En polisutbildning i tre spår; yttre tjänst, utredning och cyber är ett av Polismyndighetens förslag till regeringen för att nå upp till målet om en polistäthet motsvarande EU-snittet. Av flera anledningar är det fel väg att gå.

Polismyndigheten har i många år haft svårigheter och konflikter kopplade till uppdelningen mellan polisutbildade och civilanställda. Uppdelning i olika spår på polisutbildningen kommer leda till ytterligare uppdelning och fler konfliktytor. Man riskerar att skapa ett A-lag och ett B-lag. 

En uppdelning i olika yrkesspår kommer att leda till en inlåsningseffekt för poliserna. Vad händer med den som inte längre vill jobba i yttre tjänst, eller tvärtom; den som vill gå från utredning till yttre? Vad kommer att krävas för att byta?

Att vara ingripandepolis i yttre tjänst och treskift är mycket krävande. Vad händer med de poliser som av skäl som exempelvis ålder, graviditet eller sjukdom inte längre kan jobba ute? Kommer dessa poliser att kunna arbeta som till exempel utredare utan rätt kompetens på pappret?

I det moderna Sverige krävs otroligt mycket kunskap av en ingripandepolis. På en mängd olika områden, inte minst utredning. Kommer utbildningen för yttre tjänst bli mer omfattande än de andra? Och om den som är utbildad för yttre tjänst blir mer allsidig, varför ska vi då ens ha ett spår för att bli utredande polis?

Inlåsningseffekten kommer sannolikt att leda till att fler väljer att lämna Polisen om möjligheten att byta spår inom myndigheten minskar. 

Olika yrkesspår kommer att ge arbetsgivaren ökade möjligheter till att differentiera lönerna, vilket kommer leda till flera negativa följder. Bland annat missnöje och avhopp. 

Det finns också en mängd andra frågetecken. Vilken väg ska den gå som inte vet om hen vill bli utredare eller vara i yttre tjänst? Vilken väg ska den gå som vill bli exempelvis gränspolis, där man behöver lite av varje del, plus en hel del annat som man inte får lära sig på skolan överhuvudtaget. 

Hur blir det på mindre ställen där många poliser behöver göra olika saker oberoende av på vilken enhet man jobbar på? Och där resursen är så liten att man behöver kunna använda varje polis på olika områden.

Till sist: En av de viktigaste sakerna som många glömmer i debatten om att ha olika spår eller inte på polisutbildningen är den unika erfarenhet och kunskap som ett antal år i yttre tjänst ger den enskilde polisen. Kunskap och erfarenhet som är ovärderlig om man exempelvis ska bli utredare. Eller jobba i vilken annan tjänst som helst, inom eller utanför Polisen.

Jag skulle gärna se en polisutbildning mer motsvarande hur sjuksköterskeutbildningen ser ut. En lång och bred grundutbildning, därefter kan individen välja att specialisera sig om den så önskar under ett år, eller mer. 

Det fanns bra idéer i Polismyndighetens förslag, till exempel förslaget om betald utbildning. Det ser jag gärna. Men olika spår på polisutbildningen hoppas jag inte blir verklighet. 

Rickard Essen, polis i region Nord