Inför valet 2022 planerade Polistidningen ett reportage om de livvakter som skyddar ministrar och andra högprofilerade politiker. En självklar person att intervjua i ämnet var Säpos dåvarande huvudskyddsombud Benny Larsson. Han hade vid den här tiden uttalat sig i Dagens Nyheter om det ansträngda läget vid personskyddet. Enligt honom fanns det ett ”akut behov” av fler livvakter för att skydda de folkvalda utan att samtidigt äventyra livvakternas säkerhet och arbetsmiljö. Men när Polistidningen bad om en egen intervju tackade han vänligt men bestämt nej, och mellan raderna kunde vi utläsa att hans framträdande i Dagens Nyheter hade lett till viss turbulens inne på Säpo.
Benny Larsson
Ett år senare återkommer vi till Benny Larsson som nyligen har gått i pension. Han berättar om upprinnelsen till artikeln i Dagens Nyheter och varför han inte ställde upp i Polistidningen efter det.
– Det var journalisten som ringde upp mig och hon hade uppenbarligen blivit kontaktad av någon hos oss och fått höra att det var helt uppåt väggarna arbetsmiljömässigt på personskyddet.
Benny Larsson tyckte att bilden var överdrivet mörk och rent av felaktig i vissa delar.
– Jag rättade en del och jag tror att artikeln blev mer nyanserad än den hade blivit annars. Kritik ska bygga på sakliga grunder. Men när ledningen för personskyddet läste artikeln gick de i taket.
Varför?
– Det finns en ovilja att säga till vår uppdragsgivare, alltså regeringen och riksdagsledamöterna, att personskyddet behöver betydligt mer pengar än vad som anslås för att upprätthålla förmågan, attraktionskraften och inte minst kvalitén. Att duktiga poliser tidigare stod på kö för att bli livvakter men att man nu har fått sänka kraven i antagningen för att fylla platserna.
Det som framför allt störde Benny Larsson i efterspelet till DN-artikeln var ett mejl som en chef vid personskyddet skickade till alla på enheten. Enligt Benny Larsson raljerade chefen osakligt över hans uttalanden i artikeln.
– Så varför ställde jag inte upp på intervju med Polistidningen? Var det ett uttryck för tystnadskultur? Ja på ett sätt, eftersom jag fick på skallen från vissa personer i ledningsfunktion när jag uttalade mig i Dagens Nyheter.
Samtidigt tycker han att det är intressant att andra chefer uttryckte uppskattning för artikeln.
– De flesta berömde mig lite avsides på tu man hand, vilket säger en del om tystnadskultur och hierarki. Men en och annan i myndighetsledningen gav faktiskt öppet sitt gillande i ledningens korridor.
Benny Larsson ser Säkerhetspolisens kommunikationsenhet som en starkt bidragande orsak till att anställda drar sig för att prata. Enheten byggdes upp av nuvarande rikspolischef Anders Thornberg i början av 2000-talet när Säkerhetspolisen fortfarande var en del av Rikspolisstyrelsen.
– Tanken var att öka öppenheten men på senare år har man bidragit till en tystnadskultur eftersom man vill kontrollera vad alla säger. Det ska skrivas talepunkter inför intervjuer och sedan vill man kontrollera och veta vad journalisten frågade om.
Han tycker att hela kommunikationsenheten alltmer liknar en nyhetsredaktion där ingen längre har erfarenhet eller kunskap från den operativa verksamheten. Att Säpos anställda är påpassade av kommunikationsenheten har även Polistidningen märkt av. När vi gjorde vårt reportage om myndighetens livvakter fick dessa bara intervjuas i närvaro av en pressekreterare, vilket motiverades med att pressekreteraren skulle kontrollera att livvakterna inte sade något hemligt.
Enligt Benny Larsson leder kommunikationsenhetens starka inflytande till en urvattnad och tillrättalagd kommunikation i förhållande till medborgarna.
– Ta det här med att hotbilden höjdes från en trea till en fyra på skalan. Nu bedömer vi att Sverige är ett ”prioriterat mål”, var budskapet. Men vad betyder det? Hur gör Säpo den bedömningen? Varifrån kommer hotet? Är det al-Qaida eller al-Shabab med anledning av koranbränningarna? Vi kommunicerar men säger egentligen ingenting som vägleder samhället om hur hoten ska förstås.
Ett annat problem, enligt honom, är när myndighetsledningen inte kommunicerar direkt med medarbetarna utan går omvägen via kommunikationsenheten, vilket resulterar i en ”proffskommunikation” som är väldigt intetsägande. Han nämner härvan kring de två spionbröderna som exempel.
