De första månaderna som ordförande för Polisförbundet har jag befunnit mig i en centrifug av information och intryck. Jag har pratat med medlemmar, förtroendevalda, den nya förbundsstyrelsen, kanslipersonal,
rikspolischefen, andra polischefer, deltagit på Eurocop och varit med på norska polisförbundets landsmöte. Jag har satt mig in mer i Polisförbundets påverkansmöjligheter genom TCO och OFR och jag har läst Tidöavtalet och den nya regeringens budget och pratat med journalister och andra aktörer som
vill veta vad just Polisförbundet tycker i olika frågor.
Det har blivit tydligare än någonsin för mig att Polisförbundet påverkar i väldigt många olika led. Ledet där vi lägger mest tid – medlem, förtroendevald, arbetsgivare – är det som jag har mest erfarenhet av.
Men vår röst, Polisförbundets och poliskårens röst, är efterfrågad och behövs i så många fler sammanhang. Det mest uppenbara är det politiska där vi inte bara genom media talar om vad Sveriges poliser behöver utan där vi också i direkta möten utbyter information, åsikter och känner varandra på pulsen i olika frågor. Vad vi tycker, tänker och kan är även efterfrågat hos andra fackliga organisationer, centralorganisationer, myndigheter, intresseorganisationer och en mängd andra aktörer.
När Polisförbundet för några år sedan undersökte olika makthavares bild av oss kallade en av de intervjuade personerna oss för ”Sveriges mäktigaste fack”. Det kan man ju skratta åt när man vet hur lång tid det tar att förflytta arbetsgivarna i vissa frågor. Men det jag tror att den intervjuade tänkte på var nog det där med att vår röst anses så relevant och viktig för så många. För den samlade kunskap som Polisförbundet har, genom Sveriges poliser, den är faktiskt helt unik. Genom att förbundet kan tala för ett kollektiv blir vår röst dessutom väldigt stark.
Om vi nu, med glimten i ögat, väljer att se på oss själva som Sveriges mäktigaste fack så blir det också väldigt begripligt att förväntningarna på oss från medlemmarna är höga. Det ska de också vara. Men som ordförande har jag också förväntningar tillbaka. För att Polisförbundet ska kunna fortsätta att vara poliskårens starka röst – och bli ännu starkare – är det helt nödvändigt med en aktiv dialog mellan medlemmar och fackliga företrädare där medlemmarnas mest angelägna frågor lyfts och luftas på ett respektfullt sätt.
För att stärka oss jobbar också vi i den nya förbundsstyrelsen med att hitta saker som vi kan skruva på i arbetsformer och arbetssätt för att bli bättre, samtidigt som Polisförbundets kansli är inne och skruvar i sina delar. I det här skruvandet krokar kansliet och styrelsen arm samtidigt som vi krokar vidare ut i förtroendeorganisationen och ut till medlemmarna för att bilda kedja.
Vi har redan blivit kallade för Sveriges mäktigaste fack, men mäktigare kan vi bli.
