Om det förebyggande arbetet mot död och hälsoförluster i trafiken ska lyckas måste offentliga samtal föras mellan Polisen och allmänheten. Polisens delaktighet i förskolan kan vara ett pedagogiskt steg att utveckla Nollvisionen.

Nollvisionen har varit en mycket framgångsrik vision för trafiksäkerhet i Sverige men även i andra länder. Att riksdagen fattade beslut om Nollvisionen 1997 var ingen slump. Det finns en trafiksäkerhetsfilosofi och en historik av olyckor och dess lidanden bakom den. Mycket arbete av statliga myndigheter läggs på att höja nivån för det förebyggande arbetet. Det är viktigt med en helhetssyn på trafiksäkerheten och därför också viktigt i arbetet med den att det sker i samverkan mellan myndigheterna. Och att barn och unga inkluderas i samtalen kring detta.

De senaste årens tystnad från Polisens sida i trafiksäkerhetsfrågorna är bekymrande, då Polisen har en viktig roll. Man oroar sig för att engagemanget till och med är dalande. Någon offentlig utvärdering av Polisens eget nollvisionsarbete har inte synts till. Om Polisen ska leda vår gemensamma nollvision måste de kunna samtala om förluster, sorg, gemensamt ansvar.

Polisens rätt till våldsanvändning får aldrig överskugga det nationella nollvisionsarbetet. Låt trafiksäkerheten få ta plats på polisutbildningar och i Polisens ledningsstrukturer. Jag har på nära håll följt två tragiska händelser och konsekvenser av Polisens egen våldsanvändning; biljakterna i trafiken. I en debattartikel i Aftonbladet den 13/9 hördes röster från föräldrar i flera familjer vars barn och ungdomar har dödats i polisens biljakter. Att skriva om denna sorg och förluster måste vara obeskrivligt svårt. Ändå skriver föräldrarna om vägen framåt och betydelsen av förebyggande arbete. De önskar samtal och en öppen diskussion. Kan vi lära något av händelserna? Dagens biljakter är ett moment som är ett av de allra mest farliga som Polisen utför samtidigt som allmänheten är tämligen dåligt insatt i vilka risker detta får i våra gemensamma trafikmiljöer.

Områdespolisen och förskolorna på Järvafältet i Stockholm började förra året ett samarbete genom att poliser träffade barnen i förskolan. Ett engagemang som uppskattades mycket av barn, föräldrar, personal och poliserna själva. Förskolans och Polisens gemensamma mål var att avdramatisera Polisens roll. Det skulle vara både spännande och intressant om denna modell kunde spridas i landet och även omfattade trafiken och trafiksäkerheten.

Ett förebyggande arbete mot ohälsa, skador och död i trafiken måste nämligen stärkas. Vi har en nollvision som kan bli bättre och därmed utvecklas till en ny nivå där barnen och förskolorna kunde ges en större plats.

Polisen måste förändra sitt förebyggande arbete i grunden och kanske har områdespoliserna i Järva redan lagt grunden för det. Här finns sedan goda möjligheter för både skolan och socialtjänsten att följa med på förändringsarbetet. Då kan samtalen handla om betydelsen av förebyggande arbete, synliggöra risker och utsatthet men även låta barn och föräldrar få komma till tals med frågor. Det är en fråga och arbete i Nollvisionens anda.

Jörgen Lundälv, docent i trafikmedicin, Umeå universitet, docent i socialt arbete, Göteborgs universitet