Det är många som drar i Marie Borg. Utländska och svenska medier, poddare och författare som skriver böcker med bomber och granater i intrigen. Alla vill de höra hennes tankar om landet där sprängningar har blivit vardag i kriminella konflikter. Något som saknar motsvarighet på andra håll.
– Jag har börjat begränsa mig till de stora medierna och tänker att de andra får plocka från de intervjuerna.
Men en tidning för poliser prioriterar jag, för jag märker att det finns ett stort intresse för vår verksamhet inom myndigheten. Marie Borg har sitt kontor i en byggnad på Polisens vidsträckta övningsområde i Sörentorp norr om Stockholm. Det är varmt och de öppna fönstren släpper in ett frenetiskt fågelkvitter från skogsdungen utanför. Vid mötesbordet står en golvfläkt och snurrar.
Att hon skulle hamna här som chef för Polisens nationella bombskydd var ingen självklarhet. Faktum är att hon aldrig hade tänkt i de banorna när hon fick frågan om att söka jobbet. Bombskyddets dåvarande chef skulle gå i pension och behövde ersättas. Själv var hon kanslichef i Stockholm Nord på den tiden.
– Jag har alltid varit intresserad av det operativa och har jobbat som yttre befäl, chef för ordningsverksamheten och som närpolischef. Men att gå till bombskyddet var något helt annat. Det är kanske den största omställning man kan göra utan att helt byta myndighet.
Marie Borg
Jobb: Chef för nationella bombskyddet inom Polisen.
Ålder: 55 år.
Bor: I Stockholms läns södra delar.
Familj: Två barn.
Fritid: Löpning och ridning. Har haft egen häst tidigare men rider nu på andras, och har övergett hoppningen för dressyr.
Hon hade inga särskilda kunskaper eller teknikintresse innan hon kom hit, så hon har fått plugga.
– Det har blivit en del bläddrande i instruktionsböcker om ammunitionsröjning. Jag behöver inte kunna desarmera en bomb själv men jag måste förstå delarna i det för att kunna företräda den här verksamheten.
Fördelen är att hon kan använda sin egen bakgrund som exempel på att man inte behöver vara ett teknikfreak för att jobba här.
– Det räcker med en nyfikenhet och en vilja att lära sig, sedan ger vi all utbildning. Oavsett om man söker som bombtekniker eller till en stödfunktion.
Under sina fem år på bombskyddet har hon sett en förskjutnin i de sprängningar som sker i den undre världen. Tidigare gjordes det mer i utpressningssyfte vid restauranger, bilverkstäder och andra näringsverksamheter. Nu riktar sig många dåd mot privatbostäder, ofta i flerfamiljshus, där det bor någon gängkriminell eller dennes anhöriga. På det sättet har sprängningarna blivit farligare för allmänheten, enligt henne.
Nationella bombskyddet
Bombskyddet är en sektion vid Nationella operativa avdelningen med omkring 135 anställda. Den har tre så kallade baseringar i Stockholm, Göteborg och Malmö. Där jobbar bombtekniker, hundförare och annan personal med uppdrag att hitta och hantera farliga föremål och ämnen.
Sedan 2019 ingår också ett bombdatacenter med personal från Polisen, Säpo och Försvarsmakten som jobbar med underrättelseinhämtning och den nationella lägesbilden kopplat till sprängningar och explosiva varor.
Bombskyddet får mycket uppmärksamhet när det blir en topp i sprängningarna, som i Stockholm i början av året. Men arbetet mot sprängningar pågår hela tiden, poängterar Marie Borg. Bombskyddet har
inga egna utredare men jobbar allt tätare med de stora utredningarna som är kopplade till gängkonflikterna.
– Vi sitter inte bara och väntar tills det har sprängts eller någon har hittat ett misstänkt föremål, utan vi är med mycket tidigare i dag, till exempel vid husrannsakningar.
Vad är poängen med det?
– Att vi kan se saker som bara vi känner igen som komponenter i bombtillverkning. För en vanlig polis kan det se ut som vilken verkstad som helst.
Det händer också att bombskyddet sitter med vid förhör där man behöver ställa detaljfrågor om kemikalier som används i bombtillverkning, eller där det krävs särskild kunskap om speciallagstiftningen kring explosiva varor.
En annan viktig del är att jobba förebyggande för att begränsa de kriminellas tillgång till sprängmedel. Många av de bomber som används innehåller civila sprängmedel som har läckt från sprängföretag som verkar legalt i landet. När tidningen Dagens Arbete gick igenom domar och förundersökningar från de senaste fem åren identifierade man över 500 kilo sprängmedel som hade stulits från platser där dynamit används, som stora byggen och infrastrukturprojekt.
Ett problem är att kommunerna, som är tillstånds- och tillsynsmyndighet, går på knäna och inte hinner kontrollera alla företag och deras anställda. Bombskyddets personal gör vad de kan för att stödja kommunerna, enligt Marie Borg, särskilt om man får signaler om att ett visst företag inte sköter sig.
– Det kan vara fall där anställda har påträffats med sprängmedel utanför arbetet eller där vi har bakspårat sprängmedel som använts i kriminella sammanhang till ett visst företag.
Enligt Marie Borg har möjligheten till bakspårning ökat genom det bombdatacenter som inrättades inom bombskyddet år 2019. Centret samlar underrättelseinformation om sprängningar och explosiva varor i hela landet, och kan hjälpa till att se mönster, till exempel om olika bombdåd är kopplade till en och samma bombbyggare.
Vilka är det som bygger bomber?
– Det är ofta personer med någon kriminell historia kombinerat med en bakgrund i ett tekniskt yrke, till exempel som elektriker. Eller bara allmänt tekniskt överintresserade personer.
Hon tror inte att det finns jättemånga av dem, för det märks när en åker fast.
– Det har varit ett antal domar mot bombbyggare de senaste två åren. Då minskar tillgången och det kan vara lugnt ett tag.
Men i grund och botten är både sprängningar och skjutningar kopplade till gängkonflikterna och samhällets förmåga att få bukt med dessa. Där tycker hon att Polisen nu börjar hitta fungerande metoder för att bryta våldsspiralerna i ett tidigare skede.
– Den uppmärksamme noterar att det nu görs fler frihetsberövanden i direkt anslutning till olika händelser.
Hon tror att utmaningen blir att hålla i det här arbetssättet över en lång tid.
– Alla särskilda insatser bemannas av poliser som annars skulle ha gjort andra saker, och det är inte onödiga saker, så risken är att problemen växer någon annanstans under tiden.
