Ord står mot ord i frågan om rikspolischef Anders Thornberg kände till att det fanns en risk för att Mats Löfving skulle ta sitt liv redan innan den kritiserade presskonferensen i februari. Det var då utredaren Runar Viksten hävdade att Mats Löfving hade gjort sig skyldig till flera fall av jäv och att rikspolischefen borde överväga att avskeda honom. Senare samma kväll hittades Löfving död i sitt hem. Enligt Maria Jensen, regionalt samordnande huvudskyddsombud i Stockholm, fick rikspolischefen flera varningar om att Löfving var suicidal under veckorna innan och samma morgon som presskonferensen. Men Thornberg själv förnekar att han nåtts av några sådana uppgifter.
I diskussionen om vem som visste vad och när har uppmärksamhet riktats mot Mats Löfvings tjänstevapen och hur det hanterades när Löfving-Staaf-affären började rullas upp kring årsskiftet. Lämnade Löfving in vapnet på eget initiativ eller var det arbetsgivaren som tog det ifrån honom därför att han mådde psykiskt dåligt av den negativa uppmärksamheten? Det senare skulle tala för att även rikspolischefen var medveten om Löfvings tillstånd.
Enligt Polismyndigheten lämnade Löfving in sitt tjänstevapen någon gång mellan den 5 december 2022 och 21 februari 2023. Det framgår av den utredning om Löfvings död som Polisen har gett in till Arbetsmiljöverket. Uppgiften finns med i ett avsnitt med rubriken ”Åtgärder som vidtogs för att förebygga ohälsa”. Enligt Aftonbladet, som citerar ”en centralt placerad källa” inom Polisen, var det högt uppsatta kollegor till Löfving som såg till att han blev av med vapnet. Skälet ska ha varit hans dåliga psykiska mående. Och enligt tidningen har flera av varandra oberoende källor ifrågasatt varför Löfving skulle fråntas vapnet om det inte handlade om psykisk ohälsa. I ett svar till Aftonbladet skriver Polisen att påståendet att det finns ett beslut om att frånta Mats Löfving sitt tjänstevapen på grund av ”psykisk ohälsa” är direkt felaktigt. Något sådant beslut fattades inte, enligt myndigheten, utan ”Mats Löfving lämnade in sitt tjänstevapen”.
Polistidningen begärde redan i mars ut eventuell dokumentation kring Löfvings återlämnande av tjänstevapnet. Den främsta anledningen var att vi ville utesluta att vapnet hade någon koppling till hans död. Polisen har ett ansvar avväpna anställda som är psykiskt instabila och riskerar att använda sina tjänstevapen för att skada sig själva eller andra. Säkerhetsavdelningen avslog vår begäran med motiveringen att det inte fanns någon allmän handling som motsvarade vår begäran och att uppgifter om vem som har vapen och under vilka tidsperioder är hemliga. Men senare gick alltså myndigheten själv ut med att Löfving hade lämnat in tjänstevapnet före sin död och då gjorde tidningen ett nytt försök att få ut dokumentationen kring detta.
Den här gången hamnade vår begäran hos en chef vid Polisens regionkansli i Stockholm i stället för hos säkerhetsavdelningen. Hon kände själv inte till hur Löfvings vapen hade hanterats men efterforskade saken och redovisade sina fynd i ett PM som hon skickade till Polistidningen. Där kan man se att hon först frågade en kvinna som hade varit sekreterare åt Löfving under hans tid som regionpolischef. Hon berättade att ”de vapen” som Löfving hade tillgång till förvarades i ett särskilt dokumentskåp på hans tjänsterum. När chefshärvan började rullas upp och Löfving omplacerades till rättsavdelningen kom företrädare för säkerhetsavdelningen och hämtade vapnen. Därefter bytte den tillträdande ställföreträdande regionpolischefen kod till skåpet. Sekreteraren kände inte till om något av detta hade dokumenterats.
Chefen på regionkansliet frågade vidare på säkerhetsavdelningen och då visade det sig att det trots allt fanns dokumentation om Löfvings återlämnande av tjänstevapnet, till skillnad från vad säkerhetsavdelningen hade uppgett för Polistidningen tidigare. Handlingen i fråga förvarades hos myndighetens säkerhetschef Ari Stenman. Men han lät meddela att den var sekretessbelagd i sin helhet. Polistidningen bad om ett överklagbart myndighetsbeslut i sekretessfrågan, vilket vi fick och även har överklagat.
Ari Stenman, säkerhetschef på Polismyndigheten.
Foto: Polismyndigheten.
Av myndighetsbeslutet framgår att juristen på rättsavdelningen delade Stenmans bedömning att samtliga uppgifter i handlingen var sekretessbelagda. Hon hänvisar till en sekretessregel som skyddar uppgifter som hänför sig till verksamhet som avser särskilt personsäkerhetsarbete enligt 2 a § polislagen. Polisens personsäkerhetsarbete handlar om att skydda vittnen, brottsoffer och andra som lever under hot från exempelvis organiserad brottslighet. Men även medlemmar i polisledningen omfattas av myndighetens personssäkerhetsarbete eftersom det kan finnas en hotbild mot dessa höga företrädare för Polisen.
Säkerhetschef Ari Stenman vägrar låta sig intervjuas muntligen av Polistidningen. Han svarar inte på mejl som skickas direkt till honom. All kommunikation måste gå via Polisens nationella mediecenter som vidarebefordrar våra mejlfrågor till Stenman som sedan skickar sina svar via mediecenters e-postlåda. Möjligheten att ställa följdfrågor har därför varit mycket begränsad.
Polistidningens första fråga var förstås varför Säkerhetsavdelningen påstod att det inte fanns någon dokumentation om att Löfving hade lämnat in sitt tjänstevapen när vi frågade första gången i mars i år. Så här svarade Ari Stenman via mejl:
Vid din första begäran gjordes tyvärr en alltför snäv sökning av allmänna handlingar enbart internt på säkerhetsavdelningen, vilket resulterade i att någon handling som motsvarar det som efterfrågades inte kunde identifieras och du fick det svaret. Senare gjordes, på inrådan från rättsavdelningen, en bredare sökning och då kunde en kvittens på inlämnat tjänstevapen hittas hos vapengruppen i polisregion Stockholm.
Polistidningen mejlade tillbaka och frågade om kvittensen är den enda dokumentation som finns om att Löfving återlämnade sitt tjänstevapen. Finns det inget nedskrivet om tillfället då medarbetare på säkerhetsavdelningen kom till Löfvings tjänsterum i Stockholm och hämtade ut tjänstevapnen i hans dokumentskåp? Frågan besvarades via mejl av Karin Styrenius på nationellt mediecenter: ”Kvittensen är den allmänna handling som finns.” Polistidningen frågade om det fanns någon icke allmän handling som dokumenterade händelsen. ”Det vet vi inte just nu eftersom de flesta är på semester”, svarade Karin Styrenius.
