När han hör sjuåringar säga ”fuck aina” stannar han gärna och pratar med dem. Frågar varför. De har ofta ingen annan förklaring än att de hört en låt.
– Kan man jobba med det i sin linda, att förändra den bilden, det tror jag är vitalt. Det är inget jag har illusionen av att lyckas förändra helt och hållet, men det vill jag jobba med i alla mina möten.
Efter sitt första halvår som polis tycker Chia Abdolah att han fått göra det. Många han träffar är utrikesfödda och han upplever att hans egen flyktingbakgrund gör nytta då. Dels för hans språkkunskaper – han har kunnat föra samtal som kollegorna inte kan, hjälpt till och översatt, men också fångat upp och förstått samtal som egentligen inte varit menat för hans öron. Dels på grund av gemensamma erfarenheter av en integrationsprocess. Som när han träffar ungdomar i samma ålder som han själv var när han kom till Sverige, och som inte kommit in i samhället.
– Jag kan relatera till dem, förstå varför. Jag kan aldrig ursäkta vad vissa håller på med, det är därför jag är polis, men jag fattar och hoppas och tror att jag kan nå dem på ett annat sätt. Låsa upp vissa dörrar. Inte alltid, men ibland.
Han skulle inte kalla det tillit, men att han har lättare att prata med vissa av dem. Att de i stället för att hamna i konfrontation plötsligt har hamnat i ett samtal om att det finns andra perspektiv.
– Polisen kan bygga bättre relationer om man avspeglar samhället. Det handlar inte bara om utrikesfödda. Är man polis och kvinna har man ett perspektiv. En polis som jobbat många år har också ett perspektiv. Jag sitter inte på alla nycklar, tvärtom, men jag kan bidra på mitt sätt, de kan bidra på sitt sätt.
Det var 1992 som Chia kom till Sverige och Sandviken från kriget i Irak. Med sin mamma och bror återförenades han som 13-åring med pappan.
– Pappa kom till Sverige 1983. Han hade lämnat den irakiska armén och stridit för den kurdiska motståndsrörelsen.
Att bli polis var inget Chia drömde om som barn. Då ville han snarare bli officer. Hans mamma tyckte att han var galen – att någon som flytt krig ville jobba i det militära kunde hon inte riktigt förstå. Men militärdrömmen falnade och han lärde känna Niklas, som sedan utbildade sig till polis och pushade Chia till detsamma för han trodde att han skulle bli en bra sådan. Chia kände sig egentligen både för gammal och för kort. Men 39 år gammal och 1,74 lång sökte han, kom in och insåg snabbt att han varken var äldst eller kortast.
– Det kändes skönt måste jag säga. Befriande.
Inför aspiranten hade han en plan om att toppa formen, men kombinationen av att gå ner 20 kilo samtidigt som han tränade svårt och hårt ledde till en axelskada. Efter ett års studieuppehåll, frustration och tankar på att hoppa av blev han klar i juli 2022 och jobbar nu som ingripandepolis i Gästrikland.
– Jag älskar det, trots att det är mycket elände man ser. Spänningen är central, det ska jag inte dölja på något sätt. Att få vara ute där ingen annan är, ställas inför omständigheter få gör. Och jag älskar kollegorna, kamratskapet. Det gör väldigt mycket.
Och Chia vill betona. Utan instruktörer och handledare hade det inte gått.
Innan Chia blev polis jobbade han inom Sandvikens IF. Han var verksamhetsansvarig för Framsteget, fotbollsföreningens sociala projekt. Idén är att ordna gratis fritidsaktiviteter för barn, unga och vuxna för att motverka utanförskap.
Engagemanget i Framsteget började 2014 när han blev lagledare för nystartade SIF International, ett fotbollslag för nyanlända.
– Det var flyktingkatastrof, eller flyktingkris, eller vad man nu vill kalla det. Tanken med projektet var att använda fotboll som verktyg för integration.
Förutom det var han samordnare för nattfotbollen. Det var där han träffade Niklas, som var ledare. I dag har flyktinglaget lagt ner, det blev mer som ett vanligt lag och fyllde inte sitt syfte. Men nattfotbollen lever. Varje fredag och lördag spelar 8- till 25-åringar boll fram till midnatt.
– För att bygga relationer, hitta kompisar, och vi kan fånga de som är struliga, bångstyriga.
Något år firade nattfotbollsgänget nyårsafton tillsammans med fotboll, lekar, frukt och snacks.
2018 blev Chia anställd som verksamhetsansvarig för Framsteget. I januari 2019 började han på polisutbildningen, på distans i Växjö. Fram till aspiranten jobbade han kvar, men nu är det under avveckling. Någon gång när det har funnits möjlighet har han åkt tillbaka till Framstegets fritidsaktiviteter som uniformerad polis. Visst finns det enstaka som slutat hälsa, men aldrig har folk varit så nyfikna med frågor.
Åren av föreningsengagemang har gjort honom till lite av en profil i Sandviken. En googling bort kan man läsa att han varit nominerad till Årets Sandvikenbo och andra eldsjälsstipendier. Egentligen är han inte speciellt till freds i de där sammanhangen.
– Det blir fel när fokus hamnar på en person när det är så många som ligger bakom. Man är aldrig ensam.
Att gå från föreningslivets mer fria tyglar till en något trögare polisbyråkrati tror han inte kommer bli så svårt. Dels är han från ett tidigare jobb som arbetsförmedlare van vid myndighetssvängen. Dels säger han att han varken vill eller förväntar sig att han ska kunna komma till jobbet och starta nya projekt. Som polis föredrar han att vara mer styrd av lagar, förordningar och FAP:ar. Livselixir för eldsjälen tror och hoppas han kunna få genom det engagemang han valt att ha kvar i Framsteget. Han ska jobba med Framsteget tjejer – aktiviteter för bara tjejer – och Bolltrollarna – ett fotbollslag för personer med funktionsvariationer. Och så fortsätter han som samordnare för nattfotbollen.
En tisdagskväll i oktober sköts en 16-årig pojke till döds i Sandviken. Han hittades av en förbipasserande på en cykelväg. Förundersökning gällande mord pågår och Polisen misstänker att brottet skett i den kriminella miljön. Orten chockades, men också Sandvikens IF. Han som dödats var ungdomsspelare i föreningen. Chia känner igen honom också från nattfotbollen. Han kom och spelade ibland och ville bli ledare. De hade ingen närmare kontakt, men Chia var på begravningen och pratade på en manifestation mot våld som arrangerades efter händelsen.
– Alla var chockade att det var just han. Ofta har vi ganska okej koll på deltagarna, han var inte en av dem som vi hade den kollen på.
En fråga Chia funderat mycket på är om det kan vara problematiskt att vara engagerad i sociala projekt samtidigt som han är polis. Finns det en risk för rollkrock? Efter att ha begrundat frågan har han landat i att det funkar.
– Jag har gjort ingripanden och kontroller mot personer jag haft som deltagare i Framsteget. Det beror på hur man hanterar situationen och det har inte varit några problem hittills, snarare en fördel. Min upplevelse är att de många gånger har varit lugnare när de känner igen mig.
Andra fördelar Chia ser med sitt sociala engagemang är att det skapar speciella ingångar. Han säger att han får en hel del tips som andra kanske inte får.
Polismyndigheten har landat i samma slutsats som Chia och engagemanget i Framsteget är godkänt som bisyssla.
Chia vill jobba kvar i yttre tjänst. Som IGV-polis, i interaktionen med allmänheten, tycker han att han får förutsättningar att jobba som han vill jobba. Som föreningsledare blir han ofta involverad i deltagarnas liv på ett djupt personligt plan. Men som polis säger han nej till det.
– Jag brukar säga till andra ledare och deltagare att stoppar jag dig, då är jag polis och inget annat. Sen vill jag inte att min personlighet försvinner.
CHIA ABDOLAH
Ålder: Fyller 44 år i maj.
Bor: Sandviken.
Familj: Mamma, pappa, bror och hans två barn.
Bakgrund: Verksamhetsansvarig för Framsteget, arbetsförmedlare och stålverksarbetare på Sandvik.
Fritid: Försöker hålla i gång olika slags träningar – gym, löpning, pingis, tennis, padel.
Oväntat: ”Kan få folk att bli galna på mig genom att dra världens sämsta ordvitsar eller så kallade pappaskämt. Jag är smärtsamt medveten om hur dåliga de är, men det är reaktionen jag är ute efter!”
