Det finns en bild i Josef Wiklunds mobil som han tittar på emellanåt. För att påminna sig själv om hur han vill jobba som polis. Bilden är från Sundsvalls tidning. Från när Greenpeace blockerade transporterna till ett av traktens alla pappersbruk. Josef minns polisinsatsen i samband med aktionen. Att intentionen var att om inte driften påverkades skulle de låta aktivisterna vara en stund.
På bilden avlägsnar en polis till sist en aktivist. Men båda har ett leende på läpparna. Demonstrationen bröts utan större våldsanvändning.
– Min poäng är att vår metod gjorde minst påverkan på alla. Fabriken fungerade. Vi tillgodosåg demonstrationsfriheten. Ingen skadades. Men, flera blev dömda så vi upprätthöll lagen. En sån approach bygger mer förtroende för samhället än att gå in med en våldsinsats.
Aktivisten på bilden var från Italien och lämnade Sverige dömd för olaga intrång, om inte Josef missminner sig.
Sedan 1 mars leder Josef uppdraget med att få nya Polismyndighetens strategi för det brottsförebyggande arbetet i drift. Ett 15-sidigt dokument som beslutades i juni förra året. Fram till mars var han lokalpolisområdeschef i Medelpad. Slutspurten blev intensiv. Våldsutvecklingen i Stockholm och dess kopplingar till kriminella aktörer i Sundsvall ledde i slutet av januari till ett större tillslag på ett antal adresser i centrala stan. Flera personer greps och anhölls. Beslag av bland annat vapen och narkotika gjordes.
Josef har alltid tyckt om kontakten med media. Hemma har han en mängd tidningsurklipp sparade i en kartong. Efter tillslaget var trycket utöver det vanliga.
– Jag tyckte, och tycker, det är viktigt att Polisen också förmedlar en bild av att samhället inte är i förfall. Brotten blir värre, men färre. Det finns så jäkla mycket goda samhällskrafter, idrott och föreningar.
Efter tillslaget kom folk till stationen med så mycket blommor att de fick åka och köpa nya vaser.
Som barn fick Josef spendera en del tid på pappas jobb. Pappa Bengt var kyrkoherde i hemstaden Gävle och Josef följde med honom på sorgebesök, begravningar och krematorier. På kaffe med de gamla i församlingshemmet, någon gång fick han sköta kyrkklockorna. Hemma stod dörren öppen för de med allehanda problem.
– Den uppväxten tror jag formade ett genuint intresse för människor runt mig.
Egentligen hade han rockstjärnedrömmar och ville bli trummis. Gick musikgymnasiet, men när han insåg hur svårt det var att komma in på musikhögskolan tänkte han om. Gick på sjömansskola och jobbade som sjöman. Kom in på officersutbildningen, men var inte helt nöjd. Då kom mamma med insikten: ”polis, kan inte det vara något för dig?” Yrkesvalet stod till slut mellan polis och präst.
– Det som motiverade mig att bli polis var att kunna vara någon som kliver in när något gått illa, vara den som finns där när det brakar ihop.
Han valde polis framför präst för att han inte hade den bergfasta gudstron.
Hans kristna uppväxt har också gjort att förlåtelse är viktigt. Att förlåta, både busar och kollegor, och gå vidare.
Josefs placeringsort är fortfarande Sundsvall, men han har bytt kontor. Och kläder. Som chef hade han på sig den ljusblå skjortan med slips. Chefsskjortan, som han kallar den. Nu den mörkblå med byxor.
– De här känns mer operativa.
Han tror aldrig han kommer jobba civilklädd.
– Jag identifierar mig så mycket som polis.
Han förstår att det kan vara provocerande att säga så, som att man skulle vara mindre polis för att man jobbar civilklädd. Det tycker han inte. Men han säger att för honom är uniformen viktig.
Som uppdragsledare har han en arbetsgrupp på drygt 20 personer från alla regioner knuten till sig. Själv tillhör han enheten Utveckling av brottsbekämpning, UB, på Noa, Nationella operativa avdelningen. Han berättar att när han slutade som lokalpolisområdeschef slutade också telefonen att ringa från en dag till en annan. Han saknar det. Allt är en omställning, men en spännande mix.
