han.
Hans fru, Kristina, bekräftar att han påverkats av det som hänt.
– Han brukar vara den lugna, trygga, lösningsfokuserade. Men det här har han liksom inte kunnat släppa.
Nils-Magnus är inte ensam om sin historia. Polistidningen har pratat med flera av medlemmarna i ordningsgruppen. De beskriver samma situation. Bilden de målar upp visar på problem med ledarskapet på jobbet, varför de bestämde sig för att försöka få till en åtgärd. Konsekvensen blev inte vad de hade hoppats på.
Ordningsgruppen i Malmö skapades i början av 2000-talet och fungerade som en stöttning i de lägen då det kunde bli tufft för IGV (ingripandeverksamheten). Inte sällan i situationer som kunde uppstå i konfrontationer med grovt kriminella.
– De här människorna visste ju vilka vi var. Vi hade byggt upp en respekt.
Att jobba i ordningsgruppen var det bästa jobb Nils Magnus haft. Han har varit polis sedan 2004 och började i gruppen 2008. På den tiden beskriver han det dock som att det fanns drag av ”vilda västern”.
– Vissa individer i gruppen tyckte det var lite ballt. Och vi gick in väldigt hårt ibland och min känsla var att vi inte riktigt hade koll på läget.
Utbildningar genomfördes. Personal som upprätthöll en macho stil byttes ut. Successivt förbättrades gruppen och dess arbetssätt. Nils-Magnus var tidigt involverad i utbildningsdelen.
– Jag vet att vissa provocerades av att vi var så tajta. Vi hade jobbat ihop i många år och ses fortfarande ibland på fritiden. Därmed inte sagt att nya personer inte välkomnades, menar han.
Polistidningen har pratat med poliser som har varit i kontakt med ordningsgruppen och som uppfattat dem som lite stöddiga och förmer. Vi har också pratat med poliser, bland annat på IGV i Malmö, som vittnar om värdet av en samordnad grupp med stor vana och kompetens. Och som har undrat varför ordningsgruppen inte längre finns. Det finns Lisa-anmälningar där det nämns att de hade behövts.
En polis vi pratar med anser att avvecklingen har påverkat arbetsmiljön för ingripandeverksamheten. Han vill vara anonym i tidningen men har några år bakom sig på IGV i norra Malmö.
– Jag struntar i vilka som jobbar i gruppen. Jag känner ett par av dem men inte alla. För mig är det resursen som är viktig. En sammansvetsad grupp som kan hjälpa till när det bränner till, eller när en dörr behöver brytas. På IGV har vi kanske verktygen, men många saknar utbildningen. Många är väldigt unga i tjänst. Då har de varit en trygghet.
Också ambulanspersonal har vänt sig till lokalpolisområdet och ifrågasatt att gruppen inte finns mer. Gemensamt för de flesta vi pratar med, som står en bit ifrån, är att de inte förstår varför. I Helsingborg har man kvar ordningsgruppsfunktionen.
Men vad hände? Kanske började det runt 2017 med oklarheter kring gruppens uppdrag. På lokalpolisområde Malmö norr där ordningsgruppen var en av områdesgrupperna var man, precis som överallt annars, kort om personal. Man ville att ordningsgruppen, som var vana att stötta upp i hela staden och ibland även ute i regionen, skulle kunna användas precis som de andra områdespolisgrupperna. Och främst på egna lokalpolisområdet. Här uppstod skav och konflikter.
– Det klagades till exempel på att vi inte gjorde oss tillgängliga på så kallad grön tid, samtidigt som vi upplevde att det inte var helt klart vad vi skulle göra.
Enligt Nils-Magnus efterfrågade gruppen flera gånger tydligare direktiv. Men man hade också synpunkter på vad man skulle användas till. Efter en tid fick också gruppen en polis utifrån att förhålla sig till. En person med en chefsroll som gruppen hade synpunkter på.
– Det handlade både om konkreta arbetsuppgifter som personen inte kunde hantera och om beteende. Vi har jobbat mycket med att få bort en viss typ av beteenden. Beteenden den här personen hade.
Nils-Magnus tog på sig att skriftligt och muntligt ta upp detta med ledningen. Efter det genomförde en utredare samtal med alla i gruppen och chefspersonen. Sedan kallades de till ett första möte. Där lyftes bland annat att det inom gruppen fanns en osund kultur. Och en förtroendekris för den nyrekryterade chefspersonen. Det görs klart att de ska splittras tillfälligt för att arbetsmiljöproblemen ska åtgärdas.
– Innan mötet fick vi ingen sådan information. Inga korrigeringssamtal eller motsvarande hade ägt rum. Det lyfte jag i min första Lisa-anmälan.
På det första mötet nämndes även att den tidigare lokalpolisområdeschefen varit del av kartläggningen. Den chef som rekryterade chefspersonen. Han hade då lämnat myndigheten. På nästa möte presenterades en utökad kartläggning. Då hade även andra personer på lokalpolisområdet tillfrågats. På det mötet nämns machokultur och vuxenmobbning riktad mot nämnda person i chefsställning. Här formuleras det också som att gruppen inte är lojal mot fattade beslut och uppdrag. Anklagelser ordningsgruppen reagerar starkt på. Det uttalas också tydligt under mötet att ”det här är ett informationsmöte”. Nils-Magnus och hans kollegor får därför inte chansen att ställa frågor kring utredningen.
– Saker vi sagt förvrängdes. Och vi har aldrig fått bemöta några konkreta anklagelser. Vi har blivit lovade det, men sedan har det aldrig hänt.
