Mitt förtroende är skadat sedan länge

Maria
Maria C Persson, inspektör och områdespolis

Foto: Privat

”Etik och kultur inom polisen”, en kurs påannonserades på första sidan på Intrapolis, såg inte alltför lockande ut. Så jag klickade inte på rutan första veckan jag såg den. Men efter någon dryg vecka kändes det ju ändå aktuellt. När medierna visar bilder på våra högsta chefer i en smutsig affär som närmar sig ren förnedring. Jag tänkte att detta var gjort i hast för att flytta polisernas fokus. Till att vi längst ner i näringskedjan skall ges dåligt samvete för att få billigare träningskort eller få drickan gratis till burgaren när vi handlar mat. Jag säger inte att det är rätt, men en gratis läsk bleknar i jämförelse med de högsta chefernas aktivitet.

Så jag klickade. Får veta att kursen riktar sig till alla polisanställda, tar cirka en timme att göra och är obligatorisk. Vips var man inne i introduktionen. Enkelt och användarvänligt vilket förvånade mig. Kursen verkar ha funnits ett tag men kommit upp på Intrapolis den 6 december om jag såg rätt. Extremt spännande tajming. En bit in i kursen kom ett inslag från #METOO // #NÖDVÄRN. En röst läser en fras: ”Hon har legat sig till den tjänsten som chef”. Oj då. Detta var lite magstarkt.

Det blev några tankevurpor. Jag fick lyssna två gånger. Vad var syftet med detta? Kommer den obligatoriska utbildningen att gälla alla i myndigheten, på riktigt?

Jag får erkänna att jag låste mig lite på härvan kring Staaf, Löfving och Thornberg under hela utbildningen. Men minnesbilder ur mitt snart 32-åriga polisliv vidrörde vissa av mina tidigare kommissarier och polismästare med en skrämmande likhet med det som uppdagats i media på senare tid. Något som i alla högsta grad påverkar förtroendet för polisen ur medborgarnas perspektiv.

Mitt förtroende har varit skadat länge av en oändlig massa händelser. Till exempel när en chef okejade att hans polisanställda fru fick köra tjänstebil från bostaden, på arbetstid, till en tjänstgöringsort långt bort. Det trots att det inte är okej för andra anställda. Det hände inte några få gånger, det pågick i flera år. En annan chef skräddarsydde en chefstjänst för en civilanställd favorit. Liknande tjänst har det tidigare varit poliskrav på. Denne civilanställde var hyfsat nyanställd i myndigheten som sakkunnig på HR.

Ett befäl som grovt sexuellt ofredat medarbetare försökte förmå anmälaren av händelsen att ta tillbaka sina uppgifter. Klockrent övergrepp i rättssak, gripandeskäl, men av någon anledning städades det undan. Mörkades.

Skulden läggs inte på ledarskapet utan på den som flaggar upp, blåser i visselpipan. Listan kan göras lång. Chefer som gör uppenbara fel, begår brott eller oegentligheter slinker lätt undan. Det dyker lämpligt upp ett projekt som de ”funderar på ett tag, för att sedan tacka ja till”. Efter ett tag tittar de ut i verksamheten igen som inget hade hänt. Den frysbox som vi längst ner i näringskedjan hamnar i, är för all överskådlig framtid. Hur många visselblåsare sitter i frysboxen? Har vi en likabehandling på riktigt?

Utbildningen ”Etik och kultur inom polisen”-bilden är inte kvar på Intrapolis första sida. Den är ganska svår att hitta nu. Det känns som att en del chefer inte har gått den. Kanske kommer de aldrig att göra det heller. Vad gäller då och vem kontrollerar det?

Maria C Persson, inspektör och områdespolis

Ämnen i artikeln

Detta är en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post
Annons

Annons

Är du intresserad av ett nyhetsbrev från Polistidningen?

The quick, brown fox jumps over a lazy dog. DJs flock by when MTV ax quiz prog. Junk MTV quiz graced by fox whelps. Bawds jog, flick quartz, vex nymphs. Waltz, bad nymph.

Andra läser
Mest läst