Den aktuella polisaspiranten skildes från polisutbildningen bara en dryg månad innan hon var färdig och skulle anställas som polisassistent. Anledningen var att Polisens säkerhetsavdelning hade dragit in hennes säkerhetsklassning. Beslutet hade föregåtts av en säkerhetsprövningsintervju där aspiranten bland annat hade fått frågor om sina alkoholvanor och om en våldtäkt som hon hade utsatts för. Ytterligare några månader senare omprövade säkerhetsavdelningen sitt beslut, vilket innebar att hon kunde anställas som polis trots allt.
Men Polisförbundet stämde arbetsgivaren i Arbetsdomstolen för att ha:
- Kränkt polisens föreningsrätt genom att neka henne att ta med en facklig förtroendeman till säkerhetsprövningsintervjun.
- Könsdiskriminerat polisen genom att ställa frågor till henne som en man aldrig skulle ha fått.
Enligt förbundet hade polisen under intervjun fått frågor om hon var berusad när hon blev våldtagen och om det var lämpligt att som kvinna röra sig ensam utomhus sent på natten. När hon blev tillfrågad om sina alkoholvanor ska en av säkerhetsavdelningens utredare ha ifrågasatt att en ”så liten tjej kunde dricka så många öl”. Hon ska också ha fått frågor om hon var lättklädd på bilder i sociala medier. Utifrån detta yrkade förbundet på skadestånd och diskrimineringsersättning på sammanlagt 450.000 kronor.
I sitt svar på stämningen svarade staten genom Arbetsgivarverket att den inte hade kränkt den aktuella polisens föreningsrätt eller utsatt henne för diskriminering. Enligt Arbetsgivarverket tillåts inga bisittare vid säkerhetsprövningsintervjuer, oavsett om de är fackliga förtroendemän eller inte. Ett skäl är att det kan komma fram hemliga uppgifter under intervjun som en bisittare inte får höra. Det skulle också kunna försämra kvalitén på intervjun, enligt Arbetsgivarverket. ”Att tillåta bisittare vid säkerhetsprövningsintervjuer skulle innebära en inte obetydlig risk för att det uppfattas som att arbetsgivaren signalerar att säkerhetsprövningsintervjun utgör en situation där parterna har motstridiga intressen samt att den intervjuade personen är i behov av ett ombud för att tillvarata sin rätt”.
Arbetsgivarverket nekade också till att Polisens säkerhetsavdelning hade ställt sådana kränkande och diskriminerande frågor under intervjun som Polisförbundet hade påstått. Den aktuella polisen hade fått frågor om våldtäkten som hon hade utsatts för, om sina alkoholvanor och användning av sociala medier, men inte formulerade på det sätt som Polisförbundet hävdade.
I sin dom bedömer Arbetsdomstolen att polisens föreningsrätt inte blev kränkt när hon nekades att ha en facklig representant med vid intervjun. Arbetsgivarens syfte var inte att hindra henne att utnyttja sitt medlemskap i Polisförbundet utan ”…motiverades med Polismyndighetens rutiner och syn på hur säkerhetsprövningar bäst genomfördes”.
I diskrimineringsfrågan konstaterade arbetsdomstolen att ord står mot ord när det gäller vilka frågor som ställdes under säkerhetsprövningsintervjun och hur dessa var formulerade. Ingen av parterna är mer trovärdig än den andra, enligt Arbetsdomstolen. Eftersom bevisbördan ligger på den som påstår att diskriminering har skett, ogillade Arbetsdomstolen Polisförbundets talan även i denna del.
Utgången i målet innebär att Polisförbundet måste betala 212.500 kronor till staten för rättegångskostnader.