Flera möten hölls under våren. Samtidigt inleddes ett arbete med att omorganisera lokalpolisområdet. Steg för steg blev det tydligt att ordningsgruppen inte skulle återförenas. Poliser som genomgått en rekryteringsprocess för att få börja i gruppen fick besked att det inte skulle bli något. I stället skulle en motsvarande förmåga, poliser med förstärkt Polkon, finnas utspridda på olika områdespolisgrupper. Nils Magnus är en uppskattad instruktör och är sedan gruppen splittrades utlånad till kompetenscenter i Malmö och håller i fortbildning. Han trivs med jobbet, men sorgen sitter i.
– Jag vet inte hur jag ska säga det, men jag tror att upprättelse är vad jag på något sätt strävar efter. Vi blev kollektivt bestraffade på ett osnyggt sätt.
Lokalpolisområdeschef i Malmö norr, Åsa Nilsson, som tillträtt i slutet av processen, säger att man föreslagit att kalla till ett möte där gruppen skulle få upprättelse, men att gruppen valt att inte komma.
Hon och Freddy Nilsson, som varit med under en längre tid och som är biträdande lokalpolisområdeschef, ger en annan bild av det som har hänt. Enligt dem var läget akut och arbetsmiljön i gruppen skadlig.
– Alla i gruppen mådde jättedåligt. Man kan inte ha en grupp som beter sig så här mot varandra.
Att någon skulle ha straffats för att de stack ut hakan och klagade håller de inte alls med om.
– Företagshälsovården var mycket tydliga med att det inte fanns förutsättningar för den här gruppen att arbeta tillsammans i den konstellationen. Alla har rätt till en bra arbetsmiljö.
Någon polisanmälan om mobbning eller trakasserier gjordes aldrig. Inte heller några individuella korrigeringssamtal. Ingen fick personligen veta vad de konkret gjort för fel och Åsa Nilsson säger att man inte vet vem som gjorde vad. Enligt Freddy Nilsson hanterades det i stället i arbetsmiljöröret med facket och skyddsorganisationen inblandade. Polistidningen har sökt representanter för skyddet men inte fått någon att uttala sig.
Nils-Magnus har inte lidit i det tysta. Han har gjort Lisa anmälningar och mejlat polischefer på olika nivåer. Och han har pratat med Polistidningen. Och även om han ser sig som berövad på det roligaste jobbet han någonsin haft så är han inte utan visioner.
– Jag har börjat ta ridlektioner. Har någon idé om att kanske söka till rytteriet.
Han funderar också på att ge sig in i politiken. Uppväxt på landsbygden har han mycket tankar om ett hållbart samhälle. Han trivs också med utbildningsarbetet, men kanske att det går lite för långsamt för honom.
Cheferna på lokalpolisområdet tycker att de försökt ge återupprättelse till individerna som ingick i ordningsgruppen. De bekräftar att ordningsgruppen gjort ett bra jobb och är duktiga och erfarna individer. De har svårt att förstå varför man fortfarande är upprörd. Åsa Nilsson säger att man gjort allt man kan från arbetsgivarens sida.
Freddy Nilsson menar att i backspegeln har såklart processerna tagit lång tid. Men de uppfattar inte att det finns brister i den genomlysning som gjorts.
– Vi har gjort allt vi kan men det finns individer som inte vill vara med på förändringen. Då är det inte mycket vi kan göra, säger Åsa Nilsson.
Enligt henne är det behov ordningsgruppen förut fyllde i dag fyllt inom ramen för områdespolisgrupperna och IGV.
– Sen skulle såklart fler i varje grupp kunna ha kompetensen, säger Freddy Nilsson.
– Det måste få ta sin tid, säger Åsa Nilsson.
Freddy Nilsson påpekar också att man gjort en omorganisation för att man behöver förstärka i andra delar.
– Det ser inte likadant ut nu.
De flesta av de som jobbade i ordningsgruppen valde att inte vara kvar i andra områdesgrupper efter omorganisationen, även om vissa fortfarande är placerade där. Som Nils-Magnus till exempel, fast han inte jobbar där. Det finns inga uppenbara formella fel i det som hänt Nils-Magnus och hans kollegor. Men man kan konstatera att individer farit illa. Och att mycket kompetens och förstärkt Polkonförmåga har lämnat Malmö norr.
Det har hunnit bli höst när Polistidningen kommer till vägs ände med den här berättelsen. I alla fall för den här gången. Men vill då inte Nils-Magnus förlåta och gå vidare? Han återkommer till att det inte handlar om honom. Han tror att ledningen i Malmö norr har fel som inte tror att ordningsgruppen och deras arbete behövs. Ledningen hävdar att läget i staden förbättrats.
– Mycket av den förändring de hänvisar till, att det på sätt och vis blivit lugnare, det beror ju till 96 procent på Encrochatdomarna. Med tanke på utvecklingen i Malmö, med de kriminella grupperingar vi har, så kommer det att visa sig.
Men för din egen skull, borde du inte släppa det?
– På ett sätt kan jag nog inte det. Jag kommer att vara arg till jag dör. Men ett steg är väl att få berätta. Att på något sätt få upprättelse för hur vi har behandlats.
Fotnot: Chefspersonen som rekryterades och omnämns i texten har getts möjlighet att komma till tals, men inte återkopplat.
Nils-Magnus Lyrenäs
Ålder: Fyller 48 i år.
År i tjänst: Gick ut polisskolan sommaren 2004.
Fritid: Renoverar på gården och försöker uppfostra barnen. Det hinns inte med så mycket annat. Bara ridlektioner.
