”Vi ska inte prata. Ni ska göra.” Utbildaren Daniel Enmyren Källman sammanfattar upplägget för de kommande två dagarna. Han och kollegorna har bunkrat upp med mycket ammunition: 400 patroner per deltagare.
– Ni kommer att skjuta er ömma i fingrarna och få skavsår av att ladda magasin. Vår uppgift är att ställa om ert muskelminne från Siggen till Glocken. Ni kommer vara så fullmatade efter en dag här att ni kommer slockna direkt i soffan när ni kommer hem, utlovar han.
Publiken består av elva uniformerade poliser som sitter i ett lunchrum en trappa upp från polisens skjutbana i Söderhamn. Åtta av dem tillhör samma IGV*-grupp i Gävle, en är yttre befäl och övriga två är hundförare. Förväntningarna ser lite olika ut i gruppen. Vissa beskriver sig som totalt ointresserade av vapen. Andra är sugna på att testa den omtalade Glocken. Ingen kommer fälla tårar över Sig Sauern, men lite vemodigt är det ändå.
– Man har ju dragits med den här jäveln sedan PHS. Med aspiranten blir det sex år, konstaterar kursdeltagaren Robin Hammar.
Utbildaren Daniel vill ge lite bakgrund innan han går in på teknikaliteter kring det nya vapnet.
– Polisen har haft Sig Sauer-pistoler sedan 1980-talet. Men de tillverkas inte längre i Europa och det börjar bli svårt att få tag på reservdelar. Det är därför myndigheten har upphandlat ett nytt vapen.
Han berättar att tre olika vapen gick vidare till testning och att gruppen av vapenkunniga bedömde att de var nästan helt likvärdiga.
– I slutändan var det priset som avgjorde.
När introduktionen är klar går deltagarna en trappa ner och bildar kö vid den tjocka ståldörren in till vapenkassunen. De ska få låna var sin Glock 45 för att öva på och för att prova ut ett lagom stort grepp. Utan så kallat backstrap på kolven räknas greppet som small. Vill man ha det större kan man bygga på med ett medium eller large backstrap. Här gäller det för deltagarna att hitta ett lagom avstånd till både avtryckaren och reglaget till den nya vapenlampan.
De kommer inte få sina personliga Glockar här på utbildningen utan får hämta ut dem på vapenverkstaden när de kommer hem. Utbildarna har dock ställt krav på organisationen att bytet ska ske omgående, annars motverkas syftet med utbildningen.
– Det är meningslöst att vi drillar er i två dagar för att få in Glocken i ert muskelminne om ni sedan går tillbaka Siggen, förklarar Daniel.
Några minuter senare har deltagarna ställt upp inne på skjutbanan. Ett dovt slammer fyller rummet när de börjar torrdra sina nya pistoler. De siktar mot de beiga papptavlorna sju meter bort och trycker av. Klick. Klick. Klick.
Det finns ingen ammunition i rummet och Daniel har gett tillstånd till fri lek för att de ska bekanta sig med vapen och hölster. Han har också pekat ut några skillnader mellan Siggen och Glocken som de kan tänka på under tiden. Glocken har ingen hane, så den som har för vana att lägga tummen på hanen vid hölstring får lägga den på manteln i stället. Skyddsorganisationen har identifierat en risk med det här, enligt Daniel. Om det går av ett vådaskott vid hölstring kommer manteln flyga bak och det kan i värsta fall skada tummen.
– Men frågan är om det är så mycket kraft i manteln så att tummen går av. Jag kan också tänka att det är den minsta risken med ett vådaskott, för om det sker vid hölstring så är det kanske värre att man får en kula i vaden eller hälsenan.
Sedan finns det ingen avspänningsregel på Glocken.
– Ni kommer att leta med tummen här och försöka slacka innan ni sänker vapnet. Det gör inget för ni kommer till slut inse att det inte händer någonting.
Deltagarna verkar mest reagera på hur hölstret skiljer sig från det de har haft till Siggen. ”Plastigt”, ”klumpigt, ”trögt”, ”trångt” och ”tjorvigt”, lyder några av omdömena. Daniel vädjar om tålamod.
– Hölstren kommer att kärva en del till en början. Det är inga konstigheter. De är sprillans nya. När ni har nött in dem under de här två dagarna så kommer det att gå betydligt lättare.
Sedan blir det dags att skjuta skarpt. Deltagarna får fylla två magasin med 17 patroner vardera.
– Ett magasin precisionsskytte i egen takt och i valfri cirkel på tavlan. Höj beredskap. Eld! instruerar Daniel.
Det börjar smattra längs raden av poliser och hylsorna flyger i långa bågar från de höjda vapnen och landar i huvudet på kollegor längre bort. En av utbildarna som spatserar bakom skyttarna skrattar till när en hylsa plumsar ner i hans kaffekopp. Det här är en skillnad jämfört med Sig Sauer, reflekterar poliserna när första magget är tömt.
– Tomhylsorna kastas ut på ett väldigt annorlunda sätt. Man får många på sig, konstaterar en av dem och skakar ut en hylsa som har letat sig ner i halslinningen.
En annan spontan reaktion är att det är lättare att hitta riktmedlen på det nya vapnet.
– Den känns stabil i handen och korn och sikte är tydligare, säger en deltagare.