– Jag är inspirerad och motiverad att göra något nytt, få jobba med en fråga jag tror är oerhört viktig i vad vi kan hjälpa samhället i för riktning.
Till att börja med har han uppdraget året ut, men han hoppas på en förlängning.
Att han fick frågan om att bli uppdragsledare för en brottsförebyggande strategi beror, enligt honom själv, på att han genom åren ”vurmat” för det förebyggande. En tidigare underställd kallar honom, godhjärtat, för ”en sån här mjukis”.
– Det är lite mjukis, men det betyder inte att vi aldrig ska använda vårt våldsmonopol.
Som exempel på vurmandet nämner han att han lyft in det brottsförebyggande perspektivet på ledningsmöten och i operativa beslut. Han nämner att när Rasmus Paludan var i Sundsvall blev besöket lugnt. Enligt Josef för att Polisen redan hade en etablerad relation med samfunden och imamen, som nu hjälpte till att sprida budskapet att inte låta sig provoceras.
– De ställen i landet där det var minst problem var där samhället, de religiösa samfunden och föräldrar inkluderades i lösningen.
Ett annat exempel han nämner är de två socialsekreterare som sedan nyligen har sin arbetsplats på polishuset i Sundsvall.
– Aktiviteten i sig är inte brottsförebyggande, men tidiga insatser gör att ungdomar har mindre risk att hamna i brott. Och när vi samlokaliserar med socialtjänsten kan vi göra tidiga insatser.
De största vinsterna med att sitta tillsammans tycker han är att det skapar en snabbhet och relationer instanserna emellan.
VAD ÄR BROTTSFÖREBYGGANDE?
Polismyndighetens definition av det brottsförebyggande arbetet är ”sådana aktiviteter som Polisen genomför eller aktivt deltar i med det primära syftet att förhindra att brott begås”.
Källa: Beslut om ny definition av det brottsförebyggande arbetet, 8 december 2017
På Josefs i övrigt ganska tomma skrivbord ligger en utskriven Polismyndighetens strategi för det brottsförebyggande arbetet.
– Inte den mest tummade lektyren, skrattar han och misstänker att den inte blivit så läst av andra poliser.
Han skriver under på att antalet strategidokument inom Polisen tenderar att bli för många. Och att denna tar upp saker som många poliser hört förr.
– Allt som finns i den är gammalt. Men det strategin gör är att den sätter ner foten, den kravställer att det är något vi ska göra. Och den är enkelt skriven, det tycker jag är värt att nämna som något som skiljer den från andra. Och den är inte så lång, ganska greppbar.
Det görs redan mycket bra brottsförebyggande arbete inom Polisen tycker Josef, men att det bygger på enskilda individers kunskap. För att strategin inte bara ska bli ord utan verklighet i polisvardagen tycker han att en beteendeförändring är ett måste, att det behövs en kulturresa på alla nivåer inom Polisen.
– Vi har en kultur som väger tyngre mot repressiva än proaktiva insatser och många tycker att det inte är ett särskilt eftertraktat arbete. Det finns en obalans i det där som är värd att våga utmana. Bara för att du tycker brottsförebyggande arbete är viktigt är det ingen motsats till att lagföra och gripa tjuvar. Man ska ha rätt ansats vid rätt situation.
Ett av skälen till att det förebyggande inte har högre status tror han kan vara att det är svårare att följa upp. Han tycker det är viktigt att Polisen blir bättre på att systematisera och strukturera. Att man orkar ta sig igenom hela kedjan, från början till slut: identifiera ett problem, göra en orsaksanalys, sätta in åtgärder, följa upp och utvärdera.
Målet är att alla poliser i alla funktioner ska jobba brottsförebyggande i vardagen, inte bara i projekt. Att bedrägeriutredaren varje gång berättar för målsäganden att banker aldrig ringer och ber om bank-id, som i sin tur berättar det i sin PRO-förening. Ingripandepolisen som åker på inbrott kan tipsa om grannsamverkan. Josef menar att alla poliser jobbar utifrån olika tidsperspektiv.
