Tystnadskultur

”Extremt tungrott” att granska Polisen

Reportage

I första delen av Polistidningens granskning Tystnadskultur? intervjuade vi poliser som har kritiserat Polismyndigheten från insidan och upplever att de har blivit straffade för det. Nu är det dags att ge röst åt några av dem som granskar myndigheten utifrån.

Text: Emma Eneström & Per Hagström
Bild: Illustrationer: Emma Hanquist.

12 december, 2023

Reportage

DEL 2. TYSTNADEN SEDD UTIFRÅN

Journalisten Michael Syrén stod bakom Expressens avslöjande om härvan kring polischeferna Mats Löfving och Linda Staaf. Han beskriver det arbetet som ”extremt tungrott” just på grund av tystnadskulturen inom Polisen.
– Jag har ju bevakat andra myndigheter som Migrationsverket och Arbetsförmedlingen men aldrig varit med om det här.

Ett av de stora problemen var att det tog så lång tid att få svar på frågor.
– Ibland upp till två veckor och när svaret kom gick det ut på att man inte kunde svara. För det var ett personalärende. Eller pågick en utredning. Eller en förundersökning.

Inte sällan saknade svaret en avsändare.
– Det kunde stå ett förnamn under, eller så kom det från någon på nationellt mediecenter.

Andra gånger var svaret bara undertecknat ”Polismyndigheten” utan kontaktuppgifter till någon person att vända sig till med eventuella följdfrågor.
– Jag fick aldrig ett telefonnummer.

Kan inte myndigheten ha sina skäl att undanhålla information då? De kanske måste vara hemliga utifrån sitt uppdrag?
– Polismyndigheten är inte vilken myndighet som helst. Det är den kanske viktigaste myndigheten i en tid av sprängdåd, ett ökat säkerhetshot och gängkriminalitet. Jag tror att det är väldigt viktigt att medborgarna kan ha förtroende för Polismyndigheten. Då är det viktigt att man är transparent. Har man gjort fel tycker jag att man kan säga det.

Han tycker att det finns många poliser som gör ett jättebra jobb men flera av dem han har varit i kontakt med känner sig besvikna över att tystnadskulturen har blivit värre.

Polismyndigheten har hävdat att det var media som tvingade fram det skyndsamma arbetet med att genomföra och offentliggöra Runar Vikstens utredning om Löfvingaffären, hur ser du på det?
– Om rikspolischefen eller någon hade sagt att man behövde tid för att det här skulle bli korrekt tror jag media hade accepterat det. Men då hade de behövt vara transparenta och förklarat varför det var viktigt att det skulle bli rätt. När det har tagit så lång tid att få svar på minsta lilla fråga innan så är det lite svårt att förstå varför det plötsligt blev så bråttom med Vikstens utredning. Titta bara på hur de gör i alla andra frågor där det också är ett starkt tryck från media.

Åsikten florerar bland poliser att media var skyldiga till Löfvings död. Hur ställer du dig till det?
– Jag blev väldigt bedrövad av att det här slutade som det gjorde, säger Michael Syrén.

Men hans bild är inte att det var trycket från media som knäckte Löfving.
– I mitt jobb måste jag nå de människor jag skriver om. Vi behandlade varandra med respekt och jag uppfattade att han hade förståelse för att han skulle granskas. Hans familj har ju valt att prata med oss och de riktar sin kritik mot polisledningen.

Polistidningen känner igen mycket av det som Michael Syrén beskriver om hur Polisen hanterar medieförfrågningar. När vi ber att få intervjua den ansvariga i någon fråga möts vi ofta av en uppmaning att skicka våra frågor skriftligen. Sedan kan svaren komma i mejl från myndighetens mediecenter, ofta utan någon tydlig avsändare. För att få veta vem som står bakom ett visst uttalande måste man be särskilt om det.

Polistidningen har vid flera tillfällen försökt få en intervju med Mattias Andersson, tillförordnad regionpolischef i Stockholm. Han jobbade nära Mats Löfving och tidningen har velat fråga honom vad han kände till om Löfvings mående, och vilken information han förde vidare till dåvarande rikspolischefen. Anders Thornberg har ju sagt att han inte visste att Mats Löfving var suicidal.

Mattias Andersson har avböjt intervjuer, först med hänvisning till att det pågick en förundersökning om Polisens behandling av Löfving, sedan för att frågan var föremål för en granskning av Arbetsmiljöverket. När båda dessa utredningar var slutförda och Polistidningen återkom en tredje gång hänvisade han till myndighetens mediecenter som svarade i ett mejl:

Polisens pressekreterare:
Jag har kollat vad vi kan svara på din fråga och får följande svar:

”Vi kommenterar inte vad som eventuellt framförts i interna möten och diskussioner.”

Därför avböjer vi en intervju.

Polistidningen:
Vem är det du citerar?

Polisens pressekreterare:
Det är inte ett citat. Polismyndigheten kommenterar inte vad som eventuellt framförts i interna möten och diskussioner. Mattias Andersson har fått frågan om intervju. Han avböjer.

”Polismyndigheten månar om sin yta och sitt varumärke på bekostnad av såväl den interna kulturen som den faktiska verksamheten. Så kan man sammanfatta den kritik som polisen, forskaren och debattören Stefan Holgersson har framfört mot Polismyndigheten i flera decennier. Han har forskat om myndigheten sedan 90-talet och producerat ett stort antal studier. Han gör det fortfarande vid sidan av jobbet som samordnare för det brottsförebyggande arbetet i Östergötland.

I sina rapporter och utredningar har han också intresserat sig för hur myndigheten uppfattas utifrån. 2021 kom han med en rapport* om hur Polisen hanterar journalister.
– Det finns en ganska hög samstämmighet om att Polisen kunde vara öppen och inbjudande när journalisterna vill skriva om något myndigheten vill visa upp. Men när det kommer till granskande och en risk för att det ska bli kritik, då blir myndigheten sluten.

Hans intryck är också att journalister som är mer initierade, och kan ställa skarpare frågor, har sämre chanser att bli insläppta. Av de 62 journalister som intervjuades av Holgersson svarade drygt 70 procent nej på frågan om de upplever Polisen som en transparent myndighet.

Det har varit en isande insikt. Jag tror att det är många journalister som inte har förstått hur genomtänkt polisens kommunikationsstrategi är för att ge en positiv bild av polisen, för att parera kritik och för att försvåra insyn.

/Journalist som intervjuades i Stefan Holgerssons studie

Stefan Holgersson, som kritiserat tystnadskultur i Polismyndigheten i 30 år, tycker sig ha sett en förändring genom åren.
– Polisen har alltid varit en hierarkisk organisation. På sätt och vis har det blivit mindre hierarkiskt. Folk tar inte av sig mössan och står och skrapar med foten inne hos chefen längre.

Men när det hierarkiska mattades av blev ytan allt viktigare för Polismyndigheten. Och omorganisationen 2015 förde med sig en ny typ av ängslighet, enligt Stefan Holgersson.
– Man sparkade många av de gamla cheferna. Det fanns säkert fördelar med det, men de var också chefer som suttit säkert och vågat säga vad de tyckte. Nu blev chefsförordnandena tidsbegränsade och tillsättningen skedde i stor utsträckning genom arbetsdelningsbeslut.

Det här har enligt Stefan Holgersson gjort att karriär utifrån ”förtjänst och skicklighet” har blivit svårare och det handlar i större utsträckning om relationer. Att inte vara obekväm.
– Vi har fått en kultur där vissa har fått tjäna som avskräckande exempel. Jag till exempel är ett sådant.

Jag möts av samma förhållningssätt och kultur inom polisen som i de fall jag gjort granskningar av kommersiella företag. […] När det gäller ett kommersiellt företag har de rätt att agera som de gör, men polisen är en myndighet.

/Journalist som intervjuades i Stefan Holgerssons studie

Stefan Holgersson syftar på att han vid flera tillfällen sökt tjänster som återkallats och tillsatts genom arbetsledningsbeslut eller där han inte gått vidare till intervju trots att han i efterhand sett att hans meriter var bättre än andra som gick vidare. Hans nuvarande tjänst innehar han efter att ha överklagat tillsättningen och fått rätt i Statens överklagandenämnd.

Charlotta Friborg, ansvarig utgivare för SVT Nyheter, tycker tvärtemot vad Stefan Holgerssons rapport indikerar, att Polisen som organisation gör ”ett strålande jobb” i kontakten med medierna.
– Alla dessa rutinerade och kunniga presstalespersoner, spaningsledare och så vidare som ställer upp i alla väder och svarar på frågor.

Det är mannen i toppen, nyligen avgångna rikspolischefen Anders Thornberg, som hon är kritisk till. Under året har han hållit sig undan medierna på ett sätt som inte är acceptabelt, enligt henne. Vid två tillfällen har det gått så långt att hon har känt sig tvungen att efterlysa honom offentligt.
– Ja det stämmer. Det är ett ovanligt grepp får man säga.

Det fanns trots allt en rad frågor som bara rikspolischefen kunde svara på.

Första gången var ett par månader efter Mats Löfvings död. Då skrev Charlotta Friborg på SVT:s egen webb att redaktionen
hade sökt rikspolischefen så gott som dagligen efter den tragiska händelsen, men mötts av konsekvent tystnad. Hon förstår om rikspolischefen behövde tid att återhämta sig från chocken efter Löfvings död, men allteftersom veckorna gick minskade tålamodet.
– Det fanns trots allt en rad frågor som bara rikspolischefen kunde svara på när det gällde vem som hade vetat vad om anklagelserna mot Mats Löfving och om hans mående innan han dog.

Andra gången var i slutet av september då hon och en kollega skrev i Dagens Nyheter under rubriken ”SVT efterlyser härmed rikspolischef Anders Thornberg”. Den gången för att han vägrade ställa upp i längre intervjuer i SVT om den eskalerande våldsvågen. Bland annat hade redaktionen för programmet ”30 minuter” förgäves försökt få en intervju med rikspolischefen under ett och ett halvt års tid.

Att intervjua någon annan företrädare för Polisen än Thornberg var inget alternativ, enligt Charlotta Friborg.
– Det finns vissa frågor som faller specifikt på myndighetschefen och som inte kan delegeras. Det handlar om vad Polisen har för verktyg, om det finns tillräckliga resurser, om man har rätt strategi i bekämpandet av gängkriminaliteten och så vidare.

Utmärker sig Thornberg bland myndighetschefer enligt dig?
– Ja, det skulle jag säga att han gör. Jag har full respekt för att man inte kan ta medieintervjuer var och varannan dag, men det här har varit exceptionellt. Det ingår i myndighetsuppdraget att förklara för medborgarna hur myndigheten jobbar.

I stället mobiliserar man sina hundratals kommunikatörer och gömmer sig bakom dem.

Magnus Lindgren har varit polis och jobbade inom Polisen från början av 1990-talet till 2009. Han säger sig inte känna igen sin gamla myndighet som han upplever som alltmer sluten och tyst. Numera är Magnus Lindgren generalsekreterare för stiftelsen Tryggare Sverige som arbetar med stöd åt brottsutsatta och med brottsförebyggande arbete.

Sedan Bengt Svensson slutade som rikspolischef 2014 har stiftelsen inte lyckats få till någon som helst dialog med Polisledningen, enligt Magnus Lindgren.
– I stället mobiliserar man sina hundratals kommunikatörer och gömmer sig bakom dem. Det är inte rätt väg att gå. Polisen borde jobba mindre med bilden av myndigheten och mer med de faktiska förhållandena.

Han upplever att det finns en tystnadskultur inom Polisen som hänger ihop med en rädsla att göra fel.
– Det är inte alltid de som vill mest och vågar tänka nytt som gör karriär. Den som gör något riskerar ju att bli kritiserad och då är det lättare att göra så lite som möjligt.

Anders Thornberg har medgett att det finns en tystnadskultur inom Polisen, och säger sig vilja bekämpa den. Samtidigt har han flera gånger uttryckt att problemet är begränsat, och har i debattrepliker argumenterat emot att Polismyndigheten skulle lida brist på öppenhet. När han medverkade i Aktuellt i oktober i år, efter påtryckningar från tidigare nämnda Charlotta Friborg, menade han att det enligt Polisens egna undersökningar är ”en försvinnande liten del” av de anställda i Polismyndigheten som inte känner att de kan tala fritt. Den aktuella undersökningen visar dock att det handlar om en tredjedel.

Thornberg om tystnadskulturen

”Det är väldigt allvarligt om vi har medarbetare som inte vågar säga som det är i svensk Polis. Vi har gjort egna mätningar på det och vi har funnit att det finns medarbetare som inte tycker att de kan säga vad de vill, men det är en försvinnande liten del jämfört med de som tycker att vi kan göra det. Vi gör egna mätningar, jag är ute i verksamheten, jag har varit i alla polisstationer i hela Sverige, jag har varit och träffat medarbetare. Jag tycker att vi har högt i tak, jag tycker att vi jobbar medarbetardrivet.”

/Tidigare rikspolischefen Anders Thornberg.

* Emma Eneström, medförfattare till den här artikeln, var en av de 60 journalister som intervjuades för Stefan Holgerssons rapport ”Hur hanterar polisen journalister?: om transparens, makt och slutenhet”.