Det var början 90-tal. Göran Duesgård grunnade på ett bekymmer. Han hade jobbat som trafikpolis i Göteborg sedan 1968 och tänkt så många gånger att polisbilarna borde synas bättre i mörker, även när de inte ryckte ut.
Till slut kom han på idén med ett fast svagt blått ljus på taket och började experimentera hemma i garaget. Monterade små glödlampor i ”pottorna” som satt på den tidens polisbilar och drog en kabel genom rutan till cigarettändaruttaget.
– Vi provade lampan på en ordinarie polisbil lite i smyg och kunde se en otrolig effekt på bilisters regelefterlevnad när vi körde på motorvägen i mörker. Storfräsarna saktade hastigheten, folk drog på sig bältena och lastbilschaufförerna rättade till lyset.
Efter det började en lång byråkratisk process. Först fick de tillstånd att prova det fasta blåljuset på tre bilar i Göteborg och Vänersborg, och genom åren har det gjorts fler utvidgade tester. Göran har hela tiden legat på beslutsfattare och handläggare, både inom Polisen och politiken. Så pass att han till slut fick smeknamnet ”den envetne göteborgaren”. När han gick i pension 2008 tog sonen Johan över och ringde och skrev med jämna mellanrum för att höra vad som hände. Det har tänts vissa hopp längs med vägen, men alltid landat i besvikelse.
Många turer senare kom så lagändringen 1 oktober som ger poliser rätt att använda det fasta blå skenet i ljusrampen. Man har visserligen fått använda det tidigare, men det har byggt på att Polisen sökt dispenser från Transportstyrelsen. Den 1 oktober ändrades trafikförordningen så att det blir permanent.
– Att till slut segra över bakåtsträvarna känns gott, säger Göran.
När han fick höra att lagändringen skulle träda i kraft ringde han till infrastrukturministern för att fråga om han visste varifrån idén kom. Han fick inte prata med honom, men med en av hans medarbetare.
– Jag tror vi pratade i 50 minuter. De hade ingen aning.
Så är det detta med namnet. Till en början kallade Polisen det fasta blå ljuset för cruise light, men har gått över till att säga identifieringsljus. Man tyckte cruise light ledde fel eftersom ljuset kan vara på både när man kör och står still. Men det står fortfarande CRUISE på knappen i bilen och Göran gillar inte det namnet.
– Cruise light låter lite raggaraktigt tycker jag. Jag kallar det hellre polisljus eftersom det är endast polisen som har tillstånd att använda blått inte blinkande ljus.
Förutom lagändringen skedde en till förändring den 1 oktober. Tidigare kunde man inte ha på identifieringsljuset i hastigheter över 50 kilometer i timmen. Den begränsningen har nu tagits bort. Det finns i övrigt inga skrivna regler kring när identifieringsljuset får användas utan det är ytterst poliserna i bilen som avgör när det ska sättas på.
GÖRAN DUESGÅRD
Ålder: 78.
Bor: Lerum.
Familj: Fru, tre barn och fyra barnbarn.
Förebild: Samma som ovan.
Tänkta situationer är exempelvis vid patrullering, trafikkontroller och i krogmiljöer under stängning. Eller om man jobbar trygghetsskapande i oroliga områden, står vid demonstrationer eller fotbollsderbyn. Tanken är att det ska vara på när man vill förstärka sin polisiära närvaro, men inte måste påkalla fri väg.
Identifieringsljuset lyser med bara två procent av ljusstyrkan, och om Göran fick bestämma skulle det vara på jämt.
– Med tiden kommer det nog bli så. Lite som med taxi kommer det vara tänt hela tiden. Folk upplever polisnärvaro på ett helt annat sätt och det är ju det Polisen varit ute efter alla år.
Inför lagändringen beställde Polisen en studie av Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, för att testa och utvärdera identifieringsljusets effekter. Resultaten visade på att ett fast blått ljus gör polisen mer synlig och allmänheten mer trygg. Det visade sig också vara gynnsamt för att lugna trafiken. Det fanns inte något som talade emot att använda identifieringsljus och ingenting som tydde på att det kan misstolkas, enligt forskarna.
Det är inga resultat som överraskar Göran. Speciellt i oroliga tider med skjutningar tycker han att ljuset är fenomenalt i trygghetsskapande syfte. När polisen är på plats i utsatta områden ger det fasta blåljuset dubbel närvaro, menar han.
– Dels ser allmänheten poliser som går, dels ser de polisbilarna de inte sett annars. Det kan ha en lugnande effekt och folk känner sig kanske lite tryggare under tiden de är där. Åker de dit för att lugna ner situationen är det inget vidare att åka dit med roterande ljus.
I nästan varenda nyhetssändning Göran tittar på ser han polisbilar med identifieringsljuset påslaget.
– Jag vet inte hur många gånger jag sett mitt ljus på tv. Ja, jag kallar det för mitt.
Att hans förslag nu blivit lag gör honom stolt. Framför allt inför de fyra barnbarnen. Han har varit ute och övningskört en del med dem och när de sett bilar med påslaget identifieringsljus har de utbrustit ”Titta farfar, där är ditt ljus!”.
– Sånt känns bra.
Göran är ute och går en hel del. Han försöker gå en halvmil varje dag för att hålla formen och diabetesen i schack. Det händer att poliser som känner igen honom tänder ljuset och vinkar när de åker förbi. Han säger att de bara har positiva kommentarer, men att en sak skaver.
– De flesta tycker det är för jäkligt att man inte fått någon form av belöning. Skulle du gjort en sån grej för Volvo skulle du fått minst ett par hundra tusen. Men det är väl så att de har ingen aning var det kommer från. Det måste bero på att det gått så lång tid. Men det är inte för sent än.
Göran beskriver identifieringsljuset i nästan poetiska ordalag – mjukt, fint och stilla. Han tycker det är bra att ställa upp i Polistidningen för att påminna om varifrån förslaget en gång kom.
– Från en enskild polis, inte från någon stor kommitté. Det visar att det går att påverka, även om det tar 30 år.