Efter lunchen dag ett är det dags att höja svårighetsgraden med lite snabba tavelvändningar och nödvärnsdrag. Rutinerade utbildaren Pär Sedvallsson håller sig i bakgrunden och analyserar deltagarnas teknik för att se om någon behöver extra coachning inför behörighetsprovet. Han kan se vid vilket lärosäte de har fått sin grundutbildning och under vilken period.
– Charlotte och Hibba kommer ha en nackdel vid drag från hölster för de har gått den gamla skolan där man inte hade patron i patronläge, kommenterar han bland annat.
Pär Sedvallsson, utbildare
Och vad kan man då utläsa av träffbilden där framme på tavlorna? Utbildaren Daniel verkar nöjd när han inspekterar resultatet.
– Det ser generellt jäkligt bra ut. En farhåga som funnits är att ni ska börja skjuta högt eftersom vinkeln mellan kolv och pipa är en annan än på Siggen. Men det kan jag inte se att ni har gjort.
Snarare verkar poliser dra en smula åt vänster när de byter till Glock. Utbildaren Björn har upplevt det själv.
– Det tog lätt över hundra kulor innan jag fick bort min vänsterskruv.
Behörighetsprov för att få nya vapnet
Andra dagen på omställningsutbildningen får deltagarna göra ett behörighetsprov med den nya tjänstepistolen. Det är samma prov som på Sig Sauer. Den som inte klarar provet under utbildningen får göra om det ytterligare två gånger. Blir det underkänt på samtliga tre prov måste man gå om utbildningen. Därefter får man ytterligare tre chanser att klara provet.
Dagen därpå fortsätter skjutövningarna, och sedan följer ett behörighetsprov med nya vapnet. Alla utom en klarar provet. Sista momentet på utbildningen är en övning med vapenlampa som går ut på att söka igenom en mörklagd byggnad på jakt efter en misstänkt farlig och beväpnad inbrottstjuv. Deltagarna rör sig en i taget fram mot ett skydd av stora klossar som har staplats mitt i rummet. De tänder vapenlampan och rundar hörnet med höjt vapen.
Efteråt har deltagaren Fredrik ”Hibba” Hillberg svårt att få ihop deras agerande med juridiken.
– Jag kanske börjar bli trött, men vi ska väl inte rikta vapnet mot någon som vi inte har för avsikt att skjuta. Men för att avgöra om jag har avsikt så måste jag först belysa dem som är där inne.
Utbildaren Daniel medger att det är snårigt.
– Ska man hårddra det så kan jag inte rikta vapenlampan rakt in i kolsvart rum för jag måste först vara säker på mål och omgivning. Men om jag har byggt upp misstanken att personen där inne vill mig illa …
Han låter resonemanget hänga i luften och konstaterar att det är en fråga som de inte kommer hinna reda ut under den här utbildningen. Deltagarna har fått en första introduktion till lampan. Juridik och taktik är något de får återkomma till under kommande Polkonövningar.
Vilka får vapenlampa?
Vapenlampa ska följa med som standard när poliser i kategori Polkon 1 får sina nya tjänstepistoler har Polisens nationella operativa avdelning, Noa, beslutat. I den kategorin ingår ingripandepoliser, spanare och andra funktioner som förväntas behöva göra taktiska ingripanden i sin tjänsteutövning. Gruppen omfattar omkring 11.000 poliser.
*IGV = ingripandeverksamheten
Vad tycker du om att byta vapen?
Robin Hammar, IGV-polis
– Jag tycker att det är bra att gå över till ett modernare vapen. Det gör myndigheten rätt i. Sedan är det bra att man kan manipulera storleken på kolven så att den blir skräddarsydd för en själv.
Största omställningen?
– Det är inte så stor omställning. Jag tycker den är likvärdig när det gäller att skjuta och träffa mål. Det som sitter kvar i muskelminnet från Sig Sauer är slackningen.
Är två dagar tillräckligt för att ställa om till nya vapnet?
– Jag tycker att det är det. Vi har ändå en allmän vapenvana och två dagar är fullgott för att lära sig det nya vapnet i sig.
Charlotte Molarin, gruppchef
– Det har gått förvånansvärt smärtfritt att ställa om. Jag fick det nya vapnet på mitt första pass efter utbildningen. Det skönaste är att det är så otroligt lätt.
Största omställningen?
– Det är egentligen inte kopplat till Glocken utan till hölstret. Jag har inte haft dubbelsäkring tidigare till exempel. Sedan är det många som upplever hölstret som stort. Det är ett mindre problem för mig som har det på benet. Jag vet att flera som bär vapnet på höften har efterfrågat benhölster.
Var två dagar tillräckligt för att ställa om till nya vapnet?
– Ja, det är ju inte så mycket som är annorlunda vad gäller handhavande och säkerhetsregler så det handlade ju mest om att vänja sig vid vapnet.
Fredrik "Hibba" Hillberg, yttre befäl
– Jag är positiv, det måste jag säga. Dels upplever jag att den känns lättare på höften, dels att den känns bra att skjuta med. Ligger bra i handen. Den drar sig lite till vänster. Eller är det jag som siktar dåligt? Har inte kommit på det än.
Största omställningen?
– Jag har inte bytt hölster på länge och det nya har en extra spärr så det är en sak. Sedan fick jag ju lära mig i skolan att inte ha kula i loppet. Jag är van att göra mantelrörelsen vid nödvärnsdraget med andra ord. Så det här är samtidigt ett bra tillfälle att lära om vissa delar.
Är två dagar tillräckligt för att ställa om till nya vapnet?
– Förhoppningsvis, men man kommer säkert vilja öva lite mer när man kommer hem.
