I en debattartikel publicerad i Polistidningen 7 juni 2023 lyfter polisen John frågan om det behövs en femte termin på polisutbildningen eller inte. Skribenten ifrågasätter också nyttan med att polisstudenter skriver kandidatuppsats.

Jag vill bemöta debattartikeln med att säga: ja det behövs en femte termin. Jag vill till och med gå ännu längre och säga att det behövs en sjätte termin.

Låt mig ställa en fråga till oss läsare. Vem av oss, som i stunden läser den här debattartikeln, kan tänka sig ligga i en operationssal där vi vet att kirurgen har lärt sig kirurgin via instruktionsböcker? Kommer du vilja bli opererad av en sådan kirurg? Svaret är NEJ. Vi vill ha en kirurg vars agerande i operationssalen grundas på vetenskap och erfarenhet. Som forskare i polisvetenskap och lärare har jag utbildat många poliser i ämnet hantering av personer med allvarliga psykiska sjukdomar och självmord. Jag vill påstå att poliser behöver ha teorier för att förstå samhällets utmaningar. Polisen behöver ha teorier för att förstå hur människan fungerar.

Det finns ett visst motstånd att akademisera polisutbildningen. Motståndet handlar ofta om precis det som lyfts i Johns debattartikel, varför ska vi skriva en kandidatuppsats? Varför ska vi forska?

Debatten om polisutbildningen har polariserats i det offentliga rummet. En grupp hävdar sig starkt för akademisering av polisutbildningen där vetenskap lyfts upp. Andra vill ha endast beprövade metoder där instruktionsböcker eller handfasta kunskaper ska ges. Jag anser att vi bör lämna det här svartvita tänkandet bakom oss och fundera på hur kan vi bygga broar mellan vetenskap och beprövade metoder. Det är med den inriktningen som akademin kan fungera som bro mellan trovärdig kunskap och instruktionsböcker. Annars blir det som att vi har att välja på att antingen opereras av en kirurg som bara har teoretiska erfarenheter, eller av en som helt saknar teoretiska kunskaper om människokroppen. Frågan är om något av ingreppen blir särskilt bra?

Att skriva uppsatser eller läsa böcker inom ramen för akademin har ett syfte och en funktion. Det handlar inte om att avverka litteratur. Det handlar inte om att bli godkänd i uppsatsen. Det handlar ytterst om att med hjälp av pedagogiska verktyg stimulera och utveckla polisstudenternas analytiska linser och förmågor som behövs i det polisiära arbetet. I utredningsarbetet och i mötet med samhället i stort. Förmågan till kritisk reflektion kring samhällsfenomenen som övas in genom uppsatsskrivandet förbereder polisstudenterna för yrket. Därför vi behöver en viss akademisk utbildning där studenternas klokhet och vishet utvecklas också parallellt med de taktiska polisiära lärande som avses för hantering av komplexa situationer. Hur skulle annars Polismyndigheten lyckas i sitt uppdrag? Om polisstudenterna inte lär sig att hänga med samhällsutmaningar som kan förklaras av samhällsteorier?

Mehdi Ghazinour, professor på polisutbildningen i Umeå, Umeå universitet