Målsättningen att poliskåren ska spegla befolkningen är inte ny. Den har funnits i decennier, och ett motsvarande mål gäller för andra statliga arbetsgivare. I budgetpropositionen för 2023 kan man läsa att ”andelen anställda i staten med utländsk bakgrund ska öka på alla nivåer”. Varför då? kan man undra. I boken Polisvetenskap – en introduktion skriver Otto Petersson att fyra skäl brukar anges när man talar om poliser:
- Kompetens – Genom att anställa medarbetare som har en annan bakgrund än majoritetsbefolkningen får man in ny kunskap och nya perspektiv.
- Förtroende – Bred rekrytering är viktig för att minoritetsgrupper ska få tillit till Polisen.
- Rättssäkerhet – Mångfald inom poliskåren antas leda till större vidsynthet och minskad risk för diskriminering.
- Demokrati – utbildning och deltagande i yrkeslivet är förmåner som staten förfogar över och som ska göras tillgängliga för alla medborgare.
Andel (%) med utländsk bakgrund
Avser personer som är utrikes födda eller inrikes födda med två utrikes födda föräldrar. Källa SCB och Polismyndigheten.
No Data Found
Otto Petersson jobbar numera som tillförordnad chef för Arbetsmiljö och kultur vid Polisens HR-avdelning. Polistidningen frågade honom varför så lite har hänt sedan 2015 vad gäller poliser med utländsk bakgrund. En ökning med knappt 1 procentenhet är inte mycket, särskilt med tanke på att andelen i befolkningen (18– 65 år) ökade med dryga 5 procentenheter under samma period. Har den här frågan inte varit prioriterad?
– Sedan 2017 har vi sökt med ljus och lykta efter alla kompetenta sökande oavsett bakgrund eftersom vi har haft ett uppdrag att bli fler poliser. Med de breda kampanjer som gjorts har vi haft förhoppningen att andelen med utländsk bakgrund ska öka. Men det kan man ju se, bland annat i de siffror du presenterar, att så har inte blivit fallet.
Otto Petersson, chef för Arbetsmiljö och kultur vid Polisen.
Problemet är inte främst att för få med utländsk bakgrund söker polisutbildningen, enligt honom. Ser man på de senaste fem åren har andelen legat mellan 21–25 procent. Det motsvarar i stort sett befolkningssammansättningen om man
drar bort de runt 40 procent i den här gruppen som saknar svenskt medborgarskap och därför inte är behöriga att söka.
– Det tycker jag vi har missat lite grann i diskussionen. För nu får man lätt känslan att folk med utländsk bakgrund är ointresserade av att bli poliser. Så är det inte.
Det stora problemet är att sökande i den här gruppen faller ifrån under antagningsprocessen i högre grad än andra. Bland dem som börjar utbildningen har bara 7–11 procent utländsk bakgrund. Att personer med utländsk bakgrund underkänns oftare bör ha varit känt för Polisen ganska länge. Det framgår av den statistik som Plikt- och prövningsverket redovisar halvårsvis och uppmärksammades av Sveriges Television 2021. Men än så länge har inte myndigheten något svar på varför det är så. Otto Petersson ser tre möjliga förklaringar.
- Att det finns moment i prövningen där personer med utländsk bakgrund missgynnas av någon anledning.
- Att vissa kompetenser i den här gruppen inte räknas eftersom de inte mäts, till exempel flerspråkighet.
- Att många ambitiösa och kompetenta personer med utländsk bakgrund söker sig till andra utbildningar.
En förklaring till det senare skulle kunna vara att polisyrket har lägre status bland invandrare från vissa länder än bland svenskar i allmänhet. Att föräldrar i denna grupp uppmuntrar sina studiebegåvade barn att läsa till exempelvis läkare eller ingenjör i stället. Erfarenheten från hemlandet är kanske att poliskåren är korrupt och en förlängd arm åt en repressiv regim. Polisen håller nu på med en fördjupad analys av antagningen till polisutbildningen och andra delar av mångfaldsarbetet i samarbete med bland annat konsultfirman Price Waterhouse Coopers. Det är ännu oklart när den ska bli färdig.
”Det krävs ett hästjobb”
Martin Lazar, samordnande kommunpolis i Botkyrka och ordförande i föreningen Eklöven, är inte överraskad över att utvecklingen går trögt.
– Det är en anledning till att vi startade en förening. Det finns ett behov av att kraftsamla tillsammans med myndigheten.
Eklöven består av anställda inom Polisen som vill se en ökad mångfald på alla nivåer i myndigheten. I chefsleden är representationen ännu sämre, enligt Martin Lazar. Han tror inte att det kommer ske över en natt och arbetet kan inte bygga på enstaka eldsjälar. Det behövs en nationell strategi och en uthållighet för att påverka attityder både inom Polisen och i de minoritetsgrupper som man vill locka.
– Jag märker att många personer med annan etnisk bakgrund har ett sämre självförtroende och tror att de inte skulle klara ett jobb inom Polisen. De behöver förebilder som speglar dem och visar att det går. Och det krävs ett hästjobb med att informera om vad polisjobbet handlar om. Vi tar för givet att alla känner till vår roll men så är det långt ifrån.
Nilüfer Bedir jobbar som civilanställd utredare och sitter också i styrelsen för Eklöven. Hon ser en risk för ett bakslag i och med uppmärksamheten kring de så kallade spionbröderna som nyligen dömdes i hovrätten. Nu talas det om skärpta krav i säkerhetsprövningen för personer med utländsk bakgrund.
– Det är allmänt bra att säkerhetsarbetet hela tiden förbättras, men samtidigt är det viktigt att det inte blir ett rättssäkerhetsproblem där en anställd blir underkänd av orsaker som ligger helt bortom den egna kontrollen. Exempelvis att man inte kan säga upp sitt dubbla medborgarskap.
Hon tror att debatten kring spionbröderna kan göra att personer med utländsk bakgrund inte ens söker till Polisen.
– Det finns en risk att man på förhand känner sig dömd. Att man ska läsa en utbildning i två år för att sedan inte klara av säkerhetsprövningen eller inte kunna göra karriär som alla andra i myndigheten. Det riskerar att skapa ett a och b-lag baserat på ens etnicitet vilket vore mycket olyckligt.