– En av dem hade ju varit anställd hos oss och när det blev känt lade ledningen, tillsammans med kommunikationsenheten, mycket krut på att informera externt om hur vi förhöll oss och agerade i frågan.
Samtidigt fanns stora brister i den interna kommunikationen, upplevde han. ”Åtgärder är vidtagna”, var ungefär vad de anställda fick höra.
– När jag lyfte det i större forum på myndigheten möttes jag av en iskyla. Vi har visst kommunicerat, blev svaret, följt av en massa floskler och halvsanningar om hur det hade gått till.
Men den kanske viktigaste informationen fick de anställda via media när åtalet blev offentligt – nämligen att spionen hade läckt Säpoanställdas personuppgifter till Ryssland.
– Innan dess fick vi ingen intern information om utredningens eventuella konsekvenser för oss anställda. Det här har jag kritiserat och inte heller det föll i god jord.
Benny Larsson säger att han är väl medveten om att informationshanteringen är komplex i en myndighet som Säpo vars verksamhet till stora delar är hemlig.
– Men desto viktigare att man förhåller sig sakligt och öppet där det är möjligt, och tillåter de som kan specifika ärenden och Säpo:s verksamhet att själva avgöra vad som ska kommuniceras eller ej.
Polistidningen har bett Säkerhetspolisen kommentera Benny Larssons uppgifter om att myndigheten har fått sänka kraven vid rekrytering av livvakter. I ett mejl skriver Säkerhetspolisen att man sedan flera år tillbaka har tagit bort kravet på att ha jobbat minst fem år som polis för att kunna söka livvaktstjänst. Myndigheten säger sig däremot inte ha sänkt intagningskraven som sådana: ”Våra intagningskrav utvecklas allt eftersom, med de är inte sänkta”.
”Vi försöker vara så transparenta som möjligt”
Säkerhetspolisen skulle gärna släppa fram fler talespersoner för myndigheten. Men det finns gränser för hur många som kan exponeras. Det säger presschef Karl Melin.
Att kommunikatörer uttalar sig för Säkerhetspolisens räkning i stället för anställda i den operativa verksamheten har praktiska skäl, enligt Karl Melin. Trycket från media är stundtals hårt och antalet tillgängliga talespersoner begränsat.
– Vi skulle emellanåt önska att vi hade fler personer som kunde företräda myndigheten. Men vi är en säkerhetstjänst och om vi exponerar våra medarbetare kan det leda till att de inte längre kan arbeta med vissa frågor. De blir tydliga mål för främmande makt och andra som intresserar sig för vår personal.
Karl Melin, presschef Säkerhetspolisen
Foto: Säkerhetspolisen
Är det några på kommunikationsenheten som har erfarenhet av att jobba i den operativa verksamheten på Säpo?
– Jag kan inte gå in i detalj på deras bakgrund, för det har jag inte möjlighet att göra, men jag kan konstatera att vi har poliskompetens och vi har personer med operativ kompetens från verksamheter som ligger nära Säkerhetspolisens.
Hur stor andel har erfarenhet från er egen operativa verksamhet?
– Jag har inte möjlighet att gå närmare in på hur stor del det rör sig om.
Tidigare huvudskyddsombudet på Säkerhetspolisen, Benny Larsson, berättar om hur han ”fått på skallen” internt när han uttalat sig i media om livvakternas situation. Vad är din kommentar till det?
– Vi har full respekt för hur en enskild person kan uppleva en situation men det är samtidigt inget som Säkerhetspolisen har någon synpunkt på.
Är det inte viktigt att huvudskyddsombud kan gå ut externt och påtala risker i arbetsmiljön om de upplever att arbetsgivaren inte tar tag i problemen?
– Det är viktigt att huvudskyddsombud kan utföra sina uppdrag och inget som Säkerhetspolisen i övrigt varken kan, eller har, synpunkter på.
Vad säger du om kritiken om att er kommunikation till allmänheten är urvattnad och tillrättalagd?
– Vi jobbar hela tiden utifrån att vara så öppna så långt som möjligt. Men vi är ju en säkerhetstjänst och det kan störa den operativa verksamheten om vi går in för mycket i detalj på hur vi resonerar och vad vi har för kännedom om olika saker.
Stämmer det att det var genom media som berörd personal fick reda på att deras personuppgifter hade läckts till Ryssland?
– Det där är en väldigt specifik fråga som jag inte har möjlighet att gå in närmare på. Det händer att media är snabbare i vissa sammanhang att kommunicera någonting och då gäller det för oss att vi har en internkommunikation som kan fånga upp eventuella frågor som kan följa. Men jag tror att det finns en stor förståelse för att det kan vara på det viset.
Läs mer:
