Fredrik Kärrholm upprörs på Polistidningen debatt över att två män, dömda för grovt blåljussabotage, får för stort utrymme i Uppdrag gransknings program om påskkravallerna. Jag tycker det finns betydligt mer intressanta och relevanta slutsatser att dra.

Det var inte utan en viss skepsis jag i helgen tittade på de totalt fyra avsnitt som Uppdrag granskning gjort kring påskupploppen. Upplopp där jag själv var med och jobbade i två nätter i Malmö. Reaktionerna bland många poliser i sociala medier fokuserade främst på kritik mot granskningen. Jag trodde därför att det skulle förekomma ifrågasättanden av mina kollegors arbete på plats i Örebro, Linköping, Norrköping och alla andra orter som drabbades.

I efterhand så har jag svårt att förstå kritiken från både Kärrholm och andra kollegor. Det jag tar med mig är de kollegor som i programmen för fram både skarp och tydlig intern kritik. Det rör valet av taktik i Norrköping, valet av plats och den uteblivna dialogen i Örebro. Misstag från Polismyndigheten som gjorde kollegornas arbete ännu tuffare. Jag vill i stället lyfta dessa kollegor som rakryggat står upp för sina upplevelser i en synnerligen svår och mycket ansträngd situation. Dessutom med ett utfall vi alla känner till. Jag hoppas innerligen att myndigheten klarar av att ta till sig av vad de ger uttryck för.

De fyra ledorden inom den särskilda polistaktiken är kommunikation, underlättande, kunskap och differentiering. Inom kort så skall 64 nya poliser utbildas i region Syd och de kommer bland annat få lära sig om massans psykologi. Jag känner ingen sympati med de båda dömda gärningsmännen. Men även om de är dömda för brott så kan det ju vara intressant att höra vad de har att säga. Vissa lär säkert kalla alltihop för skitsnack. Men det stämmer också väldigt väl överens med det vi lär ut under SPT-utbildningen. Hur bristfällig kommunikation och differentiering kan få tidigare passiva deltagare i en folksamling att vända sig emot till exempel Polisen. Det rättfärdigar inte på något vis beteendet, men det skall vara en parameter vi har med oss när vi fattar beslut om våra åtgärder.

Vi vet vad vi ska göra om vi har två allmänna sammankomster samtidigt, vi vet vad vi vill uppnå när det är fotbollsmatch. Men vad är målet med våra insatser när vi är motståndaren från start, och hur når vi dit?

Jag hoppas fler ser Uppdrag granskning och att Polismyndigheten nu tar tag i sitt utvecklingsarbete. Både när det gäller SPT-kompetens i hela landet och rörande metodutveckling inom konceptet. Något jag gärna ser att våra folkvalda politiker också kan engagera sig i. För allt handlar inte bara om längre fängelsestraff.

Fredrik Brokopp, områdespolis och SPT-utbildare