De flesta som hör ordet visselblåsare tänker nog på en person som går ut offentligt och kritiserar brister på den egna arbetsplatsen. Men numera har många arbetsgivare, till exempel Polismyndigheten och Säkerhetspolisen, även interna kanaler för visselblåsning. De flesta som blåser i visslan gör det väl för att rätta till något som de tycker är fel. Då gäller det att hitta en mottagare som fattar problemet, vill engagera sig och har någon typ av påtryckningsmedel. Vart du vänder dig har också betydelse för vilket skydd du har som visslare.
HAR MOTTAGAREN TILLRÄCKLIG KUNSKAP?
Söker man experter på polisiär verksamhet hittar man många av dem inom den egna myndigheten. Man behöver inte förklara för internrevisorerna varför bristande it-forensik blir en flaskhals i utredningsverksamheten till exempel. Men ibland behövs det en påläst extern mottagare som kan sätta tryck på myndigheten utifrån. Det kan vara facket eller Diskrimineringsombudsmannen om det gäller kränkande särbehandling till exempel. Eller Konkurrensverket om problemet är olagliga upphandlingar.
Det finns också intresseorganisationer med egen expertis. Ser du brister i hur Polisen hanterar inbrott eller butiksstölder kanske det är Villaägarna eller Svensk handel du ska vissla hos. Går man till media får man räkna med att kunskapsnivån bland journalister varierar. Några har djupare kunskaper, men de flesta är generalister och deras spetskompetens ligger snarast i att känna igen en bra story oavsett var den uppenbarar sig.
SÅ KAN DU SLÅ LARM
- Anmäla till tillsynsmyndigheter, exempelvis Arbetsmiljöverket eller
Justitieombudsmannen, JO. - Tipsa traditionella medier.
- Tipsa enskilda opinionsbildare med stort genomslag (till exempel twittrare).
- Skriva en debattartikel.
- Kontakta facket/skyddsombud.
- Kontakta politiker (politiker kan ställa frågor till ansvarig minister i riksdagen).
- Demonstrera.
- Kontakta intresseorganisationer.
- Tipsa myndighetens internrevision.
- Använda arbetsgivarens interna visselblåsarfunktion.
- Vända dig till andra myndigheters externa visselblåsarfunktioner.
HAR MOTTAGAREN SKÄL ATT ENGAGERA SIG?
Facket engagerar sig främst i frågor som rör medlemmarnas arbetsmiljö och villkor. Tillsynsmyndigheter utreder och agerar mot regelbrott av olika slag. En del av dem utreder det mesta som kommer in, andra måste prioritera hårt på grund av knappa resurser. Allmänt olämpliga beteenden, ineffektivitet eller slöseri är oftast inte tillsynsmyndigheternas sak. I sådana frågor kan man behöva vända sig direkt till politikerna eller allmänheten via medier.
För att få en nyhetsredaktion på kroken måste du övertyga den om att det du berättar har nyhetsvärde för en bredare allmänhet. Men det finns också mer nischade medier som behandlar smalare ämnen.
HAR MOTTAGAREN TILLRÄCKLIGA RESURSER?
Du kanske inte har hela bilden eller saknar tillräckliga bevis. Då finns det anledning att blåsa i visslan hos en aktör med resurser att utreda. Det kan till exempel vara en tillsynsmyndighet, eller någon grävande reporter. Om du däremot sitter på all nödvändig dokumentation handlar det mer om att välja den kanal som skapar störst förändringstryck. En del arbetsgivare agerar snabbt på dålig publicitet i pressen, andra vaknar först när en tillsynsmyndighet hotar med kännbara sanktioner. Men det är inte säkert att du behöver välja. Ofta snappar medierna upp det som anmäls till myndigheterna, och myndigheter går ofta vidare på sådant som har uppmärksammats i media.
VISSELBLÅSNING VS. RAPPORTERINGSSKYLDIGHET
När det gäller att blåsa i visslan får man komma ihåg att polisers valmöjligheter till viss del begränsas av rapporteringsskyldigheten i polislagen. Om en polis misstänker kollegor eller chefer för tjänstefel, stöld, sexuella övergrepp eller andra brott under allmänt åtal, ska det anmälas till avdelningen för särskilda utredningar.
VILKET SKYDD FÅR JAG?
Ett sätt att skydda sig själv som visselblåsare är att lämna sitt tips anonymt. Arbetsmiljöverket tar till exempel emot anonyma tips om dålig arbetsmiljö. Nackdelen är att mottagaren får svårare att gå vidare med tipset om den inte kan kontakta dig för kompletterande frågor. Men du kanske kan tänka dig att avslöja din identitet om du vet att mottagaren inte sprider den vidare. Vid vissa tillsynsmyndigheter råder sekretess för tipsares och anmälares identitet, men inte vid alla.
Den som lämnar uppgifter till sin arbetsgivares interna visselblåsarfunktion har visst skydd, både mot att bli röjd och mot repressalier från arbetsgivaren. Dessutom finns ett utrymme att lämna sekretessbelagd information till funktionen, utan att begå brott mot tystnadsplikten. Problemet är att skyddet hänger på att det du anmäler är av ”allmänintresse” och att du haft ”skälig anledning att tro” att informationen du lämnar är sann och nödvändig för att avslöja missförhållandet. Ansvaret för att bedöma detta hamnar i slutändan på dig själv, även om du kan rådgöra med exempelvis facket.
Det tydligaste skyddet har den som lämnar uppgifter till media för publicering. Det är straffbart för journalister att avslöja sina källor. På en myndighet får din arbetsgivare inte efterforska vem som har läckt till pressen eller utsätta dig för repressalier om det kommer fram att det är du. Du kan även lämna sekretessbelagda uppgifter till media, om de inte omfattas av en kvalificerad tystnadsplikt enligt offentlighets- och sekretesslagen.
