(*Uppdaterad 1/2 -22 )På DN debatt den 14 januari kritiserar polisen och forskaren Stefan Holgersson polisledningen och tar upp Polisens strukturella problem. Han nämner händelserna i högsta ledningen som uppmärksammades före jul och efterdyningarna av påskupploppen.

Rikspolischef Anders Thornberg svarar att Polisen inte har några strukturella problem. Myndigheten är dessutom en lärande organisation, menar han. Det är osant.

En lärande organisation kräver ett annat ledarskap än det inom Polisen. Vid 2010-talets början fanns en kvalificerad utvärderingsfunktion vid polisledningen som jag fick uppdraget att leda, men som ganska snart löstes upp. Inom ramen för den genomfördes undersökningar om Polisens organisation och dess ledarskap.

Dominerande i Polismyndigheten är den hierarkiska organisationsfilosofin. Det är motsatsen till en lärande filosofi. Ledarskapet är auktoritärt och icke lyssnade till poliser på fältet. När polisorganisationens ledare i studierna jämfördes med andra organisationers visade det sig att polischefer ”har lägre aktivitetsnivå, mindre uthållighet, mindre inslag av kreativ problemlösning och mindre förmåga att vägleda underordnade och är mer kontrollerande och begränsande gentemot underordnade.” Och ”har mindre förmåga att inspirera underordnade och skapa möjligheter, har mindre uthållighet och kapacitet att hantera motgångar.” Detta är givetvis ett strukturellt problem. Den positiva ledarstil som krävs för en lärande organisation fanns representerad hos knappt 40 procent av ledarna. Olika negativa stilar dominerade. Var tionde hade en ren destruktiv stil. Ännu ett strukturellt problem.

Thornberg hänvisar i sitt svar till Polismyndighetens egna granskningar. Den som gäller påskupploppen beskrivs av Polismyndigheten som ”En extern utvärdering av händelserna under påskhelgen …” Det är osant. Den genomfördes av anställda vid Polismyndigheten inkluderande den ”oberoende” uppdragsledaren som också var anställd. Definitionsmässigt kan den då inte vara ”extern”.

Uppdragsledaren accepterade* villkoren bestämda av chefen för Noa men införde själv begränsningen ”Enskildas agerande ska inte beskrivas eller värderas”. Därmed fredades ledarskapet inklusive chefen för Noa som var kommenderingschef. Att den ”oberoende” uppdragsledaren i ljuset av den delvis bristande insatsen införde denna inskränkning är svårt att begripa. Jag skulle aldrig ha infört en sådan begränsning. Den skulle sätta min integritet i tvivel. 

Stefan Holgersson erbjöd Polismyndigheten att undersöka polisinsatsen under upploppen. Det var oklokt av Thornberg att inte acceptera. Den externa rapport som Stefan Holgersson åstadkommit har en bredd, ett djup och en skärpa som saknas hos Polismyndighetens utredning. Enligt min mening är den så bristfällig att den inte förtjänar att klassas som en utvärdering. 

Johannes Knutsson, professor emeritus i polisforskning på Politihøgskolen i Oslo