– En IG-polis (polis på ingripandeverksamheten, reds anm) har svårare att sitta i projekt. En områdespolis har en annan typ av tidsskala och kan sitta med i en arbetsgrupp. En kommunpolis har ett ännu längre perspektiv. På det sättet kan det bli enklare att tänka nivåspecifikt.
Men allt måste börja med chefer och sen sippra ner, anser han.
– Om inte chefen är intresserad är det väldigt svårt. Men det är en tuff utmaning att orka lyfta det brottsförebyggande arbetet i kombination med krav på utredningsbalanser, lagföringsandelar och förstärkningsrörelser, som är en ganska fysisk materia.
Ett sätt för verksamheten att ta sig an det hela är att ta ett steg i taget.
– Försök inte lösa hela samhällsproblemet på en gång, utan börja med att attackera delarna.
Han tar som exempel a-traktorer. Börja inte med att försöka förändra lagstiftningen utan kolla vad man kan göra på parkeringen där de samlas.
Samtidigt betonar Josef att Polisen inte ska ta på sig hur mycket som helst utan måste bli bättre på att dela lägesbilder och kravställa andra.
– Skolan är i särklass viktigast för att barn inte ska hamna i kriminalitet och missbruk. Polisen är inte ensam i det här.
Men hur ljust ser det egentligen ut för Polisens brottsförebyggande arbete? Två färska exempel. På Aftonbladet debatt i slutet av februari skrev dåvarande polisen Christoffer Bohman att Polisens verktygslåda för förebyggande insatser inte räcker till. Så pass att han sa upp sig och gick till en oberoende stiftelse. En månad senare kom skarp kritik från Riksrevisionen som menar att Polisens långvariga särskilda händelser mot grova brott gör att det lokala brottsförebyggande arbetet blir lidande.
Josef tycker att lagstiftningen är tillräcklig när det kommer till förebyggande insatser.
– Däremot har resurssättningen av Polisens brottsförebyggande arbete fått stå tillbaka. När vi behöver göra förstärkning mot Stockholm är det där man hämtar resursen.
Nu hoppas han på en ändring.
JOSEF WIKLUND
Ålder: 45 i augusti.
Polisbakgrund: Klar polis 2002. Började på Kungsholmens närpolis i Stockholm. Chef sedan 2006, bland annat biträdande närpolischef i Söderhamn och enhetschef Norra Hälsingland. 2015–2023 lokalpolisområdeschef i Medelpad, med avbrott för ett år på FN-uppdrag i Somaliland. Tjänstegrad polisintendent.
Lön: 66 700.
Familj: Tre barn, 20, 17 och 8 år och en sambo.
Bor: I en gammal prästgård i Timrå.
Lyssnar på: Nästan allt, gärna hårdrock. Just nu mycket Slipknot.
Fritid: Segling, musik (spelar fortfarande gärna i band), radiostyrda flygplan, laga snöslungor, fixa huset.
Förebild: ”Privat min pappa. I jobbet min mentor Sten Sundqvist som jag var biträdande chef åt i Söderhamn i mitt första chefsuppdrag. Jag var 28 år. Han vurmade för öppenhet, att Polisen är en samhällsaktör som ska ta plats i lokalsamhället, och för ett humant ledarskap.”
Josef tar upp mobilen igen och visar ett gammalt klipp. Från tiden han jobbade i Söderhamn och spelade trummor i polisbandet SWAT. De spelar Judas Priest Breaking the law på invigningen av en fritidsgård. Han säger att han gjort det till lite av en grej. Att ställa upp i andra sammanhang än de strikt polisiära.
– Det är en del av min extroverta personlighet, att bryta stereotypen av polisen. Nu tycker jag mig se fler initiativ till att berätta andra berättelser, att man utmanar bilden av att en polis är en våldsbenägen fascist.
Är det brottsförebyggande?
– Inte direkt, men jag vågar påstå att om vi bygger förtroende för samhället kommer samhället leverera information till oss och hjälpa oss när vi behöver det. Och jag tror att sådana här aktiviteter påverkar förtroendet för Polisen. Men det är en balansgång, det har nog inte fallit alla i smaken och får inte bli flamsigt heller.
