Rikspolischefer kommer och går, en efter en och inget som man kan betrakta som verklig framgång sker. Varför kan man fråga? Bristen att inte se vilka beslut man ska ta på vilka nivåer kombinerat med avsaknad av internationell erfarenhet bland våra rikspolischefer gör att verksamheten haltar.

Jag är lyckligt skattad som under mina 44 år som polis har tillbringat flera år i internationell tjänst, inom alla tre funktionsnivåerna, strategisk, operativ och taktisk, (SOT). Förkortningen SOT används vid internationell verksamhet inom både polis och militär och är ett bra hjälpmedel för att få chefer att förstå sin del i beslutskedjan.

De individer som aspirerar på en funktion som rikspolischef i Sverige måste i framtiden också komma ”ut i världen”. Ett uppdrag som chef för en internationell insats där man får den högsta strategiska funktionen för ett stort antal individer från olika länder kommer att påminna om funktionen som rikspolischef. Ansvaret för en dylik insats är svår och utmanande. Den som inte håller måttet är kanske heller inte lämplig som rikspolischef.

Polismyndigheten uppmuntrar dock inte till utlandstjänst. Själv har jag aldrig fått stöd från min polisledning när jag både sökt eller blivit tillfrågad att ”åka ut” på utlandsuppdrag, i stället har jag blivit stoppad. Sveriges polisledning försvarar den enormt överdrivna ”resurs” av poliser inom NOA. Man kan också försvara att man inom svensk polis har cirka 190 kommunikations/pressansvariga, men man har inte ”råd” att undvara cirka 200 polisanställda/år till utlandsverksamheten, skandal!

Inom Polisen i Sverige har man inte förmågan, i synnerhet inte på strategisk nivå, att förstå vilka beslut man bör avhandla på den högsta funktionen. Regionpolischefer, polisområdeschefer och lokalpolischefer i sann delegationsordning från rikspolischefen, hamnar ofta på fel nivå. Vansinnigt slöseri med tid och mankraft när man på den högsta nivån avhandlar detaljfrågor som kan handla om flaggstänger, markiser till fönster, trasiga laptops, spolarvätska till bilar, etc!

Vid flera av mina totalt nio utlandsuppdrag har jag imponerats av att få delta på ”rätt nivå” av möten. En stringent disciplinerad mötesordning där man ser en tydlig vana från flera höga poliser att leda och finna en mötesordning som är relevant för uppdraget.

Jag har deltagit i en polismission där vi var företrädare för 47 olika nationer, men ändå fick missionsledningen verksamheten att fungera. Givetvis har jag också sett brister och onödig byråkrati inom den internationella verksamheten, men jag har ändå imponerats av den takt beslut och effekten av beslut, har gått vidare i kedjan av beslut inom polisverksamheten.

Tyvärr har jag ingen stor förhoppning om att ledarskapet inom svensk polis blir bättre, i synnerhet inte på strategisk nivå. Oavsett vilken regering vi har, oavsett vilken justitieminister, eller vilket av departementen som styr svensk polis, kommer ledningen av polisen i vårt land inte att förbättras eller förändras så att skattebetalarna blir nöjda. Ledningen av svensk polis förtjänar individer som inte är stöpta i samma form, statiska och oförmögna att tackla det högsta ledarskapets krav.

Bo Fridén, före detta polis