Han har blivit något av ett affischnamn i kampen mot gängen och har på senare tid porträtterats i tidningsreportage och grillats i tv. I SVT-programmet 30 minuter undrade programledaren om han rent av siktar på posten som ny rikspolischef, vilket han förnekade (det här var innan Petra Lundh hade utsetts till rikspolischef).
När Polistidningen frågar Jale Poljarevius varför han syns överallt just nu spelar han ner det hela.
– Är man tillräckligt ful så sticker man ut och då kommer folk ihåg en.
”Ful” är orättvist men han har ett särpräglat utseende med sin långa lekamen, blanka hjässa och spetsiga öron. Besökarna i Uppsala polishus lyfter blicken från sina mobilskärmar när han dyker upp i receptionen för att visa Polistidningen till ett besöksrum. Även hans frispråkighet sticker ut i en myndighet där många höga chefer har en betydligt mer blek och byråkratisk framtoning.
Jale Poljarevius drar sig inte för att säga sitt hjärtas mening och vi hinner knappt slå oss ner innan han börjar rabbla sin lista över saker som myndigheten behöver bli bättre på (se faktaruta). Ska man få in en fråga får man passa på när han gör en paus för att dra in luft. Kanske är det känslan av att Polisen fortfarande ligger steget efter som gör honom rastlös.
– Från 1990-talet har gapet ökat mellan de kriminellas förmåga att begå brott och vår förmåga att bekämpa brottsligheten. Men sedan 2020 tycker jag att vi har börjat minska gapet igen, eftersom vi har utvecklat våra metoder.
Visserligen har våldet fortsatt att öka, men han pekar på att 500 strategiska ledare och möjliggörare sitter i fängelse, vilket är ”fler än någonsin tidigare”. Och att ett stort antal grovt kriminella har flytt landet.
– Bara några få av dem har kapacitet att leda kriminell verksamhet därifrån eftersom det är oerhört dyrt.
Han tycker också att gängen visar tydliga utmattningssymptom, eftersom de använder mer och mer unga pojkar och kvinnor som utförare. Det är personer med mindre erfarenhet att begå grova brott, vilket tyder på att ”spelarmaterialet är slut”.
Jales fempunktslista
Det här behöver Polisen bli bättre på:
1. Hitta nya metoder för att reducera det dödliga våldet.
2. Slå mot den kriminella ekonomin.
3. Bekämpa den gränsrelaterade brottsligheten.
4. Dra nytta av ny teknik (it-cyber).
5. Arbeta mot otillåten påverkan.
Våldsvågen är en plåga för samhället men gör samtidigt poliskåren bättre, enligt Jale Poljarevius.
– Det kan låta konstigt men så är det. I skarpa lägen prövas vår kompetens och vi blir vassare. Det är samma med akutsjukvården som tvingas hantera fler skadade i skjutningar och sprängningar.
Tuffa utmaningar kan vara utvecklande. Men det finns förstås en gräns. Just nu pressas kåren hårt av diverse kommenderingar, skenande övertid och ständig beredskap. Hur ser det ut i underrättelseverksamhet som han själv basar över? Vilka funktioner är det som sliter ont där?
– Jag tror att det är ganska jämnjävligt över hela spektret. Våra deskar, analytiker, handläggare och samordnare. Alla exponeras för ganska mycket nu. Inte minst de som har beredskap.
Vad behöver arbetsgivaren göra för att personalen ska stå pall?
– Det gäller att ha modet som chef att säga att det inte går att göra allt samtidigt överallt. Det dödliga våldet är prio ett och då får annan brottslighet delvis stå tillbaka under en period. Om inte cheferna gör hårda prioriteringar kommer personalen få betala priset och har vi sönder vår personal så bryter vi mot arbetsmiljölagen.
Har cheferna stöd från polisledningen i att göra de prioriteringarna då? För det kan ju komma kritik när andra viktiga uppgifter läggs åt sidan?
– Jag utgår från att alla anställda i Polismyndigheten håller sig till arbetsmiljölagen. Det är en säkring för oss chefer så att vi ska vara rädda om vår personal. Om vi inte har personal som mår bra då har vi inte heller en verksamhet som går bra.
Ett möjligt hot mot poliskåren som han ser är påverkansförsök från kriminella och infiltration i myndigheten.
– Vi vet att det har förekommit och vi ser nya exempel. Det är väldigt känsliga saker som man kanske inte vill prata om, men vi ska inte sminka grisen utan måste fronta den bistra verkligheten om vi ska stoppa den här utvecklingen.
Delvis handlar det om att skärpa det interna säkerhetsarbetet. Nyligen tog han initiativ till en genomgång av sin egen personal för att kontrollera att alla var prövade mot rätt säkerhetsklass. Då kom det fram att han själv inte var det.
– Är alla rätt klassade? undrade jag, och fick svaret ”Jale inte ens du är det”. Sådant kan hända på grund av den mänskliga faktorn, men vi måste skärpa oss.
Han tycker också att det borde bli tillåtet att gillra fällor för att avslöja infiltratörer i myndigheten som läcker information till kriminella.
– Har man en misstanke mot någon ska man kunna plantera information hos den personen. Då kan man dokumentera det och ha bevis om uppgifterna sedan läcker ut. Men det kallas brottsprovokation och är inte tillåtet i dag.
Finns det saker som gängen gör bättre än Polisen för närvarande?
– Den grova organiserade brottsligheten har varit extremt duktig på att utnyttja it och att snabbt ställa om så fort vi drar åt skruvarna någonstans. När det blev svårare att stjäla sprängämnen från vissa byggarbetsplatser gick de över till att använda brandbomber och explosiv gel till exempel.
Han anser att Polisen måste vara lika ”adaptiv” för att hålla jämna steg, vilket för honom in på ett av hans stora hatobjekt: pilotverksamheter.
– Det verkar vara en kronisk sjukdom inom Polisen. Ta elchockvapnet till exempel som redan används i stort sett hela västvärlden. Varför måste vi köra en pilot i två, tre år innan det börjar användas här?